Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för maj, 2011

Böckernas hus

Jobbig men innehållsrik dag i St Petersburg. Fick en stund för mig själv och letade upp ett av de vackraste husen på Nevskij Prospekt. Dom Knigi. Böckernas hus. Jag bläddrade i magnifika fotoböcker med minnen från den gamla ryska huvudstaden. Varför lärde jag mig inte ryska? Kom nu inte och säg att ”det aldrig är för sent”. Jo, det är för sent.

20110518-120103.jpg

En skjorta på en tvättlina har något poetiskt över sig. Särskilt i motljus. Den här bilden hittade jag i SBKs samling i Stadsarkivet. En bakgård från Västerås femtiotal. Det sista decenniet innan förändringen satte in. Jag tror bilden är från Ängsgärdet. Men säker är jag inte.

20110518-120544.jpg

Läs hela inlägget »

Ryskt regn

Körde mot finsk-ryska gränsen i regn. I Vaalimaa möttes vi av jublande finska löpsedlar.

20110516-114046.jpg

Förbi Viborg med sina finska minnen. Nu en rysk landsortshåla. Ner till St Petersburg där Peter den Store grät i det stilla regnet. Jag försöker sova men kan inte. Tänker på gamla Västerås, långt därborta på andra sidan Västersjön.

20110516-114446.jpg

Nån som känner igen bakgården ovan? Bilden är förstås hämtad från SBKs ovärderliga samling i Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Packad och klar för nästa resa till Ryssland. Åker i morgon. Men innan dess hinner jag med ännu ett inlägg om Kokpunkten, som jag hoppas någon journalist nappar på.

Lysande utsikter från Ångkraftverket.

När det första avtalet mellan kommunen och Peab skrevs (och godkändes av fullmäktige) 2006 var en av förutsättningarna att badet skulle kopplas till ett vetenskapligt Science Center, och vice versa. Det sades uttryckligen. Ångkraftverket skulle lyftas ur sin dvala och nå internationella forskarhöjder, och äventyrsbadet skulle bidra med den publika delen. De tu var ett.

För att nå dessa forskarhöjder måste Kungliga Tekniska Högskolan med. Utan KTH, inget lyft. Mälardalens högskola, MdH, räckte inte till i sammanhanget. Det slogs fast på ett möte med kommunledningen, KTH och Peab i oktober 2007. Mdh fick inte vara med i diskussionen. ”Deras lyskraft räcker inte längre än till Jönköping”, sa man rakt ut på mötet. Det var KTH som skulle ge den världsomspännande lyskraften.

Det vara bara ett krux med resonemanget. KTH ville inte vara med. KTH funderade ett tag, sen sa den samlade professorskåren nej. Att flytta delar av forskningen till Västerås var inget för dem. Absolut inte.

Peab lyckades efter det inte skaka fram någon annan intressent som hade både pengar och lyskraft. I stället har nu Peab lyckats skriva sig fritt från åtagandet att forskning och bad ska följas åt. I det tilläggsavtal, som skrevs under utan föregående debatt eller nya beslut, delas projektet upp i två bolag och två delar. Forskningsdelen (som också ska se till att kraftverkets museala delar rustas upp) åläggs inga krav på genomförande. Allt försvinner i en diffus framtid.

Trots detta talar de ledande politikerna och tjänstemännen fortfarande om ”ett och samma projekt” där badet ska samsas med ”en internationell mötesplats för energi- och miljöfrågor”. Vem ska bekosta det? Regeringens extrapengar till forskning på elkrafts- och energiområdet går uteslutande till KTH och Uppsala. I byggandet av det nya virtuella europeiska EIT (European Institute of Technology), som ska matcha det amerikanska MIT i Boston, har KTH fått de europeiska pengarna för energiområdet med den nya tekniken med ”smart grids”, digitalt styrda kraftsystem.

Inget har gått till Mhd, som i stället knyter sina förhoppningar till Örebro. 

Frågan, som beslutsfattarna borde ha diskuterat öppet, lyder: Vilka forskare bryr sig om ett gammalt ångkraftverk? Vilka forskare låter sig imponeras av att politikerna i Västerås lovar bort nästan en halv miljard av skattebetalarnas pengar i ett lagligt tveksamt driftbidrag till ett privatägt bad?

Nu lovar jag hålla tyst en vecka. Mot Sankt Petersburg, där det för övrigt finns ett trevligt äventyrsbad kopplat till hotellet…

Som tröst till alla som väntar på en gammal bild har jag letat fram den här bakgården på Hamngatan. Där är det bara gräs i dag. Och en trevlig hästskulptur.

Bakgård på Hamngatan. SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Tystnad råder kring Kokpunkten. De som är våra folkvalda tycker det räcker med den diskussion som fördes 2006 trots att mycket förändrats. Jag förstår inte varför. Är dom rädda för något? Eller är det bara prestige? Hade det skadat demokratin om det förändrade tilläggsavtal, som nu skrivits under i tysthet, hade diskuterats offentligt? Hade det blivit sämre med öppenhet? För Peab, kanske. Men knappast för skattebetalarna. Nu står vi där med ett projekt som delats i två och där inget formellt hindrar Ångkraftverkets fortsatta förfall medan skattepengar ska pumpas in i ett privatägt äventyrsbad i ett kvarts sekel.

Arkitekten Leif Karlsson och förre s-riksdagsmannen Roland Sundgren, representant för partiets Gamla garde, går emot Kokpunkten i en debattartikel och tycker att kommunen ska satsa på det egna Lögarängsbadet i stället. Och i går fick jag ett mejl från Micha Velasco som är företagarombudsman i tankesmedjan Den nya välfärden. Han skriver:

”Min uppfattning är att kommunens beslut att förändra avtalen är lagstridigt enligt delegationsordningen i de flesta kommuner. Eftersom avtalet innebär ett stöd i 300-miljoners klassen torde det vara upp till fullmäktige att besluta, inte enskilda politiker eller tjänstemän. Avtalets innehåll innehåller enligt min mening olagligt kommunalt stöd. Ingen upphandling har gjorts av badhuset. Även driften ska upphandlas.”

Första pannhuset byggs 1916. Det är nu rivet för den tänkta badet. Foto: Vattenfall.

På Östermalm fortsätter byggandet av nya hus, på det som länge var en ödslig p-plats. Varje gång jag kommer förbi har någor nytt hänt. De här husen växer nu fram bakom det förr kallades Hantverkshuset.

Östermalmsgatan, maj 2011.

 

Östermalmsgatan för de digitala kamerornas tid. Vykort.

 

Jag höll på att glömma en sak. Leif E.S. Axner från Gävle har skrivit och berättat om sin barndoms butik på Malmabergsgatan, som han hittade här på bloggen för ett par dar sen. Butiken hette Bergös Mjölk och Bröd. Leif bodde på Degelgatan, längre bort i bild, en gata som inte längre finns.

Bergös Mjölk- och brödaffär på Malmabergsgatan. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Länsmuseets, hembygdsförbundets och fornminnesföreningens årsbok för 2010 har kommit. Den heter Black Book Västmanland och skulle egentligen ha getts ut för ett par år sedan. Jag har bara bläddrat i den. Var nyfiken på de många bilderna, men tröttnade snart. Sida upp och sida ner med graffiti från murar och tunnlar och tåg är inte upplyftande i längden, om man inte är afficianado. Men jag utgår från att det sociala perspektivet är genomarbetat.

Råkade på en ovanlig graffitiplats häromdan. En bunkerliknande byggnad, inhägnad av taggtråd och dold av björksly, mellan järnvägen och Malmabergsgatan. Taggtråden var nedriven på ett ställe och dörrarna in till bunkern var uppbrutna. Överallt graffiti. Och mystiska trappor ner i underjorden. Med ännu mer graffiti. Jag backade tillbaka, tog några bilder och suckade över förfallet och de stora riskerna som fanns med de djupa trapporna.

Trappan till underjorden.

 

Mystiska pannor.

 

Väggen kanske finns med i Black Book?

Em snabb efterforskning visade att bunkern var någon slags mellanstation för den industrigas som en gång pumpades från gasverket på Kungsängen till Metallverken. Gasverket stängdes i början av sextiotalet, men gasen fortsatte att produceras i ett mindre verk tio år till.

De stora utrymmena under jord sägs vara skyddsrum (en kommentar påpekar att inte är skyddsrum utan underjordiska cisterner), och borde inte vara öppna för nyfikna barn. Fastighetskontoret lär vara på gång att svetsa ihop dörrarna och laga stängslet. Hoppas det går fort.

Som avslutning en bild från Stora gatan vid Karlsgatan och Mimerkvarteret. Vänstertrafik, troligen femtiotal. Titta på den lilla kiosken. Sålde man måhända tidningar där, till arbetarna och tjänstemännen i Aseaströmmen?

Mimerkvarteret. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Ut i etern

Vilken morgon! Hägg och slån vispade skum, solen gräddade och allt annat var ljust grönt. Cyklade ner till Närradion som håller till i Culturen och sänder på 93,7 MHz. Vad sjutton är megahertz, förresten? Närradion är folkrörelseägt och programledaren Tommy Lindvall är gammal i branschen. En gång s-ombudsman, sen lärare och nu radioman. Bra frågor. Vi pratade om att skriva, om lokalhistoria och om Kokpunkten, förstås. Just nu verkar det som om alla, utom ansvariga politiker, vill prata om Kokpunkten. En fråga jag funderar över just nu är hur miljöfolket i Stadshuset ska ställa sig till ett bad så nära avloppsverket? Och så funderar jag över med vilken delegation som det nya avtalet skrevs under. Både stadsdirektören och kommunstyrelsens ordförande skrev på, men ska det inte vara antingen eller? Antingen politiker, eller tjänsteman. Eller, ja, föresten, har dom bestämt sig så är det väl bara att köra. Juristerna sägs inte ha några invändningar.

Närradions Tommy Lindvall frågade om Kokpunkten.

 

För ett par år sen frågade jag om inte någon i Stadshuset kunde bemöda sig om att sätta upp en liten, liten förklarande text på den informationstavla som gapade tom vid Sankta Gertruds kapellruin vid gamla infarten från Köpingshållet. Det är tydligen svårt. Kanske krävs det en utredning. Jag åkte förbi där i dag. Häggen blommade himmelskt vackert vid Kapellbäcken, men skylten var lika tom som vanligt.

Historisk non-information.

 

Så dags för dagens höjdare från Stadsarkivets gömmor. Titta och dröm nostalgiska drömmar. Var låg butiken?

Gatsten, mjölk och specerier på femtiotalet. Men var? Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Köpte en bok om rysk reklam från den sovjetiska tiden. Några konstiga intressen måste man ju ha. Hittade en fascinerande tobaksreklam från 1925. Texten berättar om märket Nasha Marka från den statliga tobaksfabriken i Donskaja. Först kommer, som sig bör, en soldat från Röda armén, så en arbetare med en hammare, följd av tjänsteman, två kvinnor flankerande en typisk rysk bonde, och sist en smygande kapitalist. Alla röker dom den statliga cigaretten.

Sovjetisk tobaksreklam, 1925.

 

Sådan reklam hade vi inte i Västerås. Här var vi mera modesta. Vad sägs om den här öletiketten från Rolf Södermans omfattande samling.

Pilsner från Nya Bryggeriet. Rolf Södermans samling.

 

Jag skrev en replik om Kokpunkten i VLT i dag, efter det inlägg som tre ledande politiker hade i lördags. Jag anser att de förde fram vilseledande information. Inlägget finns att läsa här.

Så en bild från Christer Arthurssons samling. Han är taxichaufför, pappan och farfar var det också. Här en intressant bild från bilstationen på Kopparbergsvägen, med det Kaedingska huset i bakgrunden. Bilarna står på höger sida. Men var verkligen Kopparbergsvägen enkelriktad upp mot Stora gatan på trettiotalet? Eller kunde taxi parkera på höger sida ändå?

Taxistationen på Kopparbergsvägen.

 

Jag skrev om två syfabriker i Västerås i dagens Frågor om förr. Bevells och Saléns. John Johansson och Sickan Aldemyr berättar om att det fanns en syfabrik i Oxbacken också, med ingång från Bondebacken, där det ligger en biljard i dag. Sjömans Textil hette det. Fabriken sydde pyjamasar, herrskjortor och arbetsrockar till butiker och hade ett 50-tal anställda. ”Det var en trevlig arbetsplats, trots ackorden. Jag jobbade där från 1954″, säger Sickan Aldemyr. John Johansson berättar att hans mor Helga Valborg Johansson jobbade på Sjömans från slutet av fyrtiotalet.  Fabriken köptes av KF-ägda Slitmans 1987. Än i dag säljs kläder från Sjömans Textil som retroprylar på nätet.

Superretro städrock från Sjömans på Tradera. Utropspris 39 kr.

Läs hela inlägget »

Ljuset, det ljuset

Varje år i maj gör det ont. Jag vill stanna tiden. Ljuset måste få vara kvar länge, länge. Det är alltid lika svårt att fånga dagen. Nu är det mörkt utanför, jag hör inte fåglarna. Men de finns där, och i morgon är det ännu ljusare. Och ännu varmare.

Alex begrundar kastet. Utanför är det ljust, ljust.

 

Jag skrev om de vita ångbåtarna häromveckan. De där båtarna som tuffade mellan Stockholm och Västerås fram till mitten av 1900-talet. Här är en bild som inte rymdes i artikeln i VLT. Ångbåten Aros stävar in mot hamnen, troligen på trettiotalet.

Aros närmar sig Aros.

 

Kvällen är sen, men jag hinner köra en fin bild på Stora gatan från Stadsarkivet. Jag har inte riktig kläm när bilden är tagen, men det finns det säkert någon som vet. Jag skulle gissa på runt 1960.

Stora gatan innan Punkt byggdes. Foto: Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Min debattartikel om Kokpunkten har vållat viss uppståndelse. Bättre sent än aldrig. I dag replikerar de tre kommuntopparna Ulla Persson, Anders Teljebäck och Elisabeth Unell i VLT. Två socialdemokrater och en moderat. Eftersom debatten förs i tidningen avstår jag från att kommentera deras inlägg tills jag fått chansen att svara där. Men ni kan lita på att jag har åsikter om inlägget i dag. Jag påstår att det är vilseledande och om ni håller koll på VLT:s debattsidor framöver så får ni se varför.

Tystnadens konformism. Ingen enda fråga ställdes under Peabs information i fullmäktige i veckan. Är det ingen som vågar?

 

I måndags publicerades en artikel i serien Frågor om förr om Aseas äventyr i Belgiska Kongo 1923-1924. En liten delegation aseater, under ledning av Erik Gunnarsson, byggde ett kraftverk i ”mörkaste Afrika”. Bilderna och reseberättelsen fick jag av Eriks dotter Kerstin Lewenborg. Här är ett par bilder som inte fick plats i artikeln i VLT.

Transport med åsnor och oxar av en stator i Belgiska Kongo 1923.

 

Strömmen från kraftverket gick till en cementfabrik i Lubudi där Aseas motorer installerades.

 

Jag har varit i St Petersburg en vecka. Råkallt. Men förvånansvärt litet trafik (även om vi körde fast med bussen på hemvägen) och lugnt tempo. Trängseln i Eremitaget är mycket mindre när grupperna släpps in på olika tider och med olika rutter.

Omniaresors resenärer beundrar mosaiken i Påfågelsrummet.

 Och, till sist, en fantastisk bild från Stadsarkivets ovärderliga samling av rivningsbilder i Västerås. Tre barn med en dragkärra på en bakgård, någonstans i stan. Femtiotal. Det kanske rentav är nån som känner igen sig?

Barn med kärra. Foto: SBKs rivningsbilder, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Back home

Färjan glider sakta in genom skärgården. Blå himmel. Blått hav St Petersburgs kyla känns långt borta. Jag ska snart tillbaka igen…

Undrar vad som hänt hemma. Har det blivit nån debatt om Kokpunkten eller har den politiska enigheten dragit en slöja över alltihop?

Jag vet att många väntar på fler bilder från gamla Västerås. Jag har inte så många lagrade i telefonen (som jag just nu skriver på) men ett par ska jag väl kunna leta fram.

Jag skrev om Kopparbergsvägen tidigare. Och om macken snett emot epidemisjukhuset. Här en annan bild från samma gatuparti.

20110506-090613.jpg

Jag vet inte om jag visat nästa bild en gång tidigare. Men det gör väl inget i så fall. Den är från SBKs samling i Stadsarkivet och visar bakgårdarna på femtiotalet innan Sigma byggdes.

20110506-091002.jpg

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers