Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för januari, 2012

Vem är kortspelaren?

I dag skrev jag i VLT om demonstrationerna för 50 år sedan som stoppade breddningen av Biskopsgatan och rivningen av djäknefängelset Proban. Jag berättade om elever och lärare vid läroverket (Rudbeckianska skolan) som gjorde gemensam sak. Protesterna ledde till att vägplanerna stoppades. Cityringens norra länk flyttades i stället till Norra Ringvägen.

Artikeln i VLT, i serien Frågor om förr, innehöll flera fina bilder. Jag brukar inte visa VLT-bilder på bloggen, de hör till tidningen. Men i dag gör jag ett undantag. Jag vill nämligen gärna komplettera tidningsarkivet med uppgifter om vilka som figurerar på en av bilderna. Titta på den här:

Kortspelande demonstranter utanför Domkyrkan 1962. Foto: VLT.

 

Vilka är det som spelar kort i lugn och ro, denna lördag i maj för ett halvt sekel sedan? Anders Berggren, ledande profil inom Arosbröderna, tror sig ha fått fram namnen på några av tjejerna. Han skriver: ”Flickan längst till höger heter Yvonne Ishammar (gift Lindberg), tvåa från höger är Lisbeth Hansing (gift Engström). Tjejen i skolmössa som tittar fram bakom henne med de många korten är (enligt PE Wallin) Gunilla Fabian. Men lärarnamnet har ingen knäckt än.”

Nej, just det. Vem är läraren? Var han lärare? Och vad heter de övriga två tjejerna? Nån som vet?

För övrigt kan jag konstatera att dom som sköter Återbruket på Ängsgärdet hälsar oss välkomna till sopcontainrarna med en prunkande bukett plastblommor. Det behövs en dag som denna, när gråheten får ett kilo att väga 1 200 gram, minst.

Välkomna till sopsorteringen!

 

På onsdag är det bandy igen! Seriefinal mot Edsbyn. Revansch ska utkrävas för ett resultat i november som jag gör det bästa för att förtränga.

Läs hela inlägget »

Krattade bort kvistar på den gröna gräsmattan, stuvade söndersågad julgran i soppåse. Såg fram mot våren. Nu är det mörkt igen, snön faller sakta och tunt.

Var på bandy i lördags. Såg första halvlek, måste avvika för en efterlängtad tid hos ortopeden för ryggen och för höften. Tre månader har gått, landstinget måste kalla en hel hord av oss samtidigt på en lördag för att klara vårdgarantin och extra pengar från staten. Övertidsläkare jobbade och kön skulle betas av. Kanske klarade man garantin, jag vet inte, men till vilket pris? Väntrummet var överfyllt, till slut saknades stolar, folk fick stå. Jag fick vänta en timme efter utsatt tid, andra fick vänta längre. Vi ska tydligen vara tacksamma, vi patienter, och vi ska inte protestera mot att bli behandlade som boskap. Att jag sen fick trista besked om höften hör inte hit och är en annan femma. Det kan vi ta sen nån gång.

Framtidens bandyspelare brydde sig inte om VSK-Broberg. Inte om köerna på ortopeden heller.

Två barnbarn höjde tempot under lördagskvällen och söndagsmorgonen. ”Får jag låna din telefon”, sa treåringen när han vaknade och såg att femåringen fått låna farmors. Så satt dom där i trappan och joxade med diverse spel på de apparatern som kallas för smarta telefoner. Märklig tid vi lever i. Läste nånstans att man numera dukar så att telefonen får rum bredvid tallriken. Det krävs ju ständiga googlingar för att ge svar på konversationens gåtor.

Två bröder, två smarta telefoner.

Bilarna i Bennströms skyltfönster häromdan var ingen svår nöt, som jag trodde. Michael Elinder var först ut med att berätta att den raka listen på sidan av den vita Forden avslöjade att det var årsmodell 1954. Bilden är troligen från det året. Sen ringde Bengt Jansson och berättade att han köpte just den bilen, en vit Ford Crestline Victoria med grönt tak 1962. Den var begagnad. ”Han som köpte den ny från Bennströms 1954 hette Linder”, säger Bengt Jansson. Kanske var det Linder som var polis och bodde på Repslagaragatan. Bilen hade reg nr U7101. Bilen till vänster på bilden är en Ford Mercury av samma årsmodell. Här är förresten en bild på huset på Knutsgatan där Bennströms låg. Bilden togs innan huset revs (på 1970-talet?) och bilfirman är inte längre kvar.

Knutsgatan. Okänt år. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När Olle Bennström sålde bilfirman i slutet av 1950-talet, och agenturen för Ford återgick till Yngve Swenson, fortsatte han bilförsäljningen litet längre upp i kvarteret, nära hörnet mot Herrgärdsgatan och Rudbecksparken. Kan det vara den här bilförsäljningen? Nån som vet?

Var? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ett vykort igen, ur den Södermanska samlingen:

Gamla lasarettet. Nu högkvarter för landstingets administration.

Läs hela inlägget »

Brukar leverera text och bilder till VLT-serien Frågor om förr på måndag morgon, en vecka före publiceringen. Brukar skriva på fredagen. I dag höll allt på att kapsejsa. Jag försökte svara på en fråga från Håkan Gelin som ville se en bild på Bennströms Bil som låg på Knutsgatan. Textunderlag har jag så det räcker efter en djupdykning i böcker och i VLT-arkivet. Även om jag som vanligt fastnade för något helt annat än det jag egentligen letade efter. Läste till exempel, med stigande förvåning, en VLT-artikel från 1945 om en kommunal utredning som slog fast att Västerås skulle vara fullt utbyggt 1970. Då skulle det ”slutliga invånarantalet” vara högst 65 000, lägst 56 000. Tänk att utredare alltid tror sig veta bäst.

"Västerås fullbyggt 1970". Bilden från korsningen Engelbrektsgatan och Utanbygatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Ok, lag letade vidare. Nu gällde att få fram en bild på Bennströms Bil på Knutsgatan. Utan bild, ingen artikel. Ingen bild i VLT-arkivet, ingen på Stadsarkivet, ingen bland Ernst Bloms bilder. Nu hade jag lagt ner så mycket tid på artikeln att jag bara måste få fram en bild. Vore inte kul att börja på något nytt kvart i tolv. Slog i telefonkatalogen. Hittade Rolf Bennström, brorson till Olle Bennström. Olle blev nästan världsberömd för sin seger i KAK:s Grand Prix, Rämenloppet, 1932 med sin hembyggda Ford och som några år senare startade bilfirman på Knutsgatan. Rolf hade inga bilder, men vi pratade om hans egen persienn- och markisfirma i stället. Nog så intressant. Det är inte alla som startar en persiennfirma. Gott kaffe bjöd han på också.

Rolf Bennström, brorson till Oller Bennström.

Rolf tipsade om andra, som hade jobbat på Bennströms, och som kanske kunde ha bilder. Jag jagade vidare. Pratade med Bernt Sjöstrand, som berättade minnen men som inte hade någon bild. Jag pratade med Berndt Horsell som började jobba på Bennströms 1946 och som nu bor på Herrgärdets servicehus, mitt emot där Bennströms låg. Han kom ihåg mycket, men nån bild hade han inte.

Nu måste jag ta ett break och vara med på VSK:s marknadskommittés möte. Vi pratade om hur fler åskådare ska lockas till ABB Arena. VSK ligger i elitseriens topp, men publiken springer inte benen av sig. Är det arenans fel? Bandyns? Eller vad?

Sten-Olof Fohlin och Karl-Erik Eckemark (närmast) funderar över bandyns framtid.

Sen, när mörkret sänkt sig över Aros, fick jag napp hos Roland Nykvist på Drottninggatan som köpte motorrenveringen av det som då fanns kvar av Bennströms. Han hade en bild från femtiotalet! När jag kom dit var bilden borta. Jag höll på att ge upp. Men sen ringde hans fru och sa att dom hittat bilden. Jag åkte dit. Artikeln är räddad! Och klockan närmar sig sju.

Ni får inte se hela bilden förrän i VLT måndag åtta dar. Men ni får se en detalj, skyltfönstret mot Knutsgatan. Jag är ganska säker på att någon av bloggens bilkunniga läsare kan hjälpa mig att datera bilden.

Bennströms på Knutsgatan. När:

Trevlig helg, önskar jag, med ännu ett vykort ur Rolf Södermans samling.

Stohagsvägen.

Läs hela inlägget »

Klockan är ännu inte sex. Stan är mörk och tyst. Sigma ekar av tomma lokaler. Litet mer folk inne i Igor. Men en onsdagskväll efter helgerna är ingen dag som lockar till stadsliv. Inga köer ens på Systemet. Ingen åker på isbanan på Stora torget. Jag har inga skridskor med mig. Tänker på VSK som åkt upp till Kalix för att spela bandy utan Ted Andersson, Magnus Joneby och Victor Engström. Tre viktiga spelare borta i en tunn trupp. Senare på kvällen får jag hör att VSK vunnit med 4-3 och att Thomas Knutson gjort tre mål. Starkt jobbat. Serieledning. Dessutom efter en bortamatch.

Ingen åker skridskor i Västerås en onsdagskväll.

 

Ulf Anvin ringer från Chicago. Vi var skolkamrater på Jakobsbergsskolan en gång i en tid när det fortfarande fanns griffeltavlor. Ulf fick jobb på Metallverken och skickades över till Chicago 1988, ett par år efter det att Outokumpu tagit över. Han skulle stanna tre år men är fortfarande kvar. fast nu heter företaget Aurubis efter diverse övertaganden hit och dit. Ulf berättade att han utsetts till generalkonsul i den stad där det bor omkring hundratusen svenskar i första och andra generationen. Kul. En västeråsare som generalkonsul i Chicago. Passar ju bra nu när Björn Åblad låtit pensionera sig som konsul borta i Salt Lake City. Grattis, Ulf!

Ulf Anvin, 65, från Västerås har utsetts till generalkonsul i Chicago. Foto: Fredrik Anvin.

 

Ulf Anvin är en av dom som håller koll på min blogg för att få en regelbunden dos av nostalgiska bilder. Jag borde förstås ha letat fram några skolbilder, men har inte hunnit. Det får bli några vykort i stället, framplockade litet på måfå ur den samling jag fått inskannade av Rolf Söderman.

Smedjegatan.

 

Sturegatan.

 

Stora gatan med Epa till vänster.

Läs hela inlägget »

Tittar på Vita huset igen, har avslutat säsong ett och börjat på säsong två. De här första säsongerna var riktigt bra. Inspirerande. När jag blir stor ska jag bli president och bestämma. Vore kul.

Fortsätter läsa Percy Barnevik. Häpnar igen, när han berättar om hur Asea köpte ut statens halva ur Asea-Atom i början av åttiotalet, efter folkomröstningen om kärnkraft. Barnevik såg en framtida potential i underhåll och bränsleleveranser, staten ville bort från ägandet. Asea betalade blygsamma 50 miljoner för statens halva. Asea gjorde en kanonaffär, skattebetalarna en usel. Den ende som reagerade på det låga priset var Gustav Cederwall, som just slutat som landshövding i Västmanland. Cederwall, som tidigare var statens representant i Asea-Atoms styrelse, hävade att priset borde vara 600-700 miljoner och menade att Barnevik lurat staten. Nu skriver Barnevik, nästan med glimten i ögat: ”Helt fel hade han väl inte, den gamle landshövdingen.”

Jag är benägen att säga Häpp. Och inget mer.

Medger att han lurade staten...

 

Om Per Fosshaug hade kallat domarna för jävla svin ute på isen hade han fått rött kort och troligen stängts av. Nu sa han det i TV4 och då har han yttrandefrihet enligt grundlagen. Bandyförbundet kan inte straffa någon för vad som sägs i massmedier. Det är en märklig krock mellan regelverk. Matchen pågick. Fosshaug satt utvisad och deltog fortfarande i matchen.  Utan mikrofon måste han hålla käft. Men med mikrofon var han fri att kalla domarna vad han ville, enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Bör vara i direktsändning hela tiden. Bra bok, förresten. Slutsåld.

 

Fortsätter med en bild från en av stadens centrala gator innan sextiotalets rivningsvåg satte in. Ett tvätteri i ett hörn. Men jag är som vanligt osäker på vilket.

Gathörn med tvätteri. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Jag har fått en fråga från Håkan Gelin som vill veta mer om Bennströms Bilservice på Knutsgatan. Är det någon som har bilder? Håkan minns den berömda bärgningsbilen. Här är en bild på en av Bennströms bärgningsbilar, daterad 1939. Kan det vara den?

Foto ur boken Beskrivning över Västerås med omnejd, 1939.

Läs hela inlägget »

Fortsätter läsa Percy Barneviks memoarer. Det blir extra intressant när han berättar om tiden på Asea på åttiotalet. Han tar till exempel upp den märkliga historien om datorsmugglingen 1984, som blev omskriven med stora rubriker i VLT till Asealedningens förtrytelse. Asea behövde amerikanska datorer för att kunna leverera kraft och styrning till ett stålverk och ett valsverk som byggdes i sovjetiska Kursk. Problemet var bara att Jimmy Carter hade stoppat leveranser av teknik till Sovjet som hade invaderat Afghanistan. Asea köpte insmugglade datorer, och inte bara det: en chef på Asea åtalades för medhjälp till insmugglingen och påstods ha tjänat pengar på den. Aseas ledning friskrev sig från allt ansvar. Men nu levererar Barnevik något som bara kan tolkas som ett erkännande, 28 år senare: ”Även om vi inte aktivt medverkat till smugglingen, hade vi kanske bidragit indirekt genom att se åt ett annat håll?”

Asea var alltid att lita på.

Tog en promenad i går och gick förbi Nicklas Lidströms tomt på Framnäs, med utsikt över Västeråsfjärden. Tomten har stått tom och obebyggd i flera år, i väntan på att Lidström ska bestämma sig om framtiden. Ska han fortsätta spela i Detroit eller ska kan flytta hem med familjen? I går kväll såg jag att bygget av hockeylegendarens hus kommit igång. Kanske har han bestämt sig? Tjugo säsonger med Detroit i NHL får kanske räcka?

Lidström bygger på Framnäs.

Läser med förundran om de fortsatta turerna i regionfrågan. Politikerna i landstinget, ja inte alla, men majoriteten, vill ha en region med Örebro. Politikerna i den ledande kommunen Västerås vill ha med Uppsala i stället. Kan bara konstatera att ett projekt utan enighet mellan landsting och den stora kommunen är dömt att misslyckas på förhand. Om dessutom det parti som en gång kallades det stora inte är enigt blir förutsättningarna ännu sämre. Och regeringen gör ingenting för att styra i en så viktig fråga som landets regionala indelning. Om frågan inte redan hade tröskats i ett par stora utredningar skulle jag föreslå en utredning. Ett vet jag: det krävs enighet.

Skrev om Himmelriket och Helvetet i VLT i dag. Husen på Kristinagatan och Lidmansvägen. Lanserade en egen teori om namnen, som inte har ett skvatt med Gud Fader Oscar Fredrik Wijkman att göra. Kort sammanfattning: Mimers hus på Lidmansvägen blev ett ekonomiskt helvete, till skillnad för det privarbyggda Himmelriket intill.

Vykort. Himmelriket ligger uppe i backen.

Så fortsätter vi att gräva i bildskatten med foton före rivningarnas tid i Västerås centrum. Här kommer ett par bilder från Vasagatan som inte borde vara så svåra att lokalisera.

Hörnet Vasagatan och Hantverkargatan. Eller? Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Vasagatan med gamla och nya Sundströms järnhandel. Foto: SBK-arikvet, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Livet med en femåring

Han sa att han ville gå på bandy. Han fick hänga med på derbyt på trettondagen. Han orkade inte hela matchen, men sa tillräckligt med underfundiga saker för att det ska räcka till två tusen tecken i en krönika som jag från och med i år ska skriva på Hela livet i VLT. Premiärkrönikan kommer den 17 januari. Femåringen är med förstås. Han filosoferar om ålderdom, om bandykorv och om feministiska grundvärderingar. Mer får jag väl inte säga just nu. Men en bild får ni.

Elliott på bandy.

 

Matchen var rätt avslagen. VSK vann enkelt med 8-1 mot ett Tillberga som kan bättre, men som inte vågar och inte törs och som släpper in mål på var och varannan fast situation. Per Fosshaug gjorde comeback än en gång och slog några fina passningar, men orkade inte åka som i fornstora dar trots att domarna försökte hjälpa honom med två tiominuters viloperioder för struntsaker. Det blev förstås rubriker ändå. Fosshaug skapar alltid rubriker. Nu kallade han domarna för svin i en direktintervju med Tv4 från utvisningsbåset. Domsluten var inte bra, men varför… och så vidare. Per vet vad jag tycker, så är det bara.

I kommentarerna till bilderna från bakgårdarna före Sigmas tid läser jag in en önskan om fler bilder från sextiotalet, kanske också från sjuttiotalet. Det är ju historia nu, när det gått fyrtio, femtio år. Här behöver jag hjälp. Det finns förstås massor av bilder från de här åren när fyrtiotalisterna var unga och fortfarande hade hopp om framtiden. Hur såg det till exempel ut på serveringen uppe i Sigma? Där var det ju smockfullt på eftermiddagarna.

I väntan på litet nyare gamla bilder fortsätter vi botanisera bland de riktigt gamla. Här är en klassiker från Hamngatan, troligen på 1910-talet. Jag hade bilden på ett gulnat vykort, nu kan jag visa hur bilden såg ut i Ernst Bloms original. Hamngatan var en gata fylld av liv, det var ju ett viktigt stråk från Fiskartorget ner mot hamnen. Där låg butiker, kaféer, matställen, hotell och – från tjugotalet – Hakonshus.

Hamngatan på vykort.

 

Bilden som användes till vykortet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

På delförstoringen ser man ett hotell bakom kärrorna. Hur kan det ha sett ut därinne?

 

Ett annat vykort från Hamngatan, taget från hamnen mot norr, 1946. Järnvägshuset i bakgrunden.

Läs hela inlägget »

Survädret gick över i klar himmel. Det ljusnar. Kylan är välkommen, men snön får gärna stanna däruppe där nätets bokstäver och bilder skickas kors och tvärs över det som förr kallades himlen.

Minne från Gotlands östkust.

Jaha, så kom den då, den som jag kanske inte sett fram emot men gissat skulle komma: Per Fosshaugs comeback. Vi har inte sett det än, men det verkar som om Fosshaug ska skrinna in på isen med sitt Tillberga i derbyt mot VSK i morgon. Han lockar säkert tusen extra åskådare. Minst.

Per Fosshaug var en gång världens kanske bäste bandyspelare. Han kan drapera bröstet med VM-guld och SM-guld, mer än någon annan. Jag är mäkta imponerad av honom som spelare, hans blick, hans teknik och hans förmåga att göra smarta grejer i fart. Jag är också imponerad av att han överhuvudtaget kan snöra på sig skridskorna igen, han fyller ju trots allt 47 nästa månad.

Jag vet, jag vet, han ska spela sparsamt, han ska bara genom sin närvaro ge stadga åt det haltande TB-spelet. Han lyckas säkert med det. Men ändå. Han borde acceptera att tiden gått förbi honom. Han har ingen ärlig chans mot de unga vinthundarna i VSK, i alla fall inte i defensiven, även om han fortfarande säkert kan läsa spelet bättre än de flesta. Jag vill minnas Per Fosshaug sin krafts dagar, inte som en som blir frånåkt av lirare som är 25 år yngre. Men, trots allt: Lycka till, jag ska ta med sonsonen på matchen.

Ny snörning, 47 i februari. Foto: Peter Krüger.

Gårdsbilden häromdan från det inre av det blivande Sigmakvarteret har kommenterats av flera, bland dem Michael Elinder.  Han lyckades placera gården exakt i tid och rum. Låt oss titta på bilden en gång till.

Bakgården vid Stora torget. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Så här skriver Elinder:  ”Det stämmer att den mystiska bakgården är i Sigmakvarteret, närmare bestämt Sigmas nordöstra hörn, och fotot är taget österut. Ovanför taknocken ser man nämligen det nya fyravåningshus som idag inrymmer våra tandläkare, och som ligger just norr om biografen Royal på dåvarande Torggatans östra sida.” För att illustrera sin slutledning har han skickat mig det här vykortet från Sigmatorget.

Hörnet Torggatan - Smedjegatan 1956-1957.

Vykortsfotografen har noga undvikit att ta med den ruffliga fasaden mot Stora torget utanför bilden till höger. Om ni vill se hur det såg ut kan ni gå tillbaka till bloggen den 18 december. Här är en annan bild från de mystiska bakgårdarna vid Stora torget, vid den här tiden.

Bakgård i det blivande Sigmakvarteret. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Börsen gick upp i dag igen. Börsen har gått upp hela året. Hur ska detta sluta? Vad gör Riksbanken? Och regnet bara öser ner. Vad gör regeringen? Och bandyn spelar vidare som om ingenting hänt.

I kväll var det stor underhållning i ABB Arena. Ett VSK med två skadade nyckelspelare och en tunn trupp bjöd upp till en tempofylld match mot serieldarna Bollnäs. Vände 1-2 till 3-2 i slutet, men fick se ett försmädligt hörnmål trilla in i de allra sista sekunderna. Nå, 3-3 var rättvist och VSK är fortfarande obesegrat. Bollnäs ledde med 1-0 i paus, men det hade kunnat stå 3-3 eller nåt sånt. Bollnäs missade en straff, VSK brände friläge och hade en ribbträff. Jag trodde inte VSK om att orka komma tillbaka mot de spelskickliga hälsingarna, men tempot höjdes ytterligare ett snäpp, VSK lyfte mer och skapade chans på chans. Puh, vilken match. Det är bara att gratulera båda lagen och de som tittade på teve i stället för att ta sig till Rocklunda.

Per Hellmyrs, världens bäste bandyspelare, intervjuas i tv4 efter matchen. Undrar vad han sa?

Jag har fått en rapport från WordPress om aktiviteterna på min blogg under 2011. Så här såg det ut:

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The Louvre Museum has 8.5 million visitors per year. This blog was viewed about 110 000 times in 2011. If it were an exhibit at the Louvre Museum, it would take about 5 days for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Om ni klickade här ovan såg ni förmodligen också vilka som har kommenterat mest under året. Om inte, så kommer namnen här:

Michael Elinder, Ingvar Selin, Aron Olnafors, Hans Wennerström och Bengt Bergquist. Tack! Och tack alla ni andra. Nu laddar vi för ett nytt år med åtminstone ett par blogginlägg i veckan. Varje dag orkar jag nog inte med.

Här är ett par bilder från gamla Aros som avslutning.

Ännu en av dessa mystiska bakgårdar. Borde vara i kvarteret där Sigma ligger i dag. Foto: SBK rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Westmanlands Allehandas hus på Snickargatan liknade...

 

... det här hörnhuset på Nygatan vid Domkyrkoesplanaden. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Lämnade ön på eftermiddagen. Femton sekundmeters sydlig vind akterifrån märktes inte på den fullsatta färjan. Vi tänkte på dagarna i Ar. Köket är tömt på sitt innehåll. I påsk ska det se annorlunda ut, hoppas vi. Bläddrar bland bilder från stranden, stannar till vid den här. Vet inte varför, men den påminner mig om nåt, som jag inte riktigt vet vad.

Skylt vid Gråstäde. Nyårsafton 2011.

 

Läste Percy Barneviks självbiografi på färjan, Jag vill förändra världen. Lättläst. Bitvis riktigt intressant. Inte minst när han berättar om tiden på Asea i Västerås. Hur många visste att Asea höll på att göra ödesdigra mångmiljardförluster i början av åttiotalet när deras vattenkylda generatorer till två kärnkraftverk i Finland inte fungerade? Asea stod inför en ekonomisk katastrof hösten 1981 men ingenting kom ut, varken i medierna eller till aktieägarna. Som journalist skäms jag en smula. Asea lyckades till slut hitta en teknisk lösning och gick ”bara några hundra miljoner back”, vilken kändes som ingenting i jämförelse, skriver Percy. Jag får anledning att återkomma till boken.

Curt Nicolin och Percy Barnevik. Foto: Bonniers.

 

Borde kommentera alla kommentarer till de gamla bilderna från Västerås. Har inte hunnit med. Tycker det är viktigare att jag letar fram nya gamla bilder. Här kommer ett par till för er att fundera över, kära bloggläsare.

Minns ni lokstallarna? Foto: SBK:s rivningsbilder, Stadsarkivet.

 

Någonstans på Ängsgärdet. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers