Såg webbteve i går. Fullmäktige. Kom in just när kaoset brutit ut. Det som hände i Västerås högsta demokratiska församling i går kväll var egentligen osannolikt. Borde inte få förekomma. Å andra sidan hade det varit roligt att få skriva om det i går kväll, jag fick nöja mig med Facebook. Kommentarerna flödade, och kommer fortfarande. Lokaltidningen fick med händelsen, men nedtonad och utan ledarkommentar. Ja, jag vet, ont om resurser, tidknapphet – men här missade man lokalhistoria. Det som hände i går har, såvitt jag vet, aldrig hänt förut.
Hela oppositionen lämnade salen i protest under pågående fullmäktigemöte. Faktiskt var det en majoritet, eftersom Sverigedemokraterna slöt upp bakom den borgerliga alliansen. Fullmäktigeordföranden Britt Sandström (s) upplevde sitt livs svåraste sammanträde.
Vad hände? I korthet: Förra hösten beslutade fullmäktige (de rödgröna + sd) att låta kommunstyrelsen ”förbereda en avveckling” av den kommunala vårdnadsbidraget. Det var här oklarheten började. Var det ett beslut om avveckling eller skulle frågan återkomma till fullmäktige när kommunstyrelsen förberett saken? Oppositionen tyckte förstås att frågan skulle tillbaka, de rödgröna menade att saken var avgjord.
Hursomhelst. Barn- och ungdomsnämnden utredde och lämnade förslag till kommunstyrelsen hur en avveckling skulle gå till. Kommunstyrelsen tyckte det lät bra och bestämde sig i början på hösten för att avsluta processen med att föreslå att fullmäktige skulle ”lägga återraporteringen till handlingarna”. Ett förslag till beslut, alltså.
Det blev återremiss i fullmäktige. Oppositionen, nu förstärkt med sd, ville ha mer detaljer och menade också att fullmäktige formellt skulle fatta det slutliga beslutet om avvecklingen. Fjolårsbeslutet handlade bara om att förbereda en avveckling.
Hårklyverier kan man tycka, men fullt gångbara invändningar i en demokratisk process, särskilt som de nu framfördes av en majoritet, som i princip kan fatta vilka beslut man vill, lagliga eller olagliga. Fullmäktiges ord gäller tills de överprövats.
När återremissen igår återvände, utan ändring, till fullmäktige begärde majoriteten ny återremiss, mer på formella grunder än av sakskäl. Att detta skulle hända hade framgått redan i kommunstyrelsen. Men ordföranden Britt Sandström hade bestämt sig för att köra över oppositionen, stödd av uppenbarligen illa pålästa jurister. Här skulle minsann ingen ny återremiss tillåtas. Ärendet var avgjort. Punkt. Ville man ta upp frågan på nytt fick det ske på annat sätt. Detta ärende var avgjort.
Oppositionen rasade. Reste sig för att gå. Ajournering, partiledaröverläggning. Sandström klubbade igång igen och sa att hon stod fast. Nu utbröt det STORA tumultet. Moderatledaren Elisabeth Unell tog chansen och yrkade på avslag av det framlagda förslaget till beslut. Det var ju faktiskt ett förslag till beslut (om att lägga ärendet till handlingarna). En majoritet av fullmäktige ville alltså inte godkänna förslaget till beslut.
I det läget borde det ha varit självklart att ordföranden skulle ha ajournerat sig på nytt. En demokratiskt vald församling måste tillåtas fatta de beslut majoriteten vill, dumma eller kloka. Men Sandström tillät inte Unell att ställa avslagsyrkandet!
Nu var kaoset ett slutligt faktum. Alla talade i mun på varandra. Lars Kallsäby (c) sa att han övervägde att sluta med politiken helt och hållet. Ordföranden hade tappat kontrollen. Chefsjuristen vid hennes sidan såg ut som om ville vara någon annanstans och de rödgröna satt knäpp tysta och lät sin ordförande leda den demokratiska skutan mot haveri.
Oppositionen lämnade salen, några skrek okvädingsord i mikrofonerna utan att ha fått ordet. Britt Sandström klubbade igenom beslutet att lägga ärendet till handlingarna och bordlade resten av föredragningslistan till ett ”senare sammanträde”.
Godnatt.
Man kan förstås hävda att sd:s roll skapade kaoset. Men det är ingen ursäkt. Sånt här ska ett presidium kunna klara ut innan stormen bryter ut.
Jag får trösta mig en bild på fullmäktiges sammanträde i Rådhuset 1917 när församlingen enades om extra tilldelning av matkuponger för att förhindra en revolution.
Stadsfullmäktige under det dramatiska sammanträdet 1917.
Jag hinner inte mer nu. Återkommer. Kan bara berätta att vi lyckades få bord på Frank i går för första gången. Lät krogen bestämma menyn. Frank rules, som det heter. Utsökt gott.
Om jag tänkt mig för hade jag inte kopplat på webbteven när jag kom hem.
Frank rules.
Jo, förresten, en bild till hinner jag med. Ur Björn Åblands samling. Ångloket pustar fram på järnvägen från Tillberga genom Ängsgärdet mot centralstationen. Är det Max Anderssons kanotbyggeri till höger?
Banvallen på Ängsgärdet. Foto: Björn Åblads samling.
Läs hela inlägget »
