Vi städade hela förmiddan och tyckte vi var förtjänta av en utflykt. Var äter man söndagslunch i Västerås? Hittade inget bra ställe, åkte västerut. Värdshusen i Kolbäck och i Västerkvarn levde. Mycket folk, bra stämning. I Västerkvarn spelade man till och med dragspel. Litet längre ner mot Strömsholm flöt Kolbäcksån lugn och stilla som en utandning.
Kolbäcksån i november.
Vid forsarna bakom Strömsholms slott flög strömstaren mellan stenar och forsnackar på jakt efter mystiska små vattendjur. Det är den enda tättingen som kan dyka och simma. På vägen hem bromsade jag vid en buske. Var det en varfågel? Den fög innan jag hann titta ordentligt.
Slottet.
Under promenaden snubblade vi över en skylt i gruset. Ibland undrar man över tillvarons mysterier.
Riktning mot ett friskare liv.
Officershuset intresserar. Kanske skulle skriva om huset i Frågor om förr. Här en bild som togs från Tenngjutargården nere på Kopparbergsvägen (ungefär där Växhuset ligger) bort mot Officershuset och Stora gatan runt 1910. Än fanns det plats att bygga på…
Lilla och stora Officershuset i bakgrunden. Foto: Länsmuseet.
Vilka fina bilder från Kolbäcksån och Strömsholm! Håller med dig, både Kolbäcks gästgiveri och Västerkvarn är bra matställen. De är båda bra lunchstopp, när vi åker hem från besök hos dotter med familj i Sollentuna. Reagerar på namnet Strömsholm och tänker då på kanalen. Den och Kolbäcksån var ju en transportled från Bergslagen med dess järnmalm och Mälaren. I min släktforskning har jag dessutom funnit, att min morfars far 1858 var kommenderad att utföra reparationsarbeten på kanalen!
MVH
Bengt Bq