Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘bandy’

Dagen gryr sakta. Eken spretar mot en himmel som kan bli blå. Gårdagens snö har smält ner i den gröna gräsmattan. Talgoxarna filar. Bokstödet tittar outgrundligt på mig. Vet inte vad det vill. Jag borde kanske läsa nyöversättningen av Ulysses? Läser hellre Västerås kommunala historia. Förbereder mig inför ett föredrag med bilder på Medicinhistoriska föreningens årsmöte i kväll. I gamla lasarettet, där jag föddes en gång i en tid när hästarna fortfarande lunkade fram bland bilarna på kullerstensgatorna.

Det dåliga samvetet.

Gamla lasarettet invigdes 1928. Foto: vykort.

Tänker tillbaka på gårdagens bandykvartsfinal i ABB Arena. VSK:s första halvlek måste ha varit den bästa under hela säsongen. Högt tempo, snabba bollsläpp, öppningar på kanterna, kompakt hemåt, vassa avslut. Kort sagt: högklassig bandy, trots att den där supervassa spetsen framåt saknas. Men det som är duger gott. 3-0 i paus, 6-1 till slut mot ett Hammarby som trampade vatten mest hela tiden, om man nu kan göra det på is. Patrik Nilsson fick iväg ett par skott i magen på David Movitz. Inte mer. Men var är publiken? Skärpning. Här bjuds på toppidrott, här skrivs massor på förhands i VLT, här finns finaste isen… ändå kommer det inte ens 2 500 personer. Dags att vakna nu. På fredag är det kvartsfinal tre, även den på hemmais. Det här kan bli hur bra som helst.

Klubbchefen Micke Campese kramar om sina grönvita hjältar efter segern mot Hammarby. Han och laget är värda mer publik.

Över till avdelningen gamla bilder från Västerås. Samlingen från Sjöbergs bokhandel innehåller mycket mer än vad jag hunnit med att visa. Jag letar då och då bland bilderna från skiftet mellan tjugotal och trettiotal och slås varje gång av den rofyllda atmosfären. Knappt några bilar alls, desto fler människor som promenerar eller cyklar. Här kommer ett par exempel.

Stillsam trafik i hörnet Köpmangatan och Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Sundströms hörna, Vasagatan och Smedjegatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Vintern fortsätter. Kyla, högt i tak. Lätt att andas. Folk rör sig sakta över isarna. Nästa vecka är det bandy i stan igen, när detta märkliga världsmästerskap är slut långt borta i Kazakstan. 15-0 mot USA i dag. Suck. Funderar över varför VSK tappar publik, trots att laget spelar offensivt och ligger i toppen av elitserien. Är det nån som har en bra förklaring? Tyvärr tror jag att den ekande och omysiga hallen kan spela en roll. Vinterstämningen försvann med taket. Jag säger inte att man ska gå tillbaka det gamla, som ju också innebar spel i snö och regn. Men visst saknar jag atmosfären utomhus på Rocklunda en fin vinterdag. Kolla in den här bilden. VSK gör entré på utomhustiden.

Det grönvita laget.

Som sagt. Kom gärna med förslag. Ska man försöka ha en gardin som kan dras för övre läktarsektioner när det är litet folk för att få en tätare stämning? Ska man föreslås en träläktare med trappor på kortsidan för att folk ska kunna gå runt arenan? Hur ska man förbinda sektionerna på var sin sida av elitläktaren? Är det rimligt att bortalagets supportrar blir inlåsta i ena hörnet utan tillgång till bortre kortsidans förlustelser? Kan belysningen ändras? Allt kostar, men att föreslå är gratis.

Så ännu en bild från kvarteret på Smedjegatan innan Folkets hus började byggas 1956. Tror den här bilden är tagen inne på Philipsons gård.

Bakgård vid Smedjegatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Nya Hattfabriken ser ut att bli en succé. Inte bara för atmosfären av gamla Västerås, utan också för maten och den opretentiösas feelingen. Minns ni hattaffären som låg där i hörnet förut? Som jag minns det var det där vi hämtade ut studentmössorna på sextiotalet. Björn Gester har skickat en bild från decenniet är så mycket hände.

Norrlins hattaffär i hörnet Kungsgatan och Slottsgatan på sextiotalet. Foto: Björn Gester.

Hans Wennerström har skickat ett vykort från åren strax efter 1907 när Stadshotellet var nybyggt. Vad gör dom på torget, frågar Hans. Utgrävningar? Eller vad?

Vag gör dom på Stora torget?

Jag tror jag har svaret. Titta på nästa bild, så ser ni att Stadshotellet byggdes innan husraden på torgets norra sida revs. När bygget var klart revs husen och Stora torget blev med ens mycket större och bredare. Det vi ser är alltså husgrunderna från byggnader med månghundraåriga anor. Några riktiga arkeologiska utgrävningar gjordes aldrig, tyvärr. Schaktmassorna från den grävda grunden till Stadshotellet kördes ner för att fyllla ut Lillån. Medeltiden försvann i ett nafs.

Stadshotellet med hus framför.

Läs hela inlägget »

Vilka vinterdagar, minusgrader hela dygnet, klar himmel. Isarna tjocknar, folk får nya promenadstråk. Och nånstans långt inne i trädens gråa brunhet skymtar en knappt märkbar färgskiftning. Något är på väg, sakta.

Skridskoåkare i Hässlösundet.

 

Den politiska våren har inte dragit igång i Aros än. På torsdag händer i alla fall nåt. Då blir det skifte på tronen i Mälarenergi. Förra kommunalrådet Åke Hillman avgår som ordförande. Han ser sitt uppdrag som slutfört, efter att ha sparkat värmeverkschefen för hanteringen av sopförbränningen. Nu är det klart vem som blir hans efterträdare: nuvarande kommunalrådet Ulla Persson. Ordförandeskapet i Mälarenergi är ett tungt uppdrag och frågan är om Perssons övertagande av klubban är ett tecken på något annat. Vi som sysslar med Aroskremnologi skymtar ett ännu större skeende. Är det kanske dags för Anders Teljebäck ta över efter Ulla Persson som ordförande i kommunstyrelsen? Antingen har jag rätt… eller också har jag fel.

Västerås behöver energi, särskilt under julskyltningen. Sigmatorget för, tja, 50 år sen. Foto: Stadsarkivet.

 

Skrev om det avklippta Hahrska Palazet i VLT i dag, och berättade om hur Föreningen Folkets hus och park tänkte sig ett mycket större hus när Erik Hahr gjorde de första ritningarna 1919. Där skulle arbetarna också kunna se på teater och bjudas på musikalisk underhållning i en stor teater, ner mot Stora gatan. Bygget bantades i sista stund, men ritningen finns kvar.

Bara en fjärdedel till höger blev kvar när Erik Hahrs ritning till Folkets hus kapades 1919.

 

Folkets hus i hörnet Allégatan och Timmermansgatan omkring 1930. Tidningen Västmanlands Folkblads redaktion och tryckeri skymtar i höger bildkant. Foto: Ernst Blom.

 

Bilderna från Philipsons bilfirma på Smedjegatan, innan det då nya Folkets hus byggdes 1956-59, har intresserat flera. Här är en bild från en bakgård. Jag tror att det är från Smedjegatan det också, där Philipsons låg.

Bakgård. Kanske Smedjegatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

För övrigt undrar jag vad det är för ”världsmästerskap” som just nu spelas på 1 700 meters höjd i Kazakstan? Jag älskar bandy, men vad är det för vits med att ordna VM varje år när Sverige kan vinna sina första två matcher, mot Finland och Norge, med sammanlagt 23-0?

Läs hela inlägget »

Såg en bra bandymatch. En riktigt bra bandymatch. Jag trodde inte VSK om att orka hitta tillbaka till det fina hemmaspelet före jul. Men jag hade fel. Laget spelade med fart igen, med känsla och delaktighet – och med en utsökt tajming i de många lyften framåt, framför allt signerade Tobias Holmberg. Lyften fick Edsbyn ur rytmen i första halvlek och VSK ledde med 3-0. Det kunde ha varit 4-0 om inte Thomas Knutson missat en straff som Jimmy Jansson fixade. I andra kom Edsbyn ut med mer energi, gjorde 3-1 och såg utt kunna få gepp om de grönvita. Men psykologiskt viktiga mål av Kim Barklund och Tobbe Holmberg fick Edsbyn att ge upp. Jimmy Janssonm, 18 år, ordnade en straff till (som Knutson också missade) innan han fick göra sjätte målet. Det var Janssons bästa match hittills. Något stort är på gång.

Jimmy Jansson, matchens lirare.

 

Edsbyns landslagsmän kom ingenstans mot VSK och Daniel Liw körde mest fast. Något som pappa Lars och mamma Lisbeth kunde konstarera på elitläktaren, där de satt tillsammans med farbror Sven. Lars Liw vann SM-guld med VSK 1973 och med Edsbyn 1978. Han har delvis grönvit, delvis röd. I går vet jag inte vilken färg som dominerade.

Klanen Liw från vänster: Sven, Lisbeth och Lars.

 

Jag har fått en bild från Sture Andersson på en ”jordbanetävling” i Västerås. Han skriver att bilden kommer från hans farbror Helmer ”Ersberga” Andersson som tävlade i jordbanelopp på trettiotalet. Man körde två åt gången och startade en på varje långsida. Sture undrar om bilden kan vara från planen vid Herrgärdsskolan. Jovisst, det stämmer. Gamla plan användes till fotboll, friidrott, bandy och dåtidens speedway. Förarna står vid den södra kortänden, med Rudbecksgatan bakom. Husen i bildens litt står längs Vasagatan. Paviljongen till höger är ett minne från 1908 års stora Västeråsutställning på området.

"Jordbanetävling" på Gamla plan. Foto: Sture Anderssons samling.

 

Känner ni igen den här handelsträdgården? Jag vet, för jag jag gick i en skola alldeles i närheten. Ja, ni vet ni också. Trädgården låg längs Åsgatan. Jakobsbergsskolan (Jakobshöjden) skymtar i bakgrunden.

Åsgatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Vem är kortspelaren?

I dag skrev jag i VLT om demonstrationerna för 50 år sedan som stoppade breddningen av Biskopsgatan och rivningen av djäknefängelset Proban. Jag berättade om elever och lärare vid läroverket (Rudbeckianska skolan) som gjorde gemensam sak. Protesterna ledde till att vägplanerna stoppades. Cityringens norra länk flyttades i stället till Norra Ringvägen.

Artikeln i VLT, i serien Frågor om förr, innehöll flera fina bilder. Jag brukar inte visa VLT-bilder på bloggen, de hör till tidningen. Men i dag gör jag ett undantag. Jag vill nämligen gärna komplettera tidningsarkivet med uppgifter om vilka som figurerar på en av bilderna. Titta på den här:

Kortspelande demonstranter utanför Domkyrkan 1962. Foto: VLT.

 

Vilka är det som spelar kort i lugn och ro, denna lördag i maj för ett halvt sekel sedan? Anders Berggren, ledande profil inom Arosbröderna, tror sig ha fått fram namnen på några av tjejerna. Han skriver: ”Flickan längst till höger heter Yvonne Ishammar (gift Lindberg), tvåa från höger är Lisbeth Hansing (gift Engström). Tjejen i skolmössa som tittar fram bakom henne med de många korten är (enligt PE Wallin) Gunilla Fabian. Men lärarnamnet har ingen knäckt än.”

Nej, just det. Vem är läraren? Var han lärare? Och vad heter de övriga två tjejerna? Nån som vet?

För övrigt kan jag konstatera att dom som sköter Återbruket på Ängsgärdet hälsar oss välkomna till sopcontainrarna med en prunkande bukett plastblommor. Det behövs en dag som denna, när gråheten får ett kilo att väga 1 200 gram, minst.

Välkomna till sopsorteringen!

 

På onsdag är det bandy igen! Seriefinal mot Edsbyn. Revansch ska utkrävas för ett resultat i november som jag gör det bästa för att förtränga.

Läs hela inlägget »

Krattade bort kvistar på den gröna gräsmattan, stuvade söndersågad julgran i soppåse. Såg fram mot våren. Nu är det mörkt igen, snön faller sakta och tunt.

Var på bandy i lördags. Såg första halvlek, måste avvika för en efterlängtad tid hos ortopeden för ryggen och för höften. Tre månader har gått, landstinget måste kalla en hel hord av oss samtidigt på en lördag för att klara vårdgarantin och extra pengar från staten. Övertidsläkare jobbade och kön skulle betas av. Kanske klarade man garantin, jag vet inte, men till vilket pris? Väntrummet var överfyllt, till slut saknades stolar, folk fick stå. Jag fick vänta en timme efter utsatt tid, andra fick vänta längre. Vi ska tydligen vara tacksamma, vi patienter, och vi ska inte protestera mot att bli behandlade som boskap. Att jag sen fick trista besked om höften hör inte hit och är en annan femma. Det kan vi ta sen nån gång.

Framtidens bandyspelare brydde sig inte om VSK-Broberg. Inte om köerna på ortopeden heller.

Två barnbarn höjde tempot under lördagskvällen och söndagsmorgonen. ”Får jag låna din telefon”, sa treåringen när han vaknade och såg att femåringen fått låna farmors. Så satt dom där i trappan och joxade med diverse spel på de apparatern som kallas för smarta telefoner. Märklig tid vi lever i. Läste nånstans att man numera dukar så att telefonen får rum bredvid tallriken. Det krävs ju ständiga googlingar för att ge svar på konversationens gåtor.

Två bröder, två smarta telefoner.

Bilarna i Bennströms skyltfönster häromdan var ingen svår nöt, som jag trodde. Michael Elinder var först ut med att berätta att den raka listen på sidan av den vita Forden avslöjade att det var årsmodell 1954. Bilden är troligen från det året. Sen ringde Bengt Jansson och berättade att han köpte just den bilen, en vit Ford Crestline Victoria med grönt tak 1962. Den var begagnad. ”Han som köpte den ny från Bennströms 1954 hette Linder”, säger Bengt Jansson. Kanske var det Linder som var polis och bodde på Repslagaragatan. Bilen hade reg nr U7101. Bilen till vänster på bilden är en Ford Mercury av samma årsmodell. Här är förresten en bild på huset på Knutsgatan där Bennströms låg. Bilden togs innan huset revs (på 1970-talet?) och bilfirman är inte längre kvar.

Knutsgatan. Okänt år. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När Olle Bennström sålde bilfirman i slutet av 1950-talet, och agenturen för Ford återgick till Yngve Swenson, fortsatte han bilförsäljningen litet längre upp i kvarteret, nära hörnet mot Herrgärdsgatan och Rudbecksparken. Kan det vara den här bilförsäljningen? Nån som vet?

Var? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ett vykort igen, ur den Södermanska samlingen:

Gamla lasarettet. Nu högkvarter för landstingets administration.

Läs hela inlägget »

Livet med en femåring

Han sa att han ville gå på bandy. Han fick hänga med på derbyt på trettondagen. Han orkade inte hela matchen, men sa tillräckligt med underfundiga saker för att det ska räcka till två tusen tecken i en krönika som jag från och med i år ska skriva på Hela livet i VLT. Premiärkrönikan kommer den 17 januari. Femåringen är med förstås. Han filosoferar om ålderdom, om bandykorv och om feministiska grundvärderingar. Mer får jag väl inte säga just nu. Men en bild får ni.

Elliott på bandy.

 

Matchen var rätt avslagen. VSK vann enkelt med 8-1 mot ett Tillberga som kan bättre, men som inte vågar och inte törs och som släpper in mål på var och varannan fast situation. Per Fosshaug gjorde comeback än en gång och slog några fina passningar, men orkade inte åka som i fornstora dar trots att domarna försökte hjälpa honom med två tiominuters viloperioder för struntsaker. Det blev förstås rubriker ändå. Fosshaug skapar alltid rubriker. Nu kallade han domarna för svin i en direktintervju med Tv4 från utvisningsbåset. Domsluten var inte bra, men varför… och så vidare. Per vet vad jag tycker, så är det bara.

I kommentarerna till bilderna från bakgårdarna före Sigmas tid läser jag in en önskan om fler bilder från sextiotalet, kanske också från sjuttiotalet. Det är ju historia nu, när det gått fyrtio, femtio år. Här behöver jag hjälp. Det finns förstås massor av bilder från de här åren när fyrtiotalisterna var unga och fortfarande hade hopp om framtiden. Hur såg det till exempel ut på serveringen uppe i Sigma? Där var det ju smockfullt på eftermiddagarna.

I väntan på litet nyare gamla bilder fortsätter vi botanisera bland de riktigt gamla. Här är en klassiker från Hamngatan, troligen på 1910-talet. Jag hade bilden på ett gulnat vykort, nu kan jag visa hur bilden såg ut i Ernst Bloms original. Hamngatan var en gata fylld av liv, det var ju ett viktigt stråk från Fiskartorget ner mot hamnen. Där låg butiker, kaféer, matställen, hotell och – från tjugotalet – Hakonshus.

Hamngatan på vykort.

 

Bilden som användes till vykortet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

På delförstoringen ser man ett hotell bakom kärrorna. Hur kan det ha sett ut därinne?

 

Ett annat vykort från Hamngatan, taget från hamnen mot norr, 1946. Järnvägshuset i bakgrunden.

Läs hela inlägget »

Börsen gick upp i dag igen. Börsen har gått upp hela året. Hur ska detta sluta? Vad gör Riksbanken? Och regnet bara öser ner. Vad gör regeringen? Och bandyn spelar vidare som om ingenting hänt.

I kväll var det stor underhållning i ABB Arena. Ett VSK med två skadade nyckelspelare och en tunn trupp bjöd upp till en tempofylld match mot serieldarna Bollnäs. Vände 1-2 till 3-2 i slutet, men fick se ett försmädligt hörnmål trilla in i de allra sista sekunderna. Nå, 3-3 var rättvist och VSK är fortfarande obesegrat. Bollnäs ledde med 1-0 i paus, men det hade kunnat stå 3-3 eller nåt sånt. Bollnäs missade en straff, VSK brände friläge och hade en ribbträff. Jag trodde inte VSK om att orka komma tillbaka mot de spelskickliga hälsingarna, men tempot höjdes ytterligare ett snäpp, VSK lyfte mer och skapade chans på chans. Puh, vilken match. Det är bara att gratulera båda lagen och de som tittade på teve i stället för att ta sig till Rocklunda.

Per Hellmyrs, världens bäste bandyspelare, intervjuas i tv4 efter matchen. Undrar vad han sa?

Jag har fått en rapport från WordPress om aktiviteterna på min blogg under 2011. Så här såg det ut:

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The Louvre Museum has 8.5 million visitors per year. This blog was viewed about 110 000 times in 2011. If it were an exhibit at the Louvre Museum, it would take about 5 days for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Om ni klickade här ovan såg ni förmodligen också vilka som har kommenterat mest under året. Om inte, så kommer namnen här:

Michael Elinder, Ingvar Selin, Aron Olnafors, Hans Wennerström och Bengt Bergquist. Tack! Och tack alla ni andra. Nu laddar vi för ett nytt år med åtminstone ett par blogginlägg i veckan. Varje dag orkar jag nog inte med.

Här är ett par bilder från gamla Aros som avslutning.

Ännu en av dessa mystiska bakgårdar. Borde vara i kvarteret där Sigma ligger i dag. Foto: SBK rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Westmanlands Allehandas hus på Snickargatan liknade...

 

... det här hörnhuset på Nygatan vid Domkyrkoesplanaden. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Förlåt att jag använder det slitna uttrycker i rubriken. Det är en klyscha med ursprung i operans värld. Tro inte det är slut förrän den tjocka sopranen sjunger sin sista aria… och tro inte att vintern bara är slut för att gräset är grönt, temperaturen vårlik och blåsippan blommar. Snart, snart, jag säger bara det, snart sitter vi där med snö över häcken igen.

Innan jag fortsätter på ämnet snö: en bild från dagens bandy inför 4 600 i ABB Arena. Härlig stämning, tuff derbymatch. Segrarna stod kvar på isen och samlade tankarna efteråt.

Positivt tänkande. VSK efter segern mot Tillberga med 7-4.

Killen i överdragskläder närmast är Ted Andersson som sträckte ljumsken och fick kliva av en bit in i andra. VSK vann alltså, i en match som blev jämnare än man trodde efter den inledande grönvita ledningen med 5-1. Tillberga kom tillbaka, spelade småfult och fick VSK-arna griniga. Ett tag i andra halvlek var det mer efterslängar och bryska tacklingar än läckert lir. Och om inte Tillberga slarvat hårresande i försvaret mot slutet så vet jag inte hur det kunde ha gått. VSK efter paus var ett lag på låg växel, med stora avstånd mellan lagdelarna och utan det fartfyllda kugghjulsspel som vi blivit bortskämda med på hemmaisen.  Mer intensitet behövs nere i Vetlanda på fredag.

Jag var på Arlanda i går. Lämnade av Sara, Adrien och lille Erik. De flög vidare till Auvergne i Frankrike. Efter det ska dom tillbaka till den eviga värmen i Dar es Salaam. Undrar när vi ses igen?

Hej då till mörkret och den märkliga svenska vintern.

Vintern, var det ja. Jag saknar inte snön, inte alls. Men varje år bygger jag upp motståndskrafterna genom att intala mig att snö kan vara vackert. Jag blev till exempel länge stående inför Archip Kuindzjis Månsken i skogen på den stora ryska utställningen på Nationalmuseum. Hans förenklade kompositioner fick mycket skäll av kollegorna, men jag gillar det.

Månsken i skogen av Archip Kuindzji, 1876-90.

… vilket osökt leder tankarna till vinterbilder från Västerås. Här är ett par tjugotalsbilder till, från den Sjöbergska samlingen. Floragatan känner jag igen, men de två pampiga husen på den undre bilden kan jag inte lokalisera. Förmodligen står de kvar än i dag, kanske nånstans uppåt Västermalm. Det är säkert någon som vet.

Floragatan mot Stora gatan. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Vinterkvarter i Aros. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Jag gillar offentlig konst. Det innebär inte att jag gillar all offentlig k0nst. En del är saker är hemska. Hästhuvudet inne på Stadshusets gård hör till den kategorin. Det förvridna hästhuvudet skapades av ryssen Ernst Neizvestny och stod en gång som en skräckinjagande välkomsthälsning till alla som kom från stationen och skulle gå genom Stadshusets gångpassage. Nu har verket förpassats till en mer undanskymd plats. Frågan är om det inte är stans fulaste konstverk? Någon som har något annat förslag?

Fragment av en kentaur, Ernst Neizvestny.

 

Gick på bandy mitt på blanka eftermiddagen. Ryska Jenisej avslutade sitt träningsläger med att tvåla till VSK med 8-1 innan återresan till sibiriska Krasnojarsk. VSK är förlåtet. Dels ingick inte matchen i planeringen, dels var fem ordinarie spelare borta av olika anledningar. Jag tror fortfarande på det grönvita laget. Någon kul bild från matchen har jag inte. Det är roligare att visa en bild på en bandymatch på Gamla plan vid Herrgärdsskolan, som jag fått av Hans Wennerström. Vilka som spelade vet vi inte, men jag gissar att fotot är från tjugotalet.

Bandy på Gamla plan. Foto: Hans Wennerströms samling.

 

Jag letade bilder från stans gamla biografer häromdan. Då hittade jag en bild från Godtemplargården på Västgötegatan, där det visades film emellannåt. Här är det dock Arbetaresångkören som sjunger vid en medlemsafton för Konsum ett par år in på trettiotalet. När jag ser sådana här bilder letar jag alltid efter mamma eller mormor och morfar.

Godtemplargården, början 1930-talet. Delförstoring. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers