Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för november, 2010

Vi städade hela förmiddan och tyckte vi var förtjänta av en utflykt. Var äter man söndagslunch i Västerås? Hittade inget bra ställe, åkte västerut. Värdshusen i Kolbäck och i Västerkvarn levde. Mycket folk, bra stämning. I Västerkvarn spelade man till och med dragspel. Litet längre ner mot Strömsholm flöt Kolbäcksån lugn och stilla som en utandning.

Kolbäcksån i november.

Vid forsarna bakom Strömsholms slott flög strömstaren mellan stenar och forsnackar på jakt efter mystiska små vattendjur. Det är den enda tättingen som kan dyka och simma. På vägen hem bromsade jag vid en buske. Var det en varfågel? Den fög innan jag hann titta ordentligt.

Slottet.

Under promenaden snubblade vi över en skylt i gruset. Ibland undrar man över tillvarons mysterier.

Riktning mot ett friskare liv.

Officershuset intresserar. Kanske skulle skriva om huset i Frågor om förr. Här en bild som togs från Tenngjutargården nere på Kopparbergsvägen (ungefär där Växhuset ligger) bort mot Officershuset och Stora gatan runt 1910. Än fanns det plats att bygga på…

Lilla och stora Officershuset i bakgrunden. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Hovdestalunds kyrkogård är ett av stadsarkitekten Erik Hahrs finaste verk. Kanske hans allra bästa. Säkert inspirerades han av Skogskyrkogården i Stockholm som hade funnits några år när Hahr började rita på Västerås nya begravningsplats. Hovdestalund invigdes 1924 och har behållit sin skönhet. Tallar, ekar, björkar, gångar, sluttningar, kullar, stenmurar, lugn och harmoni. I dag dessutom med tända ljus, som små försiktiga hälsningar från någon annanstans. Dörrarna var öppna till Hahrs kapell, som i början var navet på Hovdestalund, en vitkalkad spetsgavlad byggnad som liknar en medeltida landsbygdskyrka. Inne i kapellet är väggarna osmyckade, men den öppna rymden mot trästolarna är betagande vacker. Kalkmålningarna i koret är gjorda av Filip Månsson, som var kompis med Hahr på Tekniska skolan.

Erik Hahrs gravkapell från 1924, en gång mittpunkt på Hovdestalund.

 

Kapellets inre, med öppna takstolar och kalkmålningar av Filip Månsson.

 

Kapellet ligger i rak linje från gamla huvudporten på Skultunavägen. Följer man samma raka linje genom kapellet och ut på andra sidan så hittar man Hovdestalunds ståtligaste grav: Sigfrid Edströms, med mausoleet under. Graven är pampigare än alla andras. Aseachefen är omgiven av två biskopar (Cullberg och Billing) och en domprost (Enochsson). Deras graver är betydligt mer hovsamma. Men en sak slog oss i kväll. Halvcirkeln med de berömdas gravar väster om kapellet var mörk. Inte ett ljus var tänt. Ingen hade kommit för att minnas dem.

Men runtomkring fladdrade tiotusentals ljus. För de vanliga västeråsarna.

Dagens gamla bild från Västerås visar ett av stans få riktigt stora stenhus, Officershuset. Bilden är tagen på tjugotalet och finns i min nya fotografiska guldgruva: den Sjöbergska samlingen i Stadshuset.

Officershuset med Automatrestaurangen. Foto: Sjöbergs bokhandels samling, Västerås stadsarkiv.

Läs hela inlägget »

Tog en promenad i Mälarparken. Högst uppe i Himlabacken satt en hackspett och hamrade efter larver i trästolpe som Park och idrott en gång satt upp för belysning. Jag fotograferade, hackspetten hackade. Sen gick jag vidare i skogen, på små stigar bakom husen i sluttningen. Plötsligt märker jag att en man med mörka glasögon går efter mig. Jag stannar, han stannar. Jag väljer en stig till vänster, han väljer samma stig. Jag stannar igen, han stannar. Jag går ner på en gångväg, han följer mig. Jag fortsätter, han fortsätter. Jag viker av ner mot gamla CVV, han bevakar mig. Då brister det för mig. Jag vänder helt om, går snabbt rakt mot honom. Han backar, försöker se ut som han bara är ute och går. ”Jag har en känsla av att du följer efter mig”, säger jag. ”Det är allmän plats”, svarar han. Jag kräver en förklaring och han säger att det varit inbrott i ett källarförråd. ”Så du leker privatdetektiv”, säger jag. ”Ja, det kan man säga, jag försöker hålla ordning.” Jag känner hjärtat bulta. Det här är inte hälsosamt. ”Jag går här och fotograferar och jag vill inte ha nån Kalle Blomkvist efter mig”, säger jag i ett tonfall som kanske inte var helt kolugnt. Promenaden var förstörd. Jag måste gå hem. Det var länge sen jag kände mig så kränkt. Men bilden på hackspetten blev ganska bra.

Större hackspett i Mälarparken innan jag upptäckte Kalle Blomkvist.

 

På vägen hem blev jag stående framför Kollektivverkstans fönster. Först såg jag bara min egen spegelbild. Sen insåg jag ett en gris stirrade på mig. Vad log den åt?

Kollektivvverkstadsgris.

 

Väl hemma var jag tvungen att avreagera mig på datorns gamla bilder. Hittade två trevliga bilder på barn framför arbetarbostäder på tiotalet eller tjugotalet.

Grönsaksland och familj vid arbetarbostad inne i Kopparlunden. Foto: Maj Fröjds samling.

 

Barn på Nygatan (Alléstigen) med Karlsgatan och arbetarbostäderna och Östra kyrkogården i bakgrunden. Foto: Maj Fröjds samling.

 

Axel Sundström har en förklaring till bilden från läroverket i går. Vad var det pojken bar på kudden? Jo, fundationsbrevet när Västerås gymnasium startade 1623. Bilden togs 1923 när läroverket firade 300 år.

Läs hela inlägget »

Mörkret sänker sig, även om det just nu är blå himmel på dagen. Jag längtar allt intensivare efter Gotland och promenaderna längs stränderna och i tallskogen. Ska försöka åka dit ner nån gång i slutet av nästa vecka, när det har lugnat ner sig.

Det var en gång en sommar.

Annika Legath presenteras av Resumé som PR-kvinnan bakom försäljningssuccén av den nya boken om kungens tidigare bravader. Annika jobbade på Västerås Vision när vi sände lokala tv-nyheter direkt från VLT-huset för 20 år sen. Hon var duktig redan då. Boken om kungen sålde 15 000 ex på en förmiddag… jag blir avundsjuk.

Annica Legath (från facebook).

Men min bok om gamla Västerås, Minnen av en stad, säljer bra den också, med Västeråsmått mätt. På lördag kl 12 ska jag signera i Akademíbokhandeln i Gallerian. Hoppas kunna visa litet bilder på en skärm samtidigt.

Vasagatan, tidigt 1900-tal.

Anders Berggren, som kan det mesta om läroverket i Västerås, har hittat en märklig bild, troligen från 1920-talet. Eleverna är uppställda för någon slags marsch utanför huvudbyggnaden. De är klädda i olika varianter av skoluniform. De äldre pojkarna bär de två rektorsspirorna, som än i dag finns på rektorsexpeditionen. Men vad bär den yngre pojken på sin vadderade kudde? Någon som vet? Anders B är väldigt nyfiken.

Vad bär han på?

Läs hela inlägget »

Ansiktet mot vinden

Jag var först skeptisk till det nya konstverket på Aseatorget. Varför ett ansikte i perforerad stålplåt? Men jag har ändrat mig, efter att ha sett hur fascinerat Elliott tittat på ansiktet, hur han letat bästa positionen för att titta på flickan som lär heta Sara. Konstnären är norska och heter Anne-Karin Furunes.

Elliott och Sara.

 

Skrev bandy i kväll för första gången på länge. Skrev för tidningarna i Vänersborg, eftersom deras lag mötte Tillberga. Det blev 5-5. Vänersborg borde ha vunnit. De ledde med två mål när det var fyra minuter kvar och hade två man mer på isen. Men bollen är rund som den outslitliga klyschan säger.

Har fått en bild från Kjell Rombäck häromdan. Den visar en familj på en lätt motorcykel med sidovagn, parkerad inne på gården Stora gatan 2. Det står Bageri på huset. Bilden är tagen 1932 och mannen bakom styret är Nils Olov Sundkvist. Han ägde Kafé Tomten på Stora gatan 2 vid den tiden. Kan bilden vara tagen där, frågar Kjell. 

Stora gatan 2, år 1932.

 

Jag vet inte. Jag har svårt att känna igen gården. Här är ett kort av något senare datum, där man ser Stora gatan och Arvidverkstaden. Kafé Tomten låg i det vita huset mitt i bilden med två stora fönster mot Stora gatan. Kaféet spelar en viss roll i min bok 1917. Det var ju dit soldater från regementet gick för att äta sig mätta i protest mot den usla maten på Viksäng.

Kafé Tomten mitt i bild. Alvenius hitom, Arvidverkstan bortom.

Läs hela inlägget »

Vi var över 100 personer i bibliotekets hörsal i kväll. Humanistiska förbundet hade bjudit in Bertil Bengtsson från Göteborg för att prata om Jussi Björling, tenoren från Stora Tuna. Det var mer än fullsatt. Och alldeles, alldeles knäpp tyst när Bengtsson spelade sina exempel på Jussis magnifika sångkonst. ”Han ansträngde sig inte när han skulle ta höga C, han liksom dök ner på tonen uppifrån…”.

Jussi Björling i Hörsalen.

 

Jussi Björling var bara 49 år när han dog. Då hade han sjungit i 45 år. Nästa år skulle han ha fyllt 100.

Har skrivit och skrivit, och donat med bilder. Häpnadsväckande fina stadsbilder i den Sjöbergska samlingen i Stadshuset. Jag har bara tittat på en ytterst liten bråkdel av dem, och kan bara ana vad som döljer sig i askarna som legat där nere i källaren i femtio år.

Gatsopare i Oxbacken på 1920-talet. Foto: Sjöbergs bokhandels samling, Västerås stadsarkiv.

 

Gatsoparen i sin halmhatt, två äldre män inspekterar, en arbetare med cykel är på väg hem. Är det en åsna som står med gatsoparens vagn?

För några dar sen visade jag en bild på Tekniska skolan (Växhuset). I kommentarerna finns förstås säkra utläggningar om bilmodeller, tack för det. Jag har också fått en bild från Bengt Bergquist, västeråsaren i exil i Örebro, som berättar hur det var när hans läroverkslag hade heta handbollsduster med laget från Teknis, under första haälften av fyrtiotalet. Här en bild på hjältarna i läroverkslaget.

Läroverkets handbollslag, 1940-talet. Foto: Bengt Berguists samling.

Läs hela inlägget »

Skrev om Stensborg i VLT i dag, Trädgårdsmästarens borg. Frans Johanssons träslott nere vid Mälaren där Hakonsgården ligger i dag. Jag frågade när det revs, har ännu inte fått svar. Men flera har berättat om hur de var på fester där, när Frans hade flyttat och Stensborg blivit festlokal.

Stensborg, väster om Lögarängen.

 

Cyklade ner på stan, letade bilder i stadsarkivet. Hittade lådor med glasplåtar som verkade vara bortglömda. De tillhör Sjöbergs bokhandels samling. Jag återkommer till det. Fotograferade RAW-filer med min nya Lumix. Sen kunde jag förstås inte öppna filerna på datorn. Tots att jag satt i två timmar och letade plug in-program så funkade det inte. Hjälp! Ett par bilder tog jag i vanligt  jpg-format. Här är en:

Studentexamen 1920-talet. Foto: Sjöbergs bokhandels arkiv, Västerås stadsarkiv.

 

Var låg Gottfrid Johanssons kafé?

På väg ut mötte jag nyvalda politiker som skulle valfullmäktiga. Trängde mig in på läktaren och hörde åldermannen Bengt-Åke Nilsson stappla sig igenom inledningen som ovan ordförande, i väntan på valet av Britt Sandström. Bengt-Åke kom litet fel ibland, men jag ska inget säga, jag som en gång kallade honom Bengt-Åke Gustafsson i en text i tidningen. Dagens märkligaste händelse var väl annars att två Sverigedemokrater inte kunde enas om vem av dem som skulle representera partiet i den tämligen harmlösa organisationen Västmanlads Kommuner och Landsting.

Demokratin rullar igång.

 

Till sist, en bild från Maj Fröjds fina samling. Katrinelundsvägen. Ner mot Herrgärdsskolan. Före bilarnas tid.

Katrinelundsvägen. Foto: Maj Fröjds samling.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers