Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Lördagen före jul

Var på stan och handlade julklappar. För vilken gång i ordningen? Bar runt med stora paket, lyssnade på denna eviga chilenska gatumusik, åt lunch på Varda, träffade Micke Genberg och Hans Elis Johansson. Tillståndet klart för undervattenshotellet på Pemba i Indiska oceanen. Månhuset ännu kvar på jorden. Träffade Hans Elis igen, på bandyn när VSK tog viktiga poäng mot Sirius, vinst med 4-2. Segern satt långt inne. Två spända lag. Målvakten David Movitz gjorde nog sin bästa match i VSK.

Timeout. Holgersson och bekymrad Westman instruerar.

 

På måndag kommer en artikel med bilder inifrån gamla kallbadhuset i serien Frågor om förr. Bilderna kommer från Todde Söderquists efterlämnade album. Där finns andra bilder. Några har jag visat förut. Här kommer två sportbilder, från slutet av 1930-talet. Bandy och stadslopp.

Gunnar Hyttse, till höger, kollar när målvakten från ett gästande finskt lag tar hand om bollen på Arosvallen. Mycket folk kantade arenan trots att det bara var en vänskapsmatch.

 

Ett stadslopp startar från Arosvallen, löparna springer ut mot Tunbyvägen och Vasagatan.

 

En bild tagen ungefär samtidigt som Ingemar Johansson blev världmästare i boxning... Foto: Stadsarkivet.

Så fortsätter jag att fascineras av stadsbilderna från sent 1950-tal och 1960-tal som finns i stadsarkivets gömmor. Så här såg det ut i hörnet Hantverkargatan och Vasagatan. Butiken hette Erik Wallins specerier. Den 8 december visade jag en äldre bild från samma hörn. Då hette butiken Haepplings.

Modern jobbade kväll och fadern satt fast i snön på tåg. Två barn måste hämtas på det som förr kallades dagis. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt satt en av de hämtade i vårt badkar och lekte med en plastfärja.

Från förskoleavdelning till badkar.

 

Mitt påstående i går att Punkt var stans fulaste hus har väckt känslor. Flera har kommenterat, inte bara här utan också på Facebook, där det fanns en länk till bloggen. Punkt är vackert, säger några. Park är fulast. Och Sigma. Jag borde ha en sån där omröstningsgrej i kanten, men jag vet inte hur jag gör. Tills vidare visar jag gärna en bild som David Eriksson tog på Stora torget på fyrtiotalet, mot den sida som långt senare skulle rivas och förvandlas till Sigma. Minns ni?

Stora torget mot söder (Sigma i dag). Foto: David Eriksson.

 

Jag samlar inte bara på mig foton från Västerås. När jag är hemma hos folk passar jag på att ta bilder av tavlor med anknytning till stan. I ett av chefsrummen på VLT hittade jag i går den här pärlan av David Söderholm, målad 1921 som gåva till Gunnar Pers. David har stått med sitt staffli på Övre Kungsgatan och tittat ner mot Källgatan och Bånkgården. På höger sida ligger Parkhusets norrfasad i dag.

Övre Kungsgatan mot öster, David Söderholm.

 

Det här fotot av samma gatuparti, från fyrtiotalet, har ni säkert sett. Kanske till och med här, men jag visar det ändå.

Övre Kungsgatan. Troligen Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

 

Så vill jag ha hjälp igen. Jag hittar inga uppgifter om Thorgny Sundeman, han som var chef för Spritbolaget runt början av 1900-talet och som lät bygga sig ett hus på Käringberget, det som sen kallades för Sundemans backe. Nån som vet nåt? Nån som känner nån släkting?

Lika dåligt med uppgifter är det kring Margaretaskolan, som undervisade i matlagning och serverade husmanskost, i hörnhuset Vasagatan – Stora gatan, de sista åren uppe på Hantverkargatan. När stängde Margaretaskolan?

Man tackar och bockar

I dag fick jag en kopia på en recension av Minnen av en stad i Bibliotekstjänsts tidning. Där skriver Christer Olsson att jag ”visar stor bredd” i mitt författarskap. Han berättar om mina tidigare böcker och skriver att denna den elfte boken har ett ”slösande rikt” fotomaterial och att de 20 kapitlen ger ”en mycket god bild av de förändringar som Västerås genomgick” under förra hälften av 1900-talet. Han avslutar: ”Denna välskrivna och lättlästa bok, som vänder sig till en bred allmänhet, visar på en den samhällsomvandling som förändrade Sveriges städer.”

Det är bara att tacka och buga och köra en bild som visar just på denna omvandling. I dag är det gågator här.

Korsningen Hantverkargatan och Köpmangatan på sextiotalet, innan Sigma byggdes i kvarteret till vänster. Foto: Stadsarkivet.

Jag var i Melkerkontoret i går, som sagt, och passade på att ta en bild från översta våningen, ut över stan i decemberljuset. När jag tittar på bilden så inser jag att här, just här, ligger Västerås citys fulaste hus: Punkt. Möjligen i konkurrens med Domus, förlåt Igor.

Västerås fulaste hus?

När jag kom ner på Munkgatan stannade jag till i hörnet vid Carl Hennings gata och beundrade ett av stans mest bortglömda, men vackraste, skulpturer: Einar Luterkorts Panter på trädstam, i brons från 1956. Einar Luterkort arbetade också som formgivare på Upsala Ekeby Keramik.

Panter på trädstam, Einar Luterkort, 1956.

 

Läser kultur-, idrotts- och fritidsnämndens (hur kan man komma på ett sånt namn?) för 2011. Mycket är på väg. Beslut ska fattas, förhoppningsvis, om bibliotekets framtid, om samarbetet mellan Växhus och Culturen, om teatern och Västmanlandsmusiken. Och så ska Rocklundas ridanläggning byggas om och Bjurhovda få en idrottshall.

Kanske behöver förteckningen över offentlig konst kompletteras också. I den annars så trevliga förteckningen på stans hemsida över offentlig konst så saknas faktiskt en pampig muralmålning av stadens egen konstnär Brita Nordencreutz. Den är cirka 5 meter lång och 2,5 meter hög och sitter på en undanskymd plats i det stora stadshuskomplexet. Jag vet inte vad den heter, men här är en detalj där pan spelar för dansande kvinnor.

Detalj av väggmålning av Brita Nordencreutz i en kommunal lokal vid Carl Hennings gata, 1945.

Musikalisk svindel

Jag hade ett ärende högst upp i Melkerhuset i dag. Aseas kontor en gång, numera proppat med småföretag. Magnifik utsikt över stan – och svindlande vy om man vågar luta sig ut över arkitekten Sven Ahlboms trapphus. Jag har fotograferat trappan nerifrån källaren och uppåt en gång, men det här var häftigare. Jag kan fortfarande känna suget i magen…

Sven Ahlboms svindeltrappa.

 

På kvällen återvände jag till Aseatorget, parkerade och fick på en svindlande musikalisk upplevelse inne i Konserthuset. Västeråsaren Magnus Lindgren, som blivit världsstjärna, spelade med sitt band Batucada, och med gästartister som Barbara Hendricks och Jojje Wadenius. I bakgrunden fanns suveräna Västerås ungdomsstorband. Över tre timmar höll de på. En fin kväll.

Så här stajlad är Magnus Lindgren på ett av sina pressfoton.

 

Hemma väntade nya spännande bilder. Jag fortsätter samla motiv från de bakgårdar som försvann när innerstan revs på femtio- och sextiotalen. Här en fin bild som stadsbyggnadskontoret tog när kvarteret öster om Köpmangatan skulle rivas för Sigma i slutet av sextiotalet. Jag tror att det är Köpmangatan på andra sidan porten. Titta på den gamla damen som hämtar vatten från kranen ute på gården.

Före Sigma. Foto: Stadsarkivet.

Bengt Foman ringde. Han hade läst dagens Frågor om förr om Pyramidens kafferosteri i hamnen. ”Var låg Globens kafferosteri i Västerås”, frågade han. ”Globens?” ”Ja, Globens. Det står så på en gul kaffeburk jag har hittat i mina gömmor.” Återstod bara för mig att ta kameran och åka ut till Bengt på Tidö-Lindö. Gnistrande snö. Vit Mälaris. Var länge sen jag var därute. Massor med stora eleganta villor med sjöutsikt.

Bengt Foman bor i ett mindre hus med sin Anita, men med lika fin utsikt som de stora sjabraken. Hans historia är speciell. Född i Boston 1933. Pappan Ernst Johansson hade lämnat Västerås 1916 för att söka lyckan i den amerikanska byggbranschen. Elva år senare följde hustrun Lisen efter. När lille Bengt var fem år reste familjen hem för att hälsa på.  Kriget kom och de blev kvar i Västerås. Bengt fick så småningom jobb i Åbergs Ostaffär i Saluhallen och sen hos Möller & Co.

Från Boston till Tidö-Lindö via Vasagatan.

Men det skulle ju handla om kaffeburken. Bengt visar den. På framsidan står det mycket riktigt Kafferosteriet Globen Västerås. Och på baksidan ”De enda som ej berömma Globens kaffe äro de, som ej provat det.” Låter som en reklamslogan från trettiotalet. Men som vanligt vet jag inte, utan får lita till läsarna…

Kaffeburk från Västerås.

När jag kom hem läste jag ett mejl från Hans G Erikson som frågar vilket kafferosteri som Jönsson & Co använde sig av i Västerås när de producerade ”Husmoderns kaffe” på trettiotalet och fyrtiotalet. Kaffepaketen var skära, minns han och Jönssons huvudkontor låg i hörnet av Hamngatan och Södra Esplanaden, där också Taxi höll till. Hur många rosterier fanns det egentligen i vår lilla stad.

Avslutar med några bilder från Pyramidens kafferosteri som inte fick plats i dagens VLT-artikel. 

Pyramidens kafferosteri i det som nu är Östra hamnen. Rosteriet stängde 1967. Foto: Pyramidens samling i stadsarkivet.

 

Interiör från Pyramiden, 1920-talet. Foto: Pyramidens samling.

 

Pyramidens utställningslokal på Västeråsutställningen på Viksäng 1929. Foto: Pyramidens samling.

 

Inga Boholm kollar kaffeburkarna under Pyramidens sista år i Västerås, 1967. Foto: VLT.

Förträngningsmekanism

Åkte ut till Björnön för att förtränga det som hände i Stockholm. Vem vill tänka på självmordsbombare om man inte behöver? Gick i skuggan under granarna, där decembersolen bara visade sig i enstaka gläntor, som glimtar av verkligheten där utanför.

Björnön, dan före Lucia.

 

Kom att tänka på en vinterbild som alltid facinerade mig, när jag var yngre och vintrarna inte var så snörika som nu. Det är en bild som Åke V Larsson tog till bilderboken om Västerås 1956. En fantastisk vinterbild.

Ur boken om Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Björnön 1950-talet. Ur boken Västerås 1956. Foto: Åke V Larsson.

Jag hittade boken i hyllan. Jag har sparat den med viss känsla eftersom jag fick den som premium i fjärde klass i Jakobsbergsskolan 1957. Jag var omåttligt stolt. Den bild jag tyckte allra bäst om låg på motstående sida, också det en vinterbild av allra högsta klass. Bandy på Arosvallen, nån gång före 1955 eftersom jag inte kan se någon sarg längs långsidan. Sargen infördes 1955. Det är Gucko Jansson som skrinnat igenom på sin högerkant och rakar bollen i mål.

Gucko gör mål på Arosvallen vid mitten av förra seklet. Foto: Åke V Larsson.

 

Nog med vinterbilder. Här är en ovanlig bild, som jag inte har publicerats förut. Den finns i Stadsarkivets gömmor och visar ett äldre hus som stod kvar när Stadsbiblioteket byggdes 1955-1956.

Gammalt och nytt i utkanten av Botaniska trädgården. Foto: Stadsarkivet.

 

Förmodligen var det ett mindre hus som hörde till den gamla gård som låg mellan biblioteket och kyrkan. Den siste som bodde där innan rivningen var förre domkyrkoorganisten Herman Lindqvist, tror jag.

Det här huset revs också när biblioteket började byggas 1955. Foto: Stadsarkivet.

 

För övrigt tycker att innebandy är en märklig sport, med en målvakt som hasar runt på knäna och med spelare som försöker täcka en tunn plastboll vid sargerna och bakom målen. Och med slumpskott som ibland går in.

Hej mitt vinterland

Åkte till Hallstahammar för att träffa Gull Leemhuis, dotter till den legandariske simläraren Todde Söderquist i Västerås. Gull bor i Hallsta numera, och är gift med Cornelis Leemhuis, som kom till Västerås från Holland 1957 för att jobba på Asea. Han kom till Sverige samma dag som ryssarna skickade upp sin första Sputnik. Det var strålande vinterväder i Hallsta. Jag stannade vid den pampigt ångande slusstrappan vid kanalen.

Sluss i Strömsholms kanal, Hallstahammar.

 

Vinterlandet hade varit lika vackert inne på Fiskartorget i Västerås någon timme tidigare, när jag inte kunde låta bli att ta fram kameran under Erik Grates kommunala dövöra.

Dövöra i soluppgång.

 

Gull hade album från Toddes tid, med bilder inifrån gamla kallbadhuset. De bilderna återkommer jag till. Men det fanns mer i albumen. Här är en bild från Gamla plan vid Herrgärdsskolan, till exempel, tagen 1930 när stans simmare spelade mot brottarna och vann med 2-1. Husen i bakgrunden ligger längs Knutsgatan.

Fotboll på Gamla plan 1930. Foto: Todde Söderquists samling.

 

Todde hade också tagit en översiktsbild från Domkyrkan några år tidigare, där man ser Gamla plan och föregångaren till Rudbecksparken på andra sidan den ännu obebyggda Engelbrektsgatan. Herrgärdsgatan och Knutsgatan i bakgrunden. Längs fram syns Vasagatan och hörnet vid Skolgatan. Där Rudbeckianska skolan ligger i dag fanns i handelsträdgård på den tiden.

Gamla plan och Rudbecksparken 1920-talet. Foto: Todde Söderquists samling.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers