Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Kokpunkten’

En fantastisk sensommardag. Sol, vindstilla, värme. På eftermiddan var stan fylld av folk som fikade, drack öl, pratade. Varför kan det inte alltid vara så här. Sigmatorget är öppnat. Mitt intryck är positivt. Jag ska inte gnälla. Det finns bänkar om jag vill vila.

Små fontäner på nya Sigmatorget.

 

Mälarens stränder kan se exotiska ut, med litet god vilja och ambitiösa planteringar.

Lögarängen Beach.

 

Jag var inbjuden till Gamla gardet i dag, de pensionerade socialdemokrater som är undrande över hur partiet agerat i fråga om Kokpunkten. Roland Sundgren, Thure Jadestig, Sven Malm och de andra har begärt att frågan ska tas upp på partiets representanskapsmöte i Västerås i början av september. Varför fick ingen säga något innan det nya avtalet skrevs på i april? I går informerades byggnadsnämnden om att äventyrsbadet kräver ett nytt bygglov, eftersom förändringarna är så stora. Peab har skickat in nya skisser och ritningar. Här är en.

Ångkraftverket från öster. Badet i mitten. Bild: Archus arkitekter,

 

Jag letar bilder på stans restaurangvärld i gamla tider. Har en del, men det borde finnas fler. Gärna bilder inifrån krogarna. Är det nån som har nån bild så hör gärna av er. Den här bilden hittade jag på Länsmuseet häromdan. Är det Klippans restaurang?

Restaurang i Västerås. Foto: Länsmuseets arkiv.

 

Läs hela inlägget »

Ni minns Kokpunkten, förstås. Och min åsikt att det nya avtalet med Peab innebär så stora förändringar, jämfört med det fem år gamla första avtalet, att det krävs ett nytt politiskt beslut. Ni minns att jag hävdade att flera av poängerna med det första avtalet hade sopats under matten (motionsdelen minskad, kopplingen till upprustningen av gamla ångkraftverket puts väck, separat bolag för Science Center utan tidskrav med mera). Ni minns också ledande politikers avståndstagande: ”Nej, nej, här behövs inget nytt beslut, det nya avtalet är bara en förädling av det gamla!”

Peab och projektet skulle icke utsättas för risken av ett överklagande. Framförallt skulle ingen medborgare ges chansen att pröva lagligheten. Det är ju förmodligen ett brott mot lagen om offentlig avhandling att köpa badtjänster på detta sätt. Och vilket bolag vill gå miste om ett kommunalt löfte om en halv miljard kronor av skattebetalarnas pengar.

Nåväl. Det där minns ni.

I morgon är det byggnadsnämnd. Och då finns Kokpunkten med som ”informationsärende”, litet i skymundan så där. Tydligen tycker ansvariga tjänstemän på stadsbyggnadskontoret att det nya avtalet innebär så stora förändringar att det behövs ett nytt byggnadslov! Se där. Nu handlar det inte längre om en smärre ”förädling”, nej nu kan det krävas ett nytt byggnadslov. Och därmed chans för intresserade medborgare att lägga sig i processen. Det är väl inte vad Peab önskar sig, kanske, och det ska bli intressant att se hur politikerna agerar i morgon. Med eller utan civilkurage?

I väntan på detta får ni njuta av kallbadhuset i Borgholm, som ser ut som vårt gamla kallbadhus gjorde, rakt ut från Elbakajen, innan det brann upp för drygt sextio år sen.

Kallbadhuset i Borgholm.

 

Jag letar uppgifter om fotografen Axel Rydin, som tog några av de allra första bilderna i Västerås på 1860-talet. Jag har fått stor hjälp av Jouni Tervalampi, tack för det. Men jag saknar ännu en bild på Axel. Några av hans bilder finns dock bevarade i Länsmuseets arkiv. Titta på den här fina bilden från Stora torget, med stor sannolikhet från 1860-talet. Inga telefontrådar, inga elledningar, förmodligen bara oljelampor, inget gasljus. Några skolpojkar, två kvinnor, ett par hästskjutsar på Köpmangatan. Småstadens stillhet.

Stora torget, 1860-tal. Foto: Axel Rydin, Länsmuseets arkiv.

Läs hela inlägget »

I dag skriver Svenska Dagbladet om Peabs affärer med Kokpunkten. Och med skattebetalarna i Västerås. Läs och begrunda. Jag debatterade med Anders Teljebäck i Radio Västmanland förra veckan. Stod i ett fönster för att få mobiltäckning. Blev litet arg och kanske för irriterad på rösten när Teljebäck körde patenterade politiska debattknep som att han ”inte kunde förstå att Anders Lif och andra” inte ville att västeråsarna skulle få njuta av ett spännande äventyrsbad. När det handlar om demokrati och insyn i en dyrbar process med ett företag som, jag garanterar, är ute efter att tjäna pengar och inte i onödan verka i det allmännas intresse (vilket i och för sig är legitimt, men som politikerna tycks förtränga).

Nog om detta. Nu sitter jag här på heden vid Hau igen. Ängshöken svepte just förbi. Lärkan drillar fortfarande. Värmen dallrar och himlen är hög och blå. Jag kan förstås inte låta bli att visa några nytagna bilder från denna märkligt vackra ö som länge tillhörde Danmark.

Dämba ängar.

 

Falholmen vid Ahr.

 

Duvor i solnedgång.

 

Och för er som gillar bilder från gamla Västerås, och som fortfarande hittar till den här sommarsporadiska bloggen, så kommer ett par bilder från den Sjöbergska samlingen i Västerås stadsarkiv. Studentexamen i skiftet tjugotal och trettiotal. Oxbacken känner jag igen, men den andra gatan är mer svårplacerad.

Student bärs på Stora gatan (?). Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Student i Oxbacken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

 

Läs hela inlägget »

Två resor till St Petersburg i maj känns i kroppen. Återhämtar mig sakta. Minns Katarinapalatset ute i Pusjkin, den by som en gång hette Tsarskoje Selo, tsarernas by. Katarina den Stora, hon med nummer II och med massor av älskare, tog emot sin kusin Gustav III därute. Kusinerna kom aldrig överens. Katarina tyckte Gustav var en fjant. Några år senare krigade dom. Gustav hoppas ta tillbaka förlorad mark, men hans flotta kom aldrig närmare St Petersburg än till Viborgska viken, där den höll på att bli inringad. Några tiotusen sjömän miste livet, men freden gav ingenting.

Stora delar av Katarinapalatset förstördes under slutskedet av andra världskriget. Nu är det mesta återuppbyggt.

Här hemma har några kommunalråd skrivit ännu en debattinlägg om Kokpunkten, där dom försöker ge sken av att vi som ställer kritiska frågor är motståndare både till ett äventyrsbad och till en upprustning av gamla ångkraftverket. Samtidigt som de i vanlig ordning undviker att svara på de kritiska frågorna. Jag hoppas få in ett svar i VLT i morgon, eller på tisdag.

Tills dess får vi hålla till godo med några gamla vykort från Djäkneberget, där vi ser hus som sedan länge är försvunna. Serveringen finns kvar, i ombyggt skick. Vykorten kommer från Rolf Södermans samling. Den avslutande etiketten kommer också från honom.

Kiosk.

 

Serveringen.

 

Var låg detta hus?

 

Arosiensisk cider.

Läs hela inlägget »

Packad och klar för nästa resa till Ryssland. Åker i morgon. Men innan dess hinner jag med ännu ett inlägg om Kokpunkten, som jag hoppas någon journalist nappar på.

Lysande utsikter från Ångkraftverket.

När det första avtalet mellan kommunen och Peab skrevs (och godkändes av fullmäktige) 2006 var en av förutsättningarna att badet skulle kopplas till ett vetenskapligt Science Center, och vice versa. Det sades uttryckligen. Ångkraftverket skulle lyftas ur sin dvala och nå internationella forskarhöjder, och äventyrsbadet skulle bidra med den publika delen. De tu var ett.

För att nå dessa forskarhöjder måste Kungliga Tekniska Högskolan med. Utan KTH, inget lyft. Mälardalens högskola, MdH, räckte inte till i sammanhanget. Det slogs fast på ett möte med kommunledningen, KTH och Peab i oktober 2007. Mdh fick inte vara med i diskussionen. ”Deras lyskraft räcker inte längre än till Jönköping”, sa man rakt ut på mötet. Det var KTH som skulle ge den världsomspännande lyskraften.

Det vara bara ett krux med resonemanget. KTH ville inte vara med. KTH funderade ett tag, sen sa den samlade professorskåren nej. Att flytta delar av forskningen till Västerås var inget för dem. Absolut inte.

Peab lyckades efter det inte skaka fram någon annan intressent som hade både pengar och lyskraft. I stället har nu Peab lyckats skriva sig fritt från åtagandet att forskning och bad ska följas åt. I det tilläggsavtal, som skrevs under utan föregående debatt eller nya beslut, delas projektet upp i två bolag och två delar. Forskningsdelen (som också ska se till att kraftverkets museala delar rustas upp) åläggs inga krav på genomförande. Allt försvinner i en diffus framtid.

Trots detta talar de ledande politikerna och tjänstemännen fortfarande om ”ett och samma projekt” där badet ska samsas med ”en internationell mötesplats för energi- och miljöfrågor”. Vem ska bekosta det? Regeringens extrapengar till forskning på elkrafts- och energiområdet går uteslutande till KTH och Uppsala. I byggandet av det nya virtuella europeiska EIT (European Institute of Technology), som ska matcha det amerikanska MIT i Boston, har KTH fått de europeiska pengarna för energiområdet med den nya tekniken med ”smart grids”, digitalt styrda kraftsystem.

Inget har gått till Mhd, som i stället knyter sina förhoppningar till Örebro. 

Frågan, som beslutsfattarna borde ha diskuterat öppet, lyder: Vilka forskare bryr sig om ett gammalt ångkraftverk? Vilka forskare låter sig imponeras av att politikerna i Västerås lovar bort nästan en halv miljard av skattebetalarnas pengar i ett lagligt tveksamt driftbidrag till ett privatägt bad?

Nu lovar jag hålla tyst en vecka. Mot Sankt Petersburg, där det för övrigt finns ett trevligt äventyrsbad kopplat till hotellet…

Som tröst till alla som väntar på en gammal bild har jag letat fram den här bakgården på Hamngatan. Där är det bara gräs i dag. Och en trevlig hästskulptur.

Bakgård på Hamngatan. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Tystnad råder kring Kokpunkten. De som är våra folkvalda tycker det räcker med den diskussion som fördes 2006 trots att mycket förändrats. Jag förstår inte varför. Är dom rädda för något? Eller är det bara prestige? Hade det skadat demokratin om det förändrade tilläggsavtal, som nu skrivits under i tysthet, hade diskuterats offentligt? Hade det blivit sämre med öppenhet? För Peab, kanske. Men knappast för skattebetalarna. Nu står vi där med ett projekt som delats i två och där inget formellt hindrar Ångkraftverkets fortsatta förfall medan skattepengar ska pumpas in i ett privatägt äventyrsbad i ett kvarts sekel.

Arkitekten Leif Karlsson och förre s-riksdagsmannen Roland Sundgren, representant för partiets Gamla garde, går emot Kokpunkten i en debattartikel och tycker att kommunen ska satsa på det egna Lögarängsbadet i stället. Och i går fick jag ett mejl från Micha Velasco som är företagarombudsman i tankesmedjan Den nya välfärden. Han skriver:

”Min uppfattning är att kommunens beslut att förändra avtalen är lagstridigt enligt delegationsordningen i de flesta kommuner. Eftersom avtalet innebär ett stöd i 300-miljoners klassen torde det vara upp till fullmäktige att besluta, inte enskilda politiker eller tjänstemän. Avtalets innehåll innehåller enligt min mening olagligt kommunalt stöd. Ingen upphandling har gjorts av badhuset. Även driften ska upphandlas.”

Första pannhuset byggs 1916. Det är nu rivet för den tänkta badet. Foto: Vattenfall.

På Östermalm fortsätter byggandet av nya hus, på det som länge var en ödslig p-plats. Varje gång jag kommer förbi har någor nytt hänt. De här husen växer nu fram bakom det förr kallades Hantverkshuset.

Östermalmsgatan, maj 2011.

 

Östermalmsgatan för de digitala kamerornas tid. Vykort.

 

Jag höll på att glömma en sak. Leif E.S. Axner från Gävle har skrivit och berättat om sin barndoms butik på Malmabergsgatan, som han hittade här på bloggen för ett par dar sen. Butiken hette Bergös Mjölk och Bröd. Leif bodde på Degelgatan, längre bort i bild, en gata som inte längre finns.

Bergös Mjölk- och brödaffär på Malmabergsgatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Ut i etern

Vilken morgon! Hägg och slån vispade skum, solen gräddade och allt annat var ljust grönt. Cyklade ner till Närradion som håller till i Culturen och sänder på 93,7 MHz. Vad sjutton är megahertz, förresten? Närradion är folkrörelseägt och programledaren Tommy Lindvall är gammal i branschen. En gång s-ombudsman, sen lärare och nu radioman. Bra frågor. Vi pratade om att skriva, om lokalhistoria och om Kokpunkten, förstås. Just nu verkar det som om alla, utom ansvariga politiker, vill prata om Kokpunkten. En fråga jag funderar över just nu är hur miljöfolket i Stadshuset ska ställa sig till ett bad så nära avloppsverket? Och så funderar jag över med vilken delegation som det nya avtalet skrevs under. Både stadsdirektören och kommunstyrelsens ordförande skrev på, men ska det inte vara antingen eller? Antingen politiker, eller tjänsteman. Eller, ja, föresten, har dom bestämt sig så är det väl bara att köra. Juristerna sägs inte ha några invändningar.

Närradions Tommy Lindvall frågade om Kokpunkten.

 

För ett par år sen frågade jag om inte någon i Stadshuset kunde bemöda sig om att sätta upp en liten, liten förklarande text på den informationstavla som gapade tom vid Sankta Gertruds kapellruin vid gamla infarten från Köpingshållet. Det är tydligen svårt. Kanske krävs det en utredning. Jag åkte förbi där i dag. Häggen blommade himmelskt vackert vid Kapellbäcken, men skylten var lika tom som vanligt.

Historisk non-information.

 

Så dags för dagens höjdare från Stadsarkivets gömmor. Titta och dröm nostalgiska drömmar. Var låg butiken?

Gatsten, mjölk och specerier på femtiotalet. Men var? Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Köpte en bok om rysk reklam från den sovjetiska tiden. Några konstiga intressen måste man ju ha. Hittade en fascinerande tobaksreklam från 1925. Texten berättar om märket Nasha Marka från den statliga tobaksfabriken i Donskaja. Först kommer, som sig bör, en soldat från Röda armén, så en arbetare med en hammare, följd av tjänsteman, två kvinnor flankerande en typisk rysk bonde, och sist en smygande kapitalist. Alla röker dom den statliga cigaretten.

Sovjetisk tobaksreklam, 1925.

 

Sådan reklam hade vi inte i Västerås. Här var vi mera modesta. Vad sägs om den här öletiketten från Rolf Södermans omfattande samling.

Pilsner från Nya Bryggeriet. Rolf Södermans samling.

 

Jag skrev en replik om Kokpunkten i VLT i dag, efter det inlägg som tre ledande politiker hade i lördags. Jag anser att de förde fram vilseledande information. Inlägget finns att läsa här.

Så en bild från Christer Arthurssons samling. Han är taxichaufför, pappan och farfar var det också. Här en intressant bild från bilstationen på Kopparbergsvägen, med det Kaedingska huset i bakgrunden. Bilarna står på höger sida. Men var verkligen Kopparbergsvägen enkelriktad upp mot Stora gatan på trettiotalet? Eller kunde taxi parkera på höger sida ändå?

Taxistationen på Kopparbergsvägen.

 

Jag skrev om två syfabriker i Västerås i dagens Frågor om förr. Bevells och Saléns. John Johansson och Sickan Aldemyr berättar om att det fanns en syfabrik i Oxbacken också, med ingång från Bondebacken, där det ligger en biljard i dag. Sjömans Textil hette det. Fabriken sydde pyjamasar, herrskjortor och arbetsrockar till butiker och hade ett 50-tal anställda. ”Det var en trevlig arbetsplats, trots ackorden. Jag jobbade där från 1954″, säger Sickan Aldemyr. John Johansson berättar att hans mor Helga Valborg Johansson jobbade på Sjömans från slutet av fyrtiotalet.  Fabriken köptes av KF-ägda Slitmans 1987. Än i dag säljs kläder från Sjömans Textil som retroprylar på nätet.

Superretro städrock från Sjömans på Tradera. Utropspris 39 kr.

Läs hela inlägget »

Min debattartikel om Kokpunkten har vållat viss uppståndelse. Bättre sent än aldrig. I dag replikerar de tre kommuntopparna Ulla Persson, Anders Teljebäck och Elisabeth Unell i VLT. Två socialdemokrater och en moderat. Eftersom debatten förs i tidningen avstår jag från att kommentera deras inlägg tills jag fått chansen att svara där. Men ni kan lita på att jag har åsikter om inlägget i dag. Jag påstår att det är vilseledande och om ni håller koll på VLT:s debattsidor framöver så får ni se varför.

Tystnadens konformism. Ingen enda fråga ställdes under Peabs information i fullmäktige i veckan. Är det ingen som vågar?

 

I måndags publicerades en artikel i serien Frågor om förr om Aseas äventyr i Belgiska Kongo 1923-1924. En liten delegation aseater, under ledning av Erik Gunnarsson, byggde ett kraftverk i ”mörkaste Afrika”. Bilderna och reseberättelsen fick jag av Eriks dotter Kerstin Lewenborg. Här är ett par bilder som inte fick plats i artikeln i VLT.

Transport med åsnor och oxar av en stator i Belgiska Kongo 1923.

 

Strömmen från kraftverket gick till en cementfabrik i Lubudi där Aseas motorer installerades.

 

Jag har varit i St Petersburg en vecka. Råkallt. Men förvånansvärt litet trafik (även om vi körde fast med bussen på hemvägen) och lugnt tempo. Trängseln i Eremitaget är mycket mindre när grupperna släpps in på olika tider och med olika rutter.

Omniaresors resenärer beundrar mosaiken i Påfågelsrummet.

 Och, till sist, en fantastisk bild från Stadsarkivets ovärderliga samling av rivningsbilder i Västerås. Tre barn med en dragkärra på en bakgård, någonstans i stan. Femtiotal. Det kanske rentav är nån som känner igen sig?

Barn med kärra. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

En glasskiosk

Cyklar längs kalkvita stränder, ser örnar och ejdrar och strandskator. Kämpar med hopplöst dålig uppkoppling, men vill ändå försöka visa ett par bilder som Claes Björkstedt skickat mig. Men först en cykelbild från stranden väster om Ar, mot Grostäde fiskeläge. Ett av mina favoritlunchställen.

Grostäde 19 april 2011.

Så var det bilderna från Claes. Han skriver att jag borde ta påskledigt och han vill hjälpa mig med en bildgåta så länge. Man tackar. Claes har mejlat en beskuren bild på en glasskiosk och undrar om ni kan gissa var den låg. Jag har mina aningar, men säger ingenting.

Var låg Claes Björkstedts glasskiosk.

Bild nummer två är från Oxbackens nedre delar på vänstertrafikens tid. Claes skriver: ”Kommer vi ihåg affärerna?  Björkmans bil först, därefter en kemtvätt, men vad låg sedan? Nästa hus börjar med Tobaks-Lasse, tätt följd av en skoaffär, men vad låg mellan skoaffären och Kött-Gustavssons med det rinnande fönstret? Irriterande, jag bodde själv mittemot och borde komma ihåg!”

Oxbacken före 1967. Foto: Claes Björkstedt.

 

För övrigt har jag läst tilläggsavtalet om Kokpunkten mellan Västerås stad och Kokpunkten. Intressant läsning. Det som tidigare sågs som en nödvändig koppling, mellan badet och den ”seriösa” delen med Science center och sånt, är borta. Två bolag bildas, ett för badet och ett för det andra. Pengarna delas också: 12,5 miljoner plus index går till badet varje år i 25 år, den andra delen får 2,5 plus index. Men ingen koppling finns mellan de två. Teoretiskt kan det alltså bli så att bara badet byggs. Det är också där staden lagt in två villkorade tidsgränser. Avtalet upphör om inte Peab klarat av grundpålningen före nyårsafton. Sen måste badet öppnas 2014. Annars… ja, annars kanske det blir nya tilläggsavtal.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers