Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Promenader, cykelturer, läsning, Haydns stråkkvartetter, rosévin i solnedgången. För ett par dagar sedan blev stämningen annorlunda. Femåringen anlände, med outsinlig energi, med fantasi, obegripliga berättelser som Star Wars och med ett nyfiket intresse som får varje fossil på stranden att verka mystisk. Vi har tittat på fjärilar, sett en örn jagas av två ilskna måsar och utforskat kvarvarande militära anläggningar från årtioendena efter Krimkriget.

 I går drog ett tyskt filmteam hit och ställde upp sjutton bussar vid ett hus ovanför det lilla och annars så stillsamma fiskeläget. Dom la ut räls för kameror, drog sladdar och bjöd alla tekniker på mat från en rullande servering. Han som spelade poliskommissarie sprang ur en bil och en inhyrd ambulans kom från Fårösund. Undrar vem som spelade liket? I dag har teamet dragit vidare och lugnet återvänt.

 Det är bara femåringen som skjuter med sin grönvita vattenpistol.

I hängmattan.

 

Rödbena med knölsvan.

 

Nattviol... tror jag.

 

Mina lokalhistoriskt intresserade vänner på hemmaplan förser mig en och annan spännande bild. Här är en bild från Länsmuseets ännu outforskade arkiv. Några grönvita VSK-are poserar för kameran, det ser ut att vara på Stadion och då måste det vara före en final nån gång. Men när? Fyrtiotalet? Kolla byxorna, bältena, är det inte en som rentav har en liten blixtlåsficka. Vilka är spelarna? Jag måste erkänna att jag inte känner igen en enda av dem.

Fem potentiella hjältar. Foto: Länsmuseet.

 

Och kolla in den här bilden, tagen av okänd fotograf från Domkyrkan på 1870-eller 1880-talet. Mot öster. Enstaka hus. Komministergården närmast, sedan krävs kartografisk utredning för att bestämma var de andra husen låg.

Från Domkyrkan. Foto: Stadsarkivet.

 

Fortsatt trevlig sommar. Nu åskar det på heden, tofsviporna hukar vid stenröset-

Brev från en ö

 

Hallå där. Efter en vecka kan jag inte hålla mig längre. Jag sitter på heden vid Hau, där nätet fungerar hyggligt och tänker på veckan som varit. Västerås är långt borta. Här möter himmel hav, här lyssnar vi till nattskärran och följer ejderungarnas simövningar, här äter vi sparris och jordgubbar och försöker glömma vardagens stress. Här kommer några bilder från de senaste dagarna på norra Gotland.

Ängarna vid Stora Gåsemora, Fårö.

Trana över Bästeträsk.

Tänk om man kunde namnen på alla orkidèer. Vad är det här?

Junikväll vid fiskeläget i Ahr.

Jag inser att det lätt kan bli pekoral, men vad gör man när världen är vacker? Västerås är vackert på sitt sätt. Ta Stadsbiblioteket, till exempel. Sven Ahlboms arkitektoniska juvel från 1956. Under hösten skulle en arbetsgrupp lägga fram ett förslag om hur biblioteket skulle klara sina behov nu när hyreskontraktet md fackbiblioteket sagts upp. Ett alternativ var en utbyggnad i Botaniska trädgården. Vad hände? Varför blev det tyst? Som jag förstår är utredandet tillbaka på ruta ett. Det finns starka krafter i Stadshuset som, med rätta, ifrågasätter om det verkligen vore så klokt att flytta bort från fackbiblioteket. Nya förhandlingar om hyran har förts med den privata fastighetsägaren och tipset för dagen är att ett nytt, tillfälligt hyresavtal, skrivs med inbyggd rabatt. Då slipper kommunledningen ett befarat bråk om utbyggnaden av den Ahlbomska skapelsen. Dessutom, kan väl jag tillägga, får alla hyror i fortsättningen ställas i relation till de frikostiga miljonerna till badet i Ångkraftverket…

Tidningsläsare i Stadsbiblioteket. Foto: Stadsarkivet.

Det har varit ett stort nöje att läsa alla sakkunniga kommentarer om de gamla bilder från Västerås som jag lagt ut här på bloggen. Kommentarerna bidrar till lokalhistorien. Här kommer ett par bilder till, medan solen bränner det bruna gräset på heden och Fårö skymtar i diset bortom sundet.

Troligen någonstans på Ängsgärdet. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Ännu en av dessa bakgårdar. Fotot: SBK, Stadsarkivet.

En underbar morgon, en fantastisk dag och en vidunderlig kväll. Kan det bli vackrare, ljusare och vänligare än så här? Och dessutom fin fotbollsunderhållning som avslutning. Moldavien, gamla Bessarabien, är ingen höjdarnation, det ska man hålla i minnet när superlativerna staplas på hög efter Sveriges 4-1 på den gamla Sovjetrepubliken.  Men det går inte att komma ifrån att blågult spelade riktigt bra anfallsfotboll emellanåt. Roligt för Elmander att få göra två mål.

Elmander gör 2-0 på teve.

 

Innan jag skulle slå av datorn för gott inför resan till Gotland damp det ner ett mejl från Hans G Silfverberg som undrar över en gulfärgad tavla han hittat på jobbet. Huset ser ut som en herrgård, men inte kan det väl vara i Västerås, frågar han.

Silfverbergs tavla.

 

Svaret är: tavlan föreställer huvudbyggnaden på Tärna folkhögskola utanför Sala. Kolla här:

Tärna folkhögskola.

 

Innan jag slutar, och innan juninatten blir så mörk den kan bli, lägger jag ut ett par av de fina bilderna från SBK-arkivet i Stadshuset. Titta och minns. Efter detta tar jag en paus, kanske blir det ett och annat blogginlägg från Gotland, men säkert är det inte. Tack för i vår.

Hamngatan. Huset till höger står väl ännu kvar? Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Var? Foto: SBK, Stadsarkivet.

Ellen i hatten

Janne Hallgren ringde i morse: ”Hej, det är min mamma som är modellen med florhatten i måndagens tidning”. Jag hade efterlyst namnet på den unga kvinna som poserade med hattar från Västerås hattfabrik någon gång på femtiotalet i serien Frågor om förr i VLT. Jannes mamma heter Ellen Hallgren och bor i Tillberga, utom på sommaren då hon håller till i Ugglarp mellan Halmstad och Falkenberg. Jag ringde Ellen. ”Jag har hört att jag varit med i tidningen”, sa hon. ”Men det där var en engångsgrej, jag var egentligen växeltelefonist på Hattfabriken på Slottsgatan. Bilderna togs för en branschtidning något år mellan 1950 och 1954.” Ellen hette Herbe på den tiden och var några och tjugo år. ”Jag var i några hattparader också”, berättar hon. Hattparaderna var populära återkommande evenemang på femtiotalet. Så här såg bilden ut som vi publicerade i måndags.

Ellen Herbe var växeltelefonist på Hattfabriken. Foto: Länsmuseet.

 

När jag letade bilder från Hattfabriken hittade jag den här. ”Nya hattfabriken”. Var låg den? För inte var det väl Västerås hatt- och mössfabrik som hade det namnet vid något tillfälle. Det tror jag inte.

Var? Foto: Länsmuseet.

 

En gammal bild till, som avrundning. Korvkiosen i närheten av Mimerporten syns till vänster.

Femtiotal, eller möjligen sextiotal. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Värmen har kommit tillbaka. Barnbarnen sprang barfota i trädgården, vi grillade, jag spelade till och med badminton. Det har jag inte gjort på tjugo år. Och ljuset fortsätter, ljuset bara är där. I går stannade jag till i Östra hamnen på väg hem efter en trevlig middag hos Aseakännaren J. Klockan var tjugo över tio, snart halv elva, och det var ljust, ljust, obeskrivligt ljust. Jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Lillåudden kl. 22.23, den 30 maj 2011.

 

I går handlade Frågor om förr om hattfabriken i Västerås, den som först låg på Slottsgatan, sedan på Viksäng. En bild på disponent Gösta Kruhsberg från 1964 fick inte plats. Kruhsberg gick in som ägare redan 1944. På bilden poserade han i stora ateljén efter det att Hattfabriken flyttat till en av regementskasernerna på Viksäng.

Gösta Kruhsberg i Hattfabriken 1964. Foto: VLT.

 

Vi publicerade en bild på en modell med hatt med flor. Bilden väckte viss uppmärksamhet, men jag har ännu inte fått svar på frågan vad modellen heter och vilket år bilden togs. Här är en annan bild från samma modellserie.

Vem var modellen? Och när togs bilden? Foto: Länsmuseet.

 

I morgon är det juni. Jag förbereder avfärden till sommaren på Gotland, när jag ska skruva ner på bloggandet. Men jag inser att det blir svårt. Jag har många, många bilder kvar att visa från det gamla Västerås som ligger mig så varmt om hjärtat. Tittat på den här bilden krönet av Oxbacken, tagen mot slutet av tjugotalet. De upphöjda trottoarerna, gatstenen, hästarna, cyklisterna och den skraltiga bilen på väg ner för backen.

Cyklister på uppför Oxbacken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Gröna gången

Ingemar Stenmark är bäst. Hans insats i Mästarnas mästare var magnifik. Jag har gillat det här programmet ända sedan starten med Fosshaug för ett par år sen. I år var det extra sevärt tack vare 54-åringen från Tärnaby. Hur bra som helst.

Promenerade på Ängsö i kylig försommargrönska. Blå violer, kattfot, mandelblom, näktergal, gök och allt det andra. Plus den allt vackrare gröna gången vid Slottet. Allt värt en omväg, som det heter i resehandböckerna.

Violer på mors dag.

 

Gröna gången på Ängsö.

 

Jan-Åke Alkeblads bildgåta i fredags var svår. Han ger själv svaret: hörnet Stora gatan och Karlsgatan, där Asea skulle bygga Mimerverkstan, mitt emot Officershuset. Jan-Åke har haft en annan bildgåta, som han jobbat med på egen hand. Han har förälskat sig i den här bakgårdsmiljön på en tjugotalsbild från den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet. Och han har gett sig den på att lista ut var bakgården låg.

Den mystiska bakgården. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

 

Nu tror sig Jan-Åke ha hittat svaret. Tillsammans med vännen Curt i Hökåsen har han letat bland gamla bilder och jämfört med kartor. Han tror sig veta att bakgården låg på Kopparbergsvägen 12, där biografen Grand låg en gång och där Skrapan ligger i dag. Jag kan inte säga emot, eftersom jag inte har den blekaste aning. Men visst är sånt där detektivarbete roligt!

Framsidan. Kopparbergsvägen 12 (där kvinnan går). Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Trött. Funderar på sommaren. Borde göra något annat än jobba. Borde läsa moderna böcker i stället för att grotta ner mig i historien. Borde lyssna på näktergalar och betrakta orkidéer. Borde inte blogga så mycket.

Men här är i alla fall en bild att fundera över. Jan-Åke Alkeblad skickade över den i dag. Någon som vet var den är tagen?

Någonstans i Västerås.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers