Karl-Fredrik Karlsson, 87, bor på Karlsgatan. Var annars? Han läste om Vasaborgen på Munkgatan i dagens VLT, i serien Frågor om förr. ”Restaurangen var kvar 1932, det minns jag, för då åt jag glass där.”
Klart man minns sånt. Glass 1932 var ovanligt, dom gjorde den säkert i köket på Vasarestauranten. Karl-Fredrik var 9 år och han minns inte vad han åt annars den där dagen, när hans fabror bjöd på födelsedagskalas nere i Vasaborgen. Men han minns glassen. Och det spunna sockret!
- Sockret var grönt! Jag fick gå ut i köket och se när de vispade till det i en uppfälld kartong med en visp av björkris. Dom doppade riset i en karott med sockerlösning och vispade det i kartongen
I artikeln berättade jag om Vasaborgen som byggdes 1902, när Munkgatan ännu var Lillån. Restaurangen fanns ännu på tjugotalet, skrev jag och frågade läsarna om någon visste slutdatumet. På femtiotalet var restaurangen borta, och ersatt av ett Systembolag. På övre våningen huserade Aseas atomkraftstekniker.
Vasaborgen i slutet av sextiotalet.
Karl-Fredrik Karlsson bodde på Hantverkargatan 4 det året när han åt glass för första gången. Huset låg där porten är från Sigmatorget ner mot Stora gatan i dag. Han bodde med sin mamma på andra våningen. På nedre planet låg Möllers Kafé och Möllers biljard på var sin sida om entrétrappan.
”Vi gick mest kökstrappan från gården som hörde till Hygrells järnhandel. Ovanför oss bodde Kalle Engdahl som var en ledande politiker i stan. Han var kommunist men blev socialdemokrat på gamla dar.”
Jag har letat förgäves efter en bild på det där huset på Hantverkargatan. Nån som vet? Så här såg det ut på gården, snett mot Sigfrid Holms speceributik, med den öppna porten ut mot Stora gatan. Hygrells låg till vänster.
Bakgård mellan Stora gatan och Hantverkargatan. Foto: Curt Johansons samling.
Här är förresten en bild från Västerkvarn i går. Dom sålde täcken där, bland trattarna eller vad det är från kvarnens tid.
Under krogen.
Ska snöa i morron. Bra. Då slipper jag kratta de sista löven.
Kommentera