Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för september, 2010

Valet gick som jag befarade. Låt oss hoppas att Reinfeldt lyckas övertala Miljöpartiet. De är ju bara oense om några småsaker som kärnkraft, bensinpriser, tågutbyggnad och förbifarten. Men allt går att fixa i demokratins namn. Och en majoritet är alltid bäst, när man har fått sällskap av populister i parlamentet. Även i Västerås spelar Miljöpartiet en nyckelroll. Kan de hoppa tillbaka till Alliansen igen? Tja, vem vet. Vindkraftverk skapar energi genom att vända sig efter vinden.

Vindmöllan vänder sig efter vinden, Bunge, Gotland.

Artikel om Jakobsbergsskolan i serien Frågor om förr i VLT i dag. Jag skrev litet om den väggmålning av Birgit Hygrell som sattes upp i trapphuset. Målningen ska ha tagits bort, om man fick tro förteckningen över offentlig konst på Konstmuseets hemsida.  Men si, det var fel. Jag borde ha kollat. Den tidstypiska målningen, Lek och allvar, sitter fortfarande kvar, berättar flera boende på Jakobshöjden.

Lek och allvar, Birgit Hygrell, 1942.

Kerstin Wadsten gick i Jakobsbergsskolan på fyrtiotalet och har skickat flera bilder. Här är två av dem.

Luciatåg 1949 i Jakobsbergsskolans gymnastiksal.

Sivert Sandahl och hans klass 4 i Jakobsbergsskolans äldre del 1949.

Läs hela inlägget »

Men minnet lever kvar

Hasse från Fårösund ringde i morse. Jag visste vad han skulle säga innan han gjorde det. ”Maj-Lis dog i går”, sa han.

De flesta av er kände inte Maj-Lis. Vi hyrde hos henne på Gotland i tjugo år innan vi köpte ett eget hus i närheten. Hon bjöd på kaffe, hon bakade saffranspannkaka och hon var uppväxt med kalkstenen. Hon kunde alla husens historia, hon visste var de gamla vägarna gick. Vem vet det nu? I byn Ar, där Maj-Lis bodde hela sitt liv, bor det bara fyra personer året om. Alla fyra är yngre än Maj-Lis. Ingen minns det hon mindes.

Maj-Lis Engström, född Hammerin, blev 80 år.

Vi väntar gäster. De har också hyrt hos Maj-Lis. Vi ska äta saffranspannkaka till hennes minne. Med salmbärssylt och grädde. Och vi ska tänka på den lilla stigen ner till världens bästa träsk och världens vackraste brygga.

Maj-Lis båt Lucia och bryggan i Bästeträsk.

Läs hela inlägget »

Ett vemodigt farväl

Det kändes vemodigt att titta på den avslutande partiledardebatten i kväll. Visst bjöd de till, i demokratins namn. Men det var ändå som ett långt farväl till en tid som är över.

Socialdemokraternas era som stort, ibland statsbärande parti är förbi. Jag säger inte att det är Mona Sahlins fel, det är hela partiets fel. Strategerna har överlåtit åt ett ett annat parti att driva arbetslinjen.

Jobben som alltid varit socialdemokraternas styrka har blivit deras svaghet. Rabatter för krogbesökare och skattesänkningar för alla pensionärer, även de många som har det bra, har fått mer utrymme i argumentationen.

I kväll såg vi säkert slutet på det kortvariga försöket med ett rödgrönt trepartiblock. Sahlin ville bara ha två partier, men kördes av sina egna och den överkörningen gav hennes ledarskap en bestående knäck.

Jag tror inte att Mona Sahlin är partiledare nästa val. Inte Maud Olofsson heller. Inte Lars Ohly heller och Maria Wetterstrand får inte vara med. Kvar blir bara Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund och, möjligen Göran Hägglund.

Så visst var det litet vemodigt att se dem stå där och bjuda till en sista gång.

På måndag börjar en ny tid. Nya block kan bildas. Om Alliansen blir större än de rödgröna, men utan majoritet – och om Sverigedemokraterna kommer in i riksdan – blir det förhandlingar med miljöpartiet. Sonderingar görs redan.

Nya partiledare väntar i farstun.

Jag tror jag går och lägger mig. Eller bläddrar litet bland mina gamla bilder. Det är en flykt från vardagen, det erkänns. Men någon ska fly dit också.

Slottet och Slottsbron före 1890. Wickholms kvarn ligger utanför bild till höger. Raststället för hästar rakt fram.

Läs hela inlägget »

Utvärderaren från Aros

Som alla andra partier ska Miljöpartiet utvärdera valrörelsen efteråt. Rapporten ska presenteras på partiets kommundagar i Västerås i november. Utvärderingen har anförtrotts en person, som ensam ska bedöma vad som var bra och vad som gick snett. Vem då, undrar ni kanske, om ni inte redan gissat det? Jo, Håkan Wåhlstedt, den forne partisekreteraren som styrde det gröna överhoppet till den röda sidan i Västerås.  Den gröne eminensen, som han kallas där han jobbar i bakgrunden, ska nu fälla en rikspolitisk dom över valrörelsen.

Håkan Wåhlstedt, till höger, tillsammans med socialdemokraternas valstrateg Bo Krogvig.

Jag gissar att en slutsats blir ungefär så här: MP tjänade på den rödgröna alliansen, men de andra två partierna förlorade på den, i alla fall på riksplanet. Det var ju Håkan Wåhlstedt och hans socialdemokratiska kollega som partisekreterare, Lars Stjernkvist, som började prata om en rödgrön allians före valet. S och MP alltså, de hade inte räknat med V. Mona Sahlin fanns på samma tåg, men hon tvingades stanna vid LO-perrongen och låta V kliva på.

Jag hör till dem som tycker att S borde ha kört tåget ensamt, då hade MP och V kunnat profilera sig bättre och då hade moderaterna fått det svårare att profilera sig som ”det enda arbetarpartiet”. Såg ni annonsen i VLT i dag:

Valaffisch med Per Albin Hansson från 1944.

Nej, inte den. Utan den här:

Valaffisch med Fredrik Reinfeldt 2010.

Så oblygt kan man stjäla idéer. Enda skillnaden är att pengarna till S-kampanjen till stor del kom från kollektivanslutningens medlemsavgifter medan M får sitt stöd från organisationer knutna till näringslivet.

Låt oss avsluta med en bild på 1 maj-demonstration i Västerås på femtiotalet. Tåget försvinner förbi IC-macken mot backen upp mot Folkets park på Pilgatan. Ungefär här går bron över E18 vid Scandic Hotell i dag. På den tiden var Miljöpartiet inte ens påtänkt…

Foto: Sven-Olof Strömberg.

Läs hela inlägget »

Inför en bostadsdebatt

All politisk verksamhet tycks ligga nere i stan i väntan på söndagens val. Fastighetsnämnden är ett undantag. Den sammanträder i morgon för att sälja mark till Gilltuna Västerås AB för 8,4 miljoner. Marken ligger där Västerleden möter E18. Bolaget ingår i Arvergruppen och ska bygga en Truck Stop där.  Låter som det vore i Mellanvästern.

Har ägnat dagen åt att förbereda jobbet som moderator i morgon, i en bostadspolitisk debatt mellan moderaten Claes Kugelberg, socialdemokraten Ulla Persson och Hyresgästföreningens Tomas Östling. Nån gång lär vi komma in på ämnet Gäddeholm, eller Geddeholm, jag har glömt hur vi bestämde stavningen på VLT en gång. Här är hursomhelst en bild från den tid när området levde sitt eget liv.

Sågen i Geddeholm. Bild ur Stadsarkivets samling.

 

Flera har kommenterat gårdagens bild på järnvägsövergången. Läs dem under gårdagens inlägg. Axel Sundström visste han också, men han skickade mejl och skrev:  ”Bilden måste vara den järnvägsövergång som fanns vid Södra Esplanaden mitt för Aseas ingång. Enligt 1902 års stadsplan skulle Munkgatan fortsätta över Karlsgatan i en båge ner till Södra Esplanaden och därefter via en viadukt över järnvägen ner mot hamnen. Men 1910 skapades industrikvarteret Mimer och någon viadukt kom inte till stånd.”

Ser ut att bli ruskväder på Kulturnatten på lördag. De västliga vindarna tar i, som de brukar. Här kommer en fin bild från tidigt 1930-tal från gamla hamnen.

Foto: E.W. Krassing.

Läs hela inlägget »

Jag har kommit till den åldern när saker kan försvinna och sedan bara visa sig igen. Som om de retas med mig. Jag kommer också på mig att minnas vad jag hade glömt att minnas, eller om det var tvärtom.

Fick en bild från Island i dag. Den heter Den unge och havet. Den unge heter Erik och bor egentligen i Paris. Han fyllde ett för ett par dar sen.

Glömde visa en annan vägskylt jag hittade på väg till Geddeholm, på nya cykelvägen, förra veckan. Skylten satt på Trådarängarna och varnade för en katt. Längst ner satt en liten varning för älg också, för säkerhets skull. Jag vet inte var de får allt ifrån.

Tänkte komma med en fundering om bibliotekets framtid, men det får anstå nån dag. Utredningen ska vara klar i november och sen måste ett beslut fattas om nåt nytt ska vara klart till våren 2014. Då måste fackbiblioteket vara tömt. Och om man inte ska flytta hela rasket så finns bara ett alternativ kvar: en utbyggnad bort mot Rudbeckianska skolan…

Medan jag funderar på vad jag ska fundera på så kan ni titta på den här bilden. Två män vid en järnvägsövergång, några pojkar i gräset bakom ett staket som ingen längre minns vad det hade för färg, och en häst som drar ett lass med en loj kusk. En fabrik i bakgrunden. Det verkar vara sommar, det är i Västerås en gång för länge sen, men var?

Läs hela inlägget »

Minnet av Återvändsgränd

I dag skrev jag i VLT om de röda husen längst inne i Återvändsgränd, den där lilla gatstumpen som går in bredvid teatern från Slottsgatan, men som sen 35 år är avklippt av teaterns utbyggnad. Där, längst inne i gränden, innan mynningen mot Godtemplarhuset vid Västgötegatan, det som revs för Polishuset, där låg de två röda husen. Pråmåkaregården och Blind-Olofs Gård. Jag berättade om Lisa Mattson och Ture Larsson som flyttade in i Pråmåkaregården 1928. De öppnade sitt hem för skådespelare som besökte Västerås och teatern.

Teatern till vänster, Pråmåkaregården och Blind-Olofs gård till höger, Återvändsgränd går i mitten, ner mot Slottsgatan. Bilden är från 1955.

 

Britta Schemat var där och hälsade på, tillsammans med sin mor, stans revyprimadonna Asta Holm. Britta skriver i ett mejl:

”Vad kul det var att läsa om Gränden och Lisa och Ture! Jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade i deras kök; en blandning av elden i spisen, Tures filterlösa cigaretter, kokkaffe och en svag aning av alkohol. Hela det lilla huset var belamrat med prylar, mängder av prylar överallt, fina antikviteter blandade med rent skräp. Och mitt i alltihop styrde och ställde Lisa på sin nasala stockholmska.  Tänk vilka minnen som kan väckas av en tidningsartikel. Tack för det!”

Läs hela inlägget »

Hem från Fläckebo

Åkte hem från Fläckebo, solen var på väg ned. Åkrarna badade i rödblå pastell, himlen var vänlig och varm. Orkade inte stanna för att ta en bild, den hade ändå inte gjort verkligheten rättvisa. Marit bor i ett stort rött hus i Fläckebo. Hon gör layouten på nästan alla mina böcker. I dag gick vi igenom sista versionen av Minnen av en stad. Några bilder behöver bättras på tills i morgon, men sen är nog allt klart. Så här ser framsidan på omslaget ut.

Min nyvaknade blogg får allt fler kommentarer. Gå tillbaka några dagar och kolla. Läsare skickar mejl också, som ni inte ser. Esbjörn Larsson gillade flygbilden från 1937 över Arosvallen häromdan. Vi är många som har svårt att glömma den gamla huvudläktaren. Jag minns klappret av fotbollsspelarnas dobbar i ryttargången, imman på fönstret till kaféet. Esbjörn har skickat en bild på sin sambo Daga Vretlund, fotograferad som liten framför huvudläktaren.

Daga Vretlund (Johansson) på Arosvallen i mars 1944.

På flygbilden ser man Solberga handelsträdgård, där Carlforsska ligger i dag, eller ”Nya skolan i centrum” som den tydligen ska heta framöver. Michael Elinder har mejlat ett vykort på Solberga från 1922. Nånstans här ligger väl den östra parkeringen för Högskolan i dag…

Läs hela inlägget »

Nya museet

Gick till nya museet för första gången. Karlsgatan 2. Förkortningen försöker jag inte ens lära mig. De flesta besökarna satt i kaféet. Konstmuseet var snabbt genomtittat, spaciösa utrymmen för några installationer, ett rum med modernare konst ur samlingarna, ett inre rum med Celsing, Nordencreutz. Kändes litet snopet.

Länsmuseet var mer spännande. Asearummet var bäst, tidslinjen OK, men svårt att överblicka, texten fanns att hämta i texthäften. Kunde inte förklara för ett barnbarn varför några mynt låg i en monter. Tunaguldet som touchscreen var fiffigt i väntan på The real thing. Men varför ställer länsmuseet ut en stor samling bilder på syrianer i Örebro?

Kommer ni ihåg var konsten var samlad i Västerås innan Konstmuseets tid i Rådhuset? Jo, här, i det Kullska huset på den plats där VLT sen byggde en liten skrapa.

Läs hela inlägget »

Lokalradion ringde och ville prata fjällbilder i morse. ”Anders Lif och Hollywood”… ja, vad gör man. All publicitet är bra publicitet, så jag pratade på. Sen cyklade jag iväg til invigningen av kulturreservatet i Geddeholm. På nya cykelvägen. Före Trådarängarna såg jag en våtmark jag aldrig tidigare sett, trots att jag bott i den här stan i hela mitt liv.

Framme vid grusvägarna på Geddeholm blev jag stående. Vad var detta?

Buskskvättan skrattade åt mig, en kärrhök seglade utom räckhåll och en ormvråk jamade. Jag svängde höger, kom till herrgården, lyssnade på invigningen, smet in och åt en tallrik soppa trots att jag inte var  bjuden på kaféet som drivs av Göran och Ann-Christine Kihl. Irène Sangemark hjälpte till med serveringen. Kulturen söker sig nya banor.

Är inne på slutarbetet med boken om gamla Västerås. Har med en flygbild över Arosvallen. Här är en del av den, kolla in gamla huvudläktaren och Solberga handelsträdgård där Carlforsska ligger i dag.

Jag tvekade om årtalet. Mejlade Michael Elinder. Han vet allt: ”Ingen tvekan, bilden togs 1937.”

Maj-Britt Ljunggren har också en bild med i boken. Hon gillar mina barnbarn. Här är två bilder från sommaren som var, först Elliott, sen Alex.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg - Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers