Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Kulturnatten närmar sig

Jobbar med ett föredrag med bilder till Kulturnatten. Mitt Västerås, eller nåt i den stilen. 20-30 minuter, ska köra det tre gånger under lördagskvällen i VLT:s Åsikten. Nostalgi, förstås. Det ligger i tiden. Har letat fram gamla bilder, börjar få litet struktur, men än är det långt ifrån klart. Hittade en bild från Friluftsteatern i Folkets park, trettiotal. Västeråsarna verkar ha gått man ur huse för att se nåt på scenen. Undrar vad det kan vara? Modet är likartat. Männen i överrockar och hattar, kvinnorna i kappor och hattar. Det verkara vara kyligt. Kanske en lördag i september?

Teatern i Folkets park. Mer än fullsatt. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

Bilden är fin, men den platsar nog inte i föredraget. Inte den här heller, ett vykort från Klippan som visar att det en gång låg en liten servering innanför ingången från Källgatan, där entrén till Blue Moon Bar är i dag.

Klippan, uteservering innanför planket. Vykort.

 

För ganska länge sen fick jag en fråga om jag hade en bild på Strands barnekipering. Nu har jag hittat en bild, från femtio- eller kanske snarare sextiotalet. Det står i alla fall Strands på brandgaveln på Hantverkargatan, butiken låg väl i huset?

Hantverkargatan österut, mot korsningen med Vasagatan. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

I dag backade kommunen och tog tillbaka det märkligt dumsnåla beslutet att förbjuda personalen på förskolor att äta tillsammans med barnen. Bra att omprövningen gjordes, och att politikerna tog sitt ansvar och inte kröp bakom den diffusa ridån med ”beställare och utförare” där en politiker i ett känsligt läge kan överlåta beslut och ansvar på några tjänstemän.

I går fyllde vårt fjärde barnbarn Vera två veckor. Jag lade ut en bild på Facebook, som gillades av många. Här kommer den på bloggen också. Mamma Kristiinas stickade ugglemössa är extrafin.

Vera, två veckor och en dag.

 

Det är förunderligt hur bra bilder man kan ta med mobiltelefonen. Även med min gamla modell av Iphone, som inte alls har samma gäng med pixlar som de nyare. Jag cyklade till Vallby i går, med stor höftmöda, för att leverera några Minnen av en stad till Byggnadsvårdsbutiken på friluftsmuseet. Boken har sålt bra där. Jag tog en bild av sluttningen ner mot Svartådalen, fixade till den litet i telefonen och, vips, fick jag något som liknade de instruktionsbilder som fanns i fotoböckerna på femtiotalet.

Pastoral idyll på Vallby.

Mobiltelefonen får tjänstgöra som modem till datorn också. Telias bredband via telefonnätet har legat nere sedan i måndags. Tröttsamt. Men det ska väl lösa sig endera dagen.

Undrar om det regnade i dag?

 

 

 

En bro trots nedkoppling

I två dygn har mitt bredband från Telia legat nere. Jag borde skrivit här tidigare, men det är svårt när datorn inte är uppkopplad mot den stora världen därute. Skriver nu på en gammal bärbar med telefonmodem. Sånt var high tech för tio år sen. Nu urmodigt. Och segt.

Men jag måste skriva. Jag har nämligen fått en fantastisk bild från Ragnar Larsson: Träbron som började byggas till Östra holmen! Det blev ju inte mer än en början, men träkonstruktionen vid Tegeludden var ju imponerande. Bilden på Ragnars dotter Lena är tagen något år in på sextiotalet, strax innan bron sågades ned. Den hade börjat byggas 1952. Bygget avbröts när vägbanken ut till bron aldrig kunde anläggas. Stenarna bara sjönk i dyn.

 

Början til bron över till Östra holmen. Foto:Ragnar Larsson.

 

 

Historia i centrum

Datorn laddad, ryggsäcken packad. Snart dags för cykeltur ner på stan, till Gallerian där lokalhistorien ska stå i centrum i dag. En scen har ställts i ordning framför Systrarna Ericssons konditori. Där ska jag ställa mig med en mikrofon klockan två. Först ska jag visa ett bildspel om hur Västerås city såg ut förr och hur det är i dag. De här två bilderna kommer säkert med.

Stora torget 1953. Foto: Länsmuseet.

Stora torget i dag, med Konsum utbytt mot Igor.

Efter bildspelet ska jag presentera de lokala historiker som finns med sina bokbord, filmer och dvd:er i korridoren ut mot Stora gatan, och i ett rum i anslutning. De är där, en stor del av gänget: Kjell-Åke Jansson, Jan-Åke Alkeblad, Karl-Axel Jacobsson, Brage Lundström, Bengt Wallin och Sören Bååth (från Industrihistoriska föreningen). Klockan tre kommer Peder Lamm med den grupp som vandrat runt stan. Då ska jag prata med honom och med några representanter för butiker som funnits länge i city och som överlevt de stora varuhusen och galleriorna. Till scenen kommer även stadsantikvarien Jan Melander och kommunalrådet Ulla Persson. Klockan fyra ska allt vara över och jag kan cykla hem igen.

Arrangörer är Västerås & Co, kultur- idrotts- och fritidsnämnden, Västerås Citysamverkan.

Välkomna!

Blickar framåt

Lars Luttropp var kommunalråd en gång. Han styrde Västerås några år i början av nittiotalet, när socialdemokraterna förlorade makten i stan för första gången på 72 år. Han fortsatte att leda moderaterna in på 2000-talet. Nu är han några och 70 men fortsätter med det han verkar tycka allra mest om: politik. Han fick inte fortsätta att vara ordförande i Mimer, men den kommunala revisionen gick bra. Där är det så fiffigt ordnat att oppositionen har majoritet och ordförandeposten. Alltså är det Lars Luttropp som leder gruppen av förtroendevalda revisorer i Västerås. I två dagar har han nu varit värd för den 64:e primärkommunala revisionskonferensen i ACC, med 180 kommunala revisorer från hela landet. Tro inte att det varit trist tugg om sifferkontroller. Nej, här har det pratats om europeisk ekonomi, om korruption i Sverige, om OPS (offentlig privat samverkan), om konkurrens, om upphandling, om arenahysteri och om allt möjligt annat, som var bra mycker mer spännande än den urtrista VM-kvalmatchen mellan Sverige och Kazakstan.

 

Lars Luttropp blickar framåt.

 

Bo Lundgren var inte överdrivet pessimistisk inför den ekonomiska utvecklingen i Europa och han befarade ingen bostadsbubbla här hemma.

 

Jag skrev om funderingarna på en bro över till Östra holmen i Frågor om förr i måndags. Som ni kanske sett i kommentarerna här på bloggen så högg jag i sten när jag skrev att det aldrig hade påbörjats något brobygge. Telefonen ringde stup i halvtimmen på morgonen. Många berättade om den början till träbro som stod kvar ännu i början av sextiotalet i vattnet utanför Tegeludden. Jag berättar mera om denna misslyckade kommunala satsning i nästa Frågor om förr. Jag har bara ett litet problem. Jag behöver en bild. Är det någon som har en bild på den där sakta ruttnande träkonstruktionen mellan Hamre och Östra holmen?

 

Nånstans här, utanför Tegeluddens småbåtshamn, stod början till bron över Östra.

 

Det var ett tag sedan jag ramlade över någon ny samling gamla Västeråsbilder. Nu har det hänt igen. Av en slump hittade jag Leif Erikssons samling av äldre bilder från stan på nätet. Mycket fina bilder, bland annat från fyrtio- och femtiotalen. Många av dem är tagna av Leifs pappa Ingemar Eriksson. Jag får säkert anledning att återkomma. Låt oss börja att visa en bild på en kiosk, en populärt ämne. Bilden visas med Leifs goda minne. Ingemar Eriksson tog bilden på kiosken i hörnet Nansengatan och Tunbyvägen på femtiotalet. Jag gick eller cyklade den vägen, från Silfverstolpes gata ner till Rocklunda, hundra och åter hundra gånger under åren kring skiftet mellan femtio- och sextiotal. Jag handlade godis och tidningar i kiosken. Jag minns att mannen som drev rörelsen hade ett handikapp av något slag, det var en förutsättning för att man skulle få hyra kommunal kioskmark på den tiden. Men jag har aldrig sett en bild på kiosken. Förrän nu.

 

Kiosken på Vega. Foto: Ingemar Eriksson.

 

 

 

 

 

Fjärde barnbarnet i onsdags, femte på gång. Barnvakteri. Svärson hem från Afrika. Debattreplik. Förberedelser för framträdanden i Gallerian och på Kulturnatten och för dokumentationen av den stora kommunala revisionskonferensen i morgon . Gräset inte klippt, dammsugaren vilar. Man kan inte hinna allt. Skrev om Östra holmen i dagens Frågor om förr, apropå Evert Jonssons debattinlägg om en bro över till Hästholmarna. Han var inte först. Stadsbyggnadschefen Gösta Smitt lanserade samma idé redan 1917. Smitt hade flera andra visioner, som till och från dykern upp i debatten: han ville dra om järnvägen för att knyta staden närmare vattnet och han ville bygga längs stränderna. Aseachefen Sigfrid Edström fyllde ut visionerna med ett förslag om en spårvägslinje till Viksäng, där det fortfarande var regemente men där Smitt i stället ville bygga bostäder.

 

Pappa hemma från Afrika.

 

Bro till Östra holmen? Serveringen på ett äldre vykort.

 

Montering av spårvagnar i Aseas Sigurdverkstad 1950. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseet.

 

Tegeludden ligger närmast Östra holmen. Här låg Hamre tegelbruk. Foto: Bertil Hamnes arkiv.

 

Ingvar Selin frågar om en bild på ett luftvärnstorn som ska ha stått på Krutkällarbacken, om jag förstår honom rätt. Enligt Jouni Tervalampi låg galgbacken där. Han kunde till och med peka ut gravar med halshuggna västeråsare i ett tv-program förra veckan. Finns det något skrivet om denna galgbacke? Någon bild på ett torn har jag inte hittat, men som vanligt ramlade jag över några andra bilder i arkivet. En korsning och en bakgård. Kära och återkommande motiv.

 

Kan det vara korsningen Smedjegatan och Sturegatan, mot söder? Foto: SBK, stadsarkivet.

 

Traktoravdelningen, står det på huset. Om det kan vara någon ledtråd. Östermalm? Foto: SBK, stadsarkivet.

 

Så ett par bilder från en stadspromenad med Elliott för ett par dar sen. Först från trottoaren där Sturegatan möter Stora gatan. Innan Punkt byggdes fortsatte Sturegatan genom kvarteret på andra sidan, ner till Vasaparken. Jag har svårt att fatta att Röda Kvarn låg tvärs över gatan, i det hörn som nu är överbyggt av Punkts kolossala byggnad sedan 40 år. Efter det en bild på den lilla flickan som sitter hopkurad i stenen på Hantverkargatan. Elliott blev fascinerad. Jag också. Förr satt hon, lika hopkurad, på Sigmatorget.

 

Minns ni Röda Kvarn?

 

Hopkrupen flicka på Hantverkargatan.

 

Är det någon som har en bild från Jimi Hendrix konsert i gamla Idrottshallen?

Som avslutning en bild från luften på Bästeträsk på norra Gotland, med havet i bakgrunden. Sjön ligger i utkanten av Ojnareskogen, där skogsmaskinerna tillfälligt (?) tystnat. Bilden är från Ojnareskogens Facebook-sida. Gå in och gilla den. Inom parentes kan jag berätta att vi har ett litet hus i skogen däruppe, strax utanför bildens övre högra hörn.

Jag längtar dit.

Men först är det jobb som väntar.

 

Nej, inte Söderhavet, utan Bästeträsk. Foto: Ojnareskogen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte om jag ska bry mig. Borde strunta i det. Det har hänt mycket annat och viktigare det senaste dygnet. Men påhoppet var så infamt att jag inte kan låta bli att svara.

I en krönika i dag på VLT:s kultursida beskylls jag av kulturredaktören Kersti Bergold för att hota kulturarvet och gå i tankesmedjan Den nya välfärdens ledband. Vi som överklagat bristen på demokratisk process kring Kokpunkten skulle alltså hota Ångkraftverkets kulturarv.

Är det inte precis tvärtom?

Jag har överklagat det nya avtal som staden skrev med Peab, utan att höra fullmäktige, där det gamla avtalets samband mellan de museala delarna och badet klipptes av. Om det var någon poäng med det första avtalet 2006 så var det ju att byggandet av äventyrsbadet skulle kopplas till en upprustning av ångkraftverket. Detta klarade inte Peab av. Därför klippte man helt sonika banden med kulturarvet. Det får gå hur det vill med det. Äventyrsbadet ska komma i första hand.

Har VLT:s kulturkrönikör grävt i detta? Har hon haft synpunkter? Vet hon vad som hänt? Eller tror hon rentav fortfarande att driftsbidrag på minst en halv miljard kronor av skattepengar under 25 år till ett privat badhusbolag ska rädda ”kulturarvet”? Jag vill påstå att jag är den som påtalat detta i VLT. Det är jag som har berättat om det nya avtalet, och den odemokratiska hanteringen av det, i debattartiklar. Kulturkrönikören borde vara glad över att den debatten väckts, i stället för att måla ut mig som kulturarvets dödgrävare.

Så det där med Den nya välfärden. Det är riktigt att jag får juridisk hjälp av tankesmedjan. Jag har väckt frågan om upphandlingen gått rätt till. Tankesmedjan har hakat på. Jag behöver inte dela alla deras synpunkter för att tacka ja till en juridisk kompetens som jag annars skulle behöva betala dyra pengar för.

Lika litet som Kersti Bergold behöver känna dåligt samvete för att hon under alla år betalats av privat kapital i en liberal tidning för att skriva om kulturarv och annat.

 

Nya pannhuset från ”sjötippen”, som Lillåudden kallades, 1950. Byggnaden mellan turbinhallen till vänster och pannhuset till höger har rivits ut för äventyrsbadet. Foto: Vattenfall.

 

Vad är det viktiga som hänt? Jo, jag måste väl berätta att jag blev farfar i går igen, för tredje gången. Johan och Kristiinas tredje barn, Vera, föddes på Västerås BB i går. Hon vägde respektabla 4,6 kilo och kunde ganska snart betrakta världen med den sunda skepsis som hör till ett kritiskt öga. Välkommen Vera! Det betyder sanning på latin.

 

Vera Eivor Senja Koistila-Lif. Foto: Johan Lif.

 

 

 

 

Skrev om Metalls stora strejk våren 1945 i dagens Frågor om förr i VLT. Det var en av de största verkstadskonflikterna någonsin. Över 120 000 metallarbetare strejkade, varav 3 300 i Västerås, de flesta på Asea. Strejken blev mycket omdiskuterad efteråt. Socialdemokraterna beskyllde kommunistena (som var starka efter kriget) för att ha drivit ohemula lönekrav. Efter fem månaders strejk, med sinande strejkkassor och stora umbäranden, gav Metall upp och tvingades skriva på ett avtal som inte gav något extra utöver det som låg på bordet när konflikten inleddes. Metalls avdelning 20 har deponerat papper och fotografier i Arkiv Västmanland. Några av bilderna publicerades i tidningen i dag. Här kommer några till. Det är utmärkta bilder, de ger en god känsla av konfliktvåren.

 

Strejkmöte i friluftsteatern, Folkets park, våren 1945. Foto: Metall avd 20, Arkiv Västmanland.

 

Strejkunderstöd betalas ut gamla Folkets hus (Hahrska palazet). Foto: Metall avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Metall fick ordna nöjesevenemang och behålla intäkterna under strejken. Här ordnas dragkamp under en familjedag i Folkets park. Strejkutstkottets lag kämpar. Foto: Metalls avd. 20, Arkiv Västmanland.

 

Åter till gårdagens bild på en högtalarbil. Här är en bild från korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen. Högtalarbilen kör åt andra hållet nu, och man kan se anordningarna med högtalarna bakpå bilen.

Högtalarbil med polis. Foto: David Eriksson.

 

Högtalarna one more time. Foto: David Eriksson.

 

För övrigt förtränger jag det faktum att det blåst upp till en ny strid på Västmanlands Teater. Regissören sparkas och teaterchefen tar över regin inför höstens premiär på Strindbergs Ett drömspel. Kan denna stackars institution aldrig få lugn och ro?

Jag förtränger också det faktum att Ryanair fortfarande flyger skattesubventionerat från Västerås. Hur många ytterligare miljoner är det värt?

Jag förträmger däremot inte att solen lyser på de gröna ekarna. Dags att gå ut i den natur som ibland kallas Guds fria. Var den ofria finns vet jag inte.

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers