Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Högt i tak

Morgonpromenad till brevlådan. Hög himmel, föraningar om värme, fåglar stämde sina instrument. Måste försöka ta mig ut i dag. Om det inte vore så långt skulle jag åka tillbaka till Bergslagens mystiska skogar, där industriminnena liknar fornnodiska offerplatser. De här stenfigurerna tycktes ruva över mångtusenåriga hemligheter i Ulfshyttan, när vi åkte där för halvannan vecka sen. Fast det var förstås bara lämningar efter en malmlada eller nåt sånt intill en förfallen masugn.

Landet som bär järn, Ulfshyttan.

 

Kommunstyrelsen sammanträder i dag, i det Stadshus vars torn håller på att falla isär. Fasaden av marmor har inte pallat för det femtioåriga trycket utan måste förstärkas. Plattor byts ut, och stora lyftkranar spanar nyfiket in i byråkratins allra heligaste. I dag ska kommunstyrelsen utse representanter till bolagsstämman i det egna bolaget Västerås Flygplats AB. Årsredovisningen är som vanligt dyster läsning. Om man räknar in det extra kommunala stödet under fjolåret blev underskottet omkring 23 miljoner kronor. Passagerarna blev färre. Bara 149 000 flög från Västerås förra året, det är den lägsta siffran sedan 2001. Det innebär att skattebetalarna i stan subventionerar varje passagerare med 154 kronor per resa. Subventionen går även till alla dom som kommer med buss från Stockholm för att resa billigt med det icke kollektivavtalsbundna Ryanair.

 

Hässlö flygplats en gång när flyget var ungt. Hässlö gårds ladugård syns i bakgrunden, intill start- och landningsbanan. Foto: David Eriksson.

 

Lillemor Pettersson skriver: ”Tack för allt Du skriver om Västerås det värmer mitt hjärta, som gammal västeråsare följer jag historiken intensivt.
Mina föräldrar kom till Västerås 1938 från Kopparberg, min mamma som nyutbildad barnsköterska och min pappa som nyutexaminerad urmakare från Iggesunds skola. Mamma fick jobb som expedit på parfymavdelningen på gamla Epa och min pappa som instrumentmakare på Asea. Min fars dröm var ju att öppna en egen urmakeriaffär (han var även utbildad optiker). På 1940-talet fick han överta Olle Danielssons uraffär på Hantverkargatan. Vi bodde då på Vasagatan 48 (där Högskolans bibliotek ligger nu). Har Du något fotografi av min fars affär på Hantverkargatan? Han hade tre skyltfönster, ett skyltur som var som ett fickur. Affären låg vägg i vägg med kaffestugans finbageri och den affär med de herrar som sydde om gamla kläder och sålde begagnat.”

Javisst, Lillemor. Det finns en bild på uraffären i Stadsarkivets samlingar. Affären på Hantverkargatan låg alltså där Sigma ligger i dag. En av grannarna var förresten Stadsbudskontoret. I huset längre upp gå gatan hade Fräslningsarmén sin lokal. Där låg en gång stans teater. Det var då gatan hette Teatergatan.

 

Hantverkargatan mot öster, femtiotal. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

 

Låt oss avsluta dagens skrivövning, innan våren får ta över, med ett fint gammalt vykort från 1929. Kortet är döpt till Loviseberg och Katrinelund. Jag är inte mannen att peka ut vad som finns där i dag. Men en fin bild är det.

Barhäng med Erik

Läste på Facebook häromdan om att dottersonen Erik, två och ett halvt, gick till baren alldeles ensam i Dar es Salaam. Bartendern Suleyman berättade efteråt att Erik beställde juice och sa ”Mamma say yes”. Vad månde bliva? Pappa pratar franska, mamma svenska, bartendern engelska. Jag var på samma bar i oktober, och för er som undrar över hur Erik kunde gå dit ensam kan jag avslöja att baren ligger inom det inhägnade kvarter där det bor europeiska familjer som tillfälligt arbetar i Tanzania.

Erik i baren hos Suleyman i Dar.

Kan inte bärga mig. Måste minnas oktober med en bild till, från det Västeråsägda hotellet Manta Resort på ön Pemba i Indiska oceanen. Erik håller koll på mormor.

Erik och mormor på Pemba.

Dagens Frågor om förr i VLT handlade om bankhuset i hörnet Stora gatan och Köpmangatan, bankhuset som ändrade utseende 1922. Det var då Erik Hahr skalade av 1800-talets prålighet från Mälareprovinsernas bank och ersatte den med en renskalad fasad som bättre passade en sparsam bank. Här är ännu en bild på banken, i sin gamla skrud, från en vinterdag runt 1920. Jag är fascinerad av småstadsstämningen. Notera den lilla trädgården bakom bankhuset upp längs Stora gatan, den var föremål för diskussion i samband med en bild på en vandrande farbror häromveckan.

Mälareprovinsernas bank, senare Mälarbanken, ännu senare Handelsbanken. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

I tidningen visade jag utsikten från bankfönstret, mot Svartån och Stadsparken, som den tedde sig för bankdirektören och akvarellmålaren Rudolf Gagge vid förra seklets början. Här kan jag nu visa hur utsikten var från banken mot samma park i början av 1940-talet. Fotografen Arvid Ridner har fångat tre damer som väntar på bussen. En buss med gengasaggregat har redan passerat. Den snickarglada servering som Gagge såg i Stadsparken har ersatts av den funkisbyggnad som stod där ända in på sjuttiotalet.

Tre kvinnor med gengasbuss vid Svartån med Stadsparken i bakgrunden (nu rättvänd). Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Till slut, en komplettering till förra veckans bloggande om gamla Konsum, varuhuset som började byggas 1935 och som revs 1967. Huset hann byggas om under de trettio åren. Jämför den här bilden från sextiotalet (tror jag) med förra veckans bild från fyrtiotalet. Hörnet mot Vasagatan och Smedjegatan har brutits upp och fått ett nytt utseende. Varuhuset har redan döpts om till Domus. Missionskyrkan i bakgrunden.

Konsumvaruhuset hann döpas om till Domus innan det revs 1967. Foto: SBK-samlingen, Stadsarkivet.

Beskar äppelträd och päronträd. Klättrade på stege, trots dålig höft. Klarade av det. Tänkte på L som opererade sin höft i torsdags. Begav mig till lasarettet, vandrade genom tom korridor. Lasarettet en lördag kan vara spöklikt ödsligt.

Lördag på lasarettet.

Det var ödsligt i går också, förresten. En man hade fallit ihop i foajén. Ingen vitklädd i närheten, bara några besökare. En av dem lade mannen i framstupa sidoläge, de andra ringde 112. Fick inget svar. ”Finns det ingen sjukvårdspersonal här? Vi är på lasarettet!” En kvinna sprang korridoren bort mot akutens glasdörrar. Jag såg en vitklädd runda ett annat hörn. ”Hallå”, skrek jag. ”Kom hit! Olycksfall”. Den vitklädda tvekade, närmade sig försiktigt, såg den liggande mannen. Tvärvände. ”Jag är bara student”, sa hon och begav sig mot akuten hon också. Hon tordes inte ta ansvar. Inte jag heller. Vad skulle jag göra? Ringa 112 jag också? Minuterna kändes som timmar. Till slut öppnades dörren mot akuten och personal med en rullande bår nalkades. Jag gick mot hissarna.

På sjunde våningen väntade L. Hon kunde resa sig, kommer snart hem. På ortopedavdelningens korridorvägg hängde överraskande bilder av Ernst Blom. Dessutom ett foto jag inte sett. Tyvärr blänkte det i glaset. Men ni känner igen hörnet.

Stora gatan mot Köpmangatan. Foto: Ernst Blom.

Bilderna från gamla Konsum häromdan gav upphov till en rad intressanta kommentarer. Här berättas om köer till sill och strömming, om hur gångjärnen satt på dörrarna, om var cheferna höll till, om en skivaffär mot Vasagatan och annan spännande lokalhistoria. Gå dit och läs! Jag hoppas era kommentarer kan bevaras för eftervärlden, på ett eller annat sätt. Jag hittade förresten en bild inifrån gamla Konsum på Länsmuseet. Den verkar vara tagen på fyrtiotalet.

Konsum, interiör. Foto: Länsmuseet.

I kommentatorsfälten till förra inlägget talas också om May och Evert Ericssons Fiskaffär, en bit ner på Smedjegatan, om hörnet in på Sturegatan. Ivar Nyström har bilder på butiken, som stängde 1974.

May Ericsson i fiskaffären på Sturegatan 15. Foto: Ivar Nyströms samling.

Fiskaffären hade funnits i släkten i 45 år. Evert Ericssons far och farfar drev den första butiken, som låg i ett äldre hus på Smedjegatan, i samma kvarter. Här är en bild på den första fiskhallen på Smedjegatan. Jag vet inte om det är Carl-Alfred eller Carl-Johan som står där, troligen Carl-Alfred som startade affären 1904.

Fiskhallen på Smedjegatan, mellan Vasagatan och Sturegatan. Foto: Ivar Nyströms samling.

Marskvällarna kan vara magiska. Till och med Scandic kan framstå som en magisk borg, på resterna av den brända Myggbo såg.

Scandic i mars.

Långt före Igor

Tänkte inte blogga i dag. Det har hänt för mycket annat. Men jag kanske måste lägga ut ett par bilder för att kunna sova. Jag hittade en fin bild av gamla Konsum bland David Erikssons negativ från fyrtiotalet. Konsums första varuhus byggdes vid mitten av trettiotalet och stod sedan till sextiotalet, innan Domus ersatte. Domus som sedan blev Arosian och nu Igor. Titta på den här bilden från gamla Konsum, den är tagen från ett ovanligt perspekiv, från Vasagatan med Smedjegatan till vänster. Varuhuset brukar annars mest vara avbildat från Stora torget. Här ser vi den funktionalistiska byggnaden i all sin prydno, med de vackra skyltarna för charkuterier, mjölk, konditori, konsumbar, restaurang och allt vad det är. Och kolla in alla cyklar som parkerats mot trottoarens kantsten. Så där ställer man aldrig cyklar nuförtiden. Läcker glasad takvåning, förresten. Undrar vem som höll till där. Konsumchefen?

Konsums första varuhus, 1940-tal. Foto: David Eriksson.

 

Ser ni restaurangen till höger, på Vasagatan. Bortanför den står det fisk och grönsaker på väggen. Titta så på nästa bild, tagen under krigsåren på fyrtiotalet av den duktige fotografen Arvid Ridner, vars bildsamling jag börjat gå igenom i Stadsarkivet. Kvinnor, bara kvinnor, köar för att butiken ska öppna. En ensam man står och ser ut som om han håller vakt. Han liknar min morfar, men morfar jobbade aldrig på Konsum. Undrar vad det var för varor som var så åtråvärda att kvinnorna köade?

Kö för Konsums fisk och grönsaker på Vasagatan. Foto: Arvid Ridner, Stadsarkivet.

Törs knappt läsa tidningen längre. Man dör i förtid om man äter kött, risken för prostatacancer ökar när man dricker mjölk, man blir egoistisk av sociala medier och fett är både bra och dåligt, beroende vilken dietprofet man tror på. Vin och choklad törs jag inte tänka på. Eller är det kanske bra? Kaffe vete sjutton, men grönt te lär vara bra för reumatism. Nä, nu slutar jag. Känner mig lika tom i huvudet som de här tre figurerna, fångade på auktionsbyrån förra veckan.

Tänka fritt är stort.

Bilden från korsningen Stora gatan och Kopparbergsvägen häromdan gav en skrälldus med kommentarer och nostalgiska tillbakablickar. Det är väl bara att röra om mer i minnesgrytan och publicera ytterligare ett par bilder från den där delen av vårt stolta Aros. Håll till godo. Men glöm inte det här ett socialt medium och att det kan vara farligt, vanebildande och bidra till ett inkrökt egoistiskt sätt att vara.

Kopparbergsvägen mot norr, Folkets hus i fonden stod klart 1959. Kaedingska huset till höger. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Stora gatan mot väster, från Kopparbergsvägen. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Så ännu en av Carl Hennings fina färgbilder från tidigt fyrtiotal. Här har han gått ner för en av de trappor som fanns i stenmuren längs Svartån intill Hamngatan och Vasaparken. Ett par pojkar i kortbyxor och knästrumpor. En roddbåt. Impressionistiskt skimmer.

Roddbåt i Svartån. Foto: Carl Henning.

Tänkte gå på Hattfabriken. Nöjde mig med en bamsekorv på torget. Korvhandlaren vet att jag bara vill ha senap. Känns tryggt.

Körde till Fläckebo häromdan för att hämta en pdf till en liten bok jag skrivit om en resebyrå som fyller 90 år. Stannade till vid den nedlagda macken i Sätrabrunn. Det är sådana där bensinstationer som hamnar i böcker med titeln K-märkt. Mackar med minnen av Roy och Roger eller vad de nu hette som en gång hade en mack ihop. Man kan fortfarande ana doften av olja och bensin. Men om jag ska vara ärlig doftade det mest kogödsel från åkrarna intill.

Mack, Sätrabrunn.

I dag publicerades del två av Carl Hennings färgbilder från tidigt fyrtiotal i serien Frågor om förr i VLT. Jag har fått fler bilder, än de som publicerats, från sonsonen Lars Henning. Titta på den här, till exempel. En flicka i rött i Vasaparken med en stor tegelkolloss i bakgrunden.

Flicka i Vasaparken. Foto: Carl Henning.

Huset bakom är förstås gamla varmbadhuset vid Trädgårdsgatan, en gata som inte längre finns, men som gick från Fiskartorget bort mot Kopparbergsvägen. Varmbadhuset revs för femtio år sedan.

Här är ett annat hus som inte längre finns kvar, huset med Hotell Fenix längst ner på Stora gatan mot Kopparbergsvägen. Huset där Ringbaren låg står däremot kvar och är en del av Gallerian. Jag kan inte se vilket nummer bussen har som svänger vänster in på Kopparbergsvägen. Men en sak äruppenbar: bilden är tagen före 1967.

Stora gatan, femtiotal eller tidigt sextiotal. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Låt oss ta en till, när vi ändå håller på. Många minns Systrarna Ericssons hembageri, när det låg i det numera rivna huset i Hantverkargatans fond mot Sturegatan. Här är den västra ingången till Gallerian i dag.

Systrarna Ericsson. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Till sist, jag slog av teven i kväll efter en ful tackling mot sargen i kvartsfinalen mellan AIK och Luleå. Hemmaspelaren for med huvudet före in i sargen och bars ut med befarade nackskador. Kanske gick det bra, jag vet inte. Jag slog som sagt av när kommentatorn Arto Blomsten försvarade tacklingen mot ryggen med att ”om man kan skydda sig med att vända ryggen mot en motståndare börjar det likna bandy”, eller nåt i den vägen. Om man inte får smälla in en kille i sargen med huvudet före så blir det lika mesigt som i bandy. Jag föredrar bandy.

Vi körde norrut i lördags, hamnade i Mora. Sju grader varmt, sol över Siljans is. Vasaloppets upploppsraka var tyst och öde, snön var bortkörd. Vagnen med Thai-mat såg övergiven ut nedanför den röda klockstapeln. Guatsv Vasa hade fått en lagerkrans på bröstet. VIP-läktaren var tom. Vad en vecka kan få allt att förändras.

Ett år till nästa.

 

Vi tittade på den fina utställningen med Peter Dahls målningar på Zornmuseet. Rabulisten som blev folkkär. Genombrottet kom på åttiotalet när han gjorde sin Bellmansvit med bilder från Fredmans epistlar. Mest känd av alla är kanske Stolta stad där han skildrar Movitz och Ulla Winblads roddfärd till Djurgården. Tavlan såldes förresten på Bukowskis Moderna för 5,7 miljoner till en svensk samlare för några år sedan. Nu var den utlånad till Mora.

Stolta stad, triptyk av Peter Dahl.

På hemvägen i dag mötte vi sångsvanarna i ett öppet vatten nära Ulfshyttan, på skogen mellan Borlänge och Smedjebacken. En av fåglarna bugade avmätt för kameran.

Sångsvan på hal is.

 

Hotell Norrland på Stora gatan har diskuterats på bloggen utifrån en bild på korsningen Köpmangatan – Stora gatan häromdan. Jag har letat bilder på huset med hotellet. Här är en, en ganska dramatisk reportagebild som David Eriksson tog, på trettiotalet eller möjligen fyrtiotalet. Hotell Norrlands skylt syns uppe till höger. Bakom den främsta brandbilen syns Sigfrid Holms varuautomat. Bakom Kappmagasinet syns en skylt med ordet Luck, engelsmannen Percy Lucks kedja av delikatess- och godisbutiker.

Brand på Stora gatan. Foto: David Eriksson.

 

Så har gåtan med mannen med portföljen fått sin lösning. Som ni sett i tidigare inlägg har jag spegelvänt farbrorn och trodde mig ha kommit på lösningen när jag kände igen Mälareprovinsernas banks ännu inte ombyggda fasad framför mannen. Jag trodde han var på väg från Stora Westmannia mot bankhuset, med den lilla parken mellan husen i bakgrunden. Jag visade en bild från fyrtiotalet som jämförelse. Flera var tveksamma, bland dem min bror som inte hittade fyrtiotalets björk bakom min promenerande gubbe. Nu har Peter Falkström löst gåtan.

Bilden var inte alls spegelvänd. Mannen med portföljen i fast grepp i sin högra hand går västerut på Stora gatan. Han har lämnat huset med Sjöbergs bokhandel bakom sig, passerar just en liten gård som fanns där också innan han kommer fram till Mälarprovinsernas bank. På Stora gatan alltså. Rätt bank. Men fel gata. Stora Westmannia och björken sticker upp i bakgrunden. Här kommer nu den rättvända bilden, följd av en bild från studenter på Stora gatan 1917, när man ser parken och järnstaketet mellan Sjöbergs bokhandel och Mälarprovinsernas bank (som byggdes om 1922 och skalades ren från krusiduller i fasaden).

Mannen med portföljen, på väg mot Mälareprovinsernas bank på Stora gatan.

 

Stora gatan, Sjöbergs bakohandel, parken (gården) med staketet och bankhuset längst bort. Foto: Sjöbergs bokahandels samling, Stadsarkivet.

 

Ja, tänk var roligt det kan vara med gamla bilder. I morgon kommer flera av Carl Hennings färgbilder från det tidiga fyrtiotalets Västerås i VLT.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers