Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för april, 2012

I närheten av Fleringe kyrka, där Alex Schulman gifte sig, ligger en av Gotlands största lammgårdar. Skymnings, heter den. Ett vackert namn. Varje år har vi cyklat förbi där, tittat på lammen och skinnprodukterna. Men nu är ingenting sig längre likt. Skymnings såldes för ett par år sen till en ung holländsk barnfamilj. De gamla ägarna orkade inte driva gården längre. Holländarna togs emot med viss skepsis, det ska inte förnekas. Skulle dom verkligen kunna sköta så många lamm? Det visade sig att de inte klarade av det, om man får tro tillsynsmyndigheten. Skymnings blev en gård i snabbt förfall. Rapporter talade om undernärda och döda lamm. Grannarna såg vad som hände och till slut även myndigheterna. Länsstyrelsen förbjöd de nya ägarna att fortsätta med fårskötseln och de kvarvarande djuren hämtades med hjälp av polis tidigare i år. Nu är Skymnings en gård utan lamm. Holländarnas framtid på norra Gotland är osäker. Tragiskt, trist och tråkigt.

Skymnings, en lammgård utan djur.

Visby har sina problem också. I februari rasade en del av ytskiktet på ringmuren vid Österport. Raset har väckt stor uppståndelse. Muren är ju från 1200-talet, och därmed samtida med stora delar av den Kinesiska muren. Det lär ta minst ett år att pussla tillbaka stenarna och det kommer att kosta uppåt 200 miljoner. Muren har reparerats förr, och antagligen var det en dåligt utförd sentida reparation som frostsprängdes.

Sprickorna i muren.

På lördag lämnar vi ön igen. Syrenen knoppar och bärbuskarna är redan blygt gröna. Och blåsipporna! Dessa blåsippor som så här års lyser upp de brunaste marker med sin otroliga färg. Blåare blått finns inte.

Sinnebilden för blått.

 

Så bilderna från Aros. Efter utflykten på Normalm, så elegant kommenterad av läsarna, förflyttar vi oss ner till gamla hamnen, numera kallad Östra hamnen. Jag tror jag frågade om bilder på hamnserveringen förut. Här är en bild jag hittade i Stadsarkivets gömmor. ”Servering” står det på huset. Var det så den såg ut? Det verkar som om serveringen låg i det hus som tidigare var Pyramidens kafferosteri. Pyramiden stängde under andra halvan av sextiotalet och då kanske serveringen flyttade dit. Låg den någon annanstans innan dess? Vore kul med med bilder inifrån.

Hamnserveringen. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

 

Efter det tar vi en sväng uppåt stan, kanske mot Ängsgärdet, jag vet inte säkert. Här är ännu en bild på ett av dessa stora märkliga hyreshus som säkert rymmer så mycket historia som aldrig blir nedtecknad. Det står där och ruvar på sina minnen i väntan på grävskoporna.

Ännu ett hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

 

Nu törs jag inte skriva längre. Min gamla dator kraschar gång efter annan och varje uppdatering av bloggen blir en tidsödande orgie av svordomar. Tur att ni inte hör mig. Fin bil på bilden ovan, förresten. Min pappa hade en Volvo PV på femtiotalet.

Läs hela inlägget »

Nån har bestämt att det ska blåsa hård sydlig vind. Vi häckar mest inomhus, läser, jobbar litet, städar. När man öppnar ett söderfönster stör man de hundratals röda skinnbaggar som kallas körkmackar här på ön. De väntar på våren hopklämda mellan fönster och karmar. Jag borstar bort dom och vet att dom försvinner när det blir varmt ute. Men litet märkligt är det.

Körkmackar.

Talltita?

Förändringens vind sveper in över vår pastorala idyll på norra delen av ön. Vi har en cykelväg ner till en äng och en liten strand vid den vackra sjön Bästeträsk. Grusvägen ringlar genom närmast orörd natur. Ringlade, ska jag säga. Något har hänt. Först en bild från i somras.

Cykelvägen i somras.

När jag cyklade samma väg i går blev det stopp efter några hundra meter. Giriga maskiner hade grävt upp den.

Något har hänt.

Det är inte så dramatiskt som det låter. Region Gotland har fått länsstyrelsens tillstånd att gräva en vattenledning genom Bästeträsks naturreservat. Träskets kristallklara vatten ska pumpas till Fårösund, där brunnarna sinar. Vägen ska återställas, men ingenting blir riktigt sig likt igen. Men vattnet behövs, och ingen idyll kan vara för evigt. Och litet längre bort väntar Nordkalk på att få utvidga sitt kalkbrott…

Ett par Västeråsbilder som avslutning. Den första tror jag är tagen uppe på Keijsers backe när Cityringen dras fram i Norra Ringvägen. Husen till höger ligger vid Skultunavägen och Föreningsgatan. Tiden borde vara andra halvan av sextiotalet.

Keijsers backe. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

De andra två bilderna är förmodligen tagna från samma kvarter på Norrmalm, strax innan rivningen. Jag vet inte var, eftersom de här kvarteren aldrig var min mammas gata. Men husen var vackra och innehöll säkert mycket av spännande historia som förblir oskriven.

Någonstans på Norrmalm. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Hus med oskriven historia. Foto: SBK, Stadsarkivet.

Läs hela inlägget »

Blåsippor i snön

Körde från Visby till huset på norra ön i går. Full vinter, snödrev.  Sommardäck. En örn seglade i motvinden framför bilen vid Tingstäde. Kom fram till slut. Inspekterade köket, tände kanminen.

Blåsipporna hukade under snön vid vedboväggen.

I dag är himlen blå. Vinden har mojnat.Gav mig ut med kameran. Här är några knäpp. Först ett par från påskaftonen.

Mås och vredgat hav.

… och en annan mås vid ett lika vredgat hav.

Vågmås.

Plötsligt tittade en räv fram bakom en tall. Jag hann inte veva ner vindrutan utan fotograferade genom bilfönstret.

Strandräv.

En trana spatserade som en mätt byråchef i myren i Fleringe.

Fleringetranan.

Jag vet att det finns de som struntar i mina naturbilder och hellre vill se nåt gammalt från Västerås. Jag har påsklov, men OK då. Här kommer en gammal goding, ett fint vykort från fyrtiotalet. Tessingatan rakt fram, Vasagatan tillvänster och butikscentrumet borta vid Linnégatan. Cyklar, cyklar, fotgängare. Inga bilar. Och nu vet vi att de runda skyltarna var vanliga trafikdelare.

Vykort. Tessingatans mynning mot Vasagatan.

Läs hela inlägget »

Vi var på bio i går. Vi var med om att skriva filmhistoria. På onsdagskvällen visade Filmstaden sina sista filmer. I dag har salongerna stängt. I morgon öppnar Nya filmstaden i gamla Folkets hus på Smedjegatan. Vi var inte många i salongen när The best exotic Marigold Hotel drog igång. Några av oss kanske var med när de första filmerna visades 1986, där i källaren under Gallerian.

Filmstaden i går. I dag är det stängt för alltid.

Filmen, då? Marigold Hotel. Jo, riktigt sevärd med det förutsägbara och godmodiga slut som jag gillar. Jag erkänner: jag gillar enkla och småtrevliga filmer med goda skådespelare. Och i den här filmen dräller det av åldrande stjärnor, som spelar pensionärer som söker en annorlunda tillvaro på ett hotell i stökiga och färgrika Indien. Maggie Smith fick till och med sin höftled ersatt och blev som en ny kvinna efter det. Bäst av alla var, som så ofta: Tom Wilkinson.

Feel good för pensionärer.

Skärtorsdag. Gula blommor. Blå himmel. Ännu inga påskkäringar. Jag får önska en glad och trevlig påsk. Våren har hittills varit mycket innehållsrik här på bloggen, med spännande och lärorika kommentarer. Nu har till exempel Per K identifierat en kvinna i fönstret på en av Arvid Ridners auktionsbilder, som jag visade nyligen. Han skriver: ”Kvinnan i fönstret, vars huvud syns bakom han som håller upp tallriken, är min frus farmor Kerstin (född Molander och barnbarn till August). Kerstin är idag 89 år och boende i Roslagen. Kan intyga att denna bild, som ingen i släkten sett, väckte minnen till liv.”

Kvinnan i fönstret. Detalj av en bild av Arvid Ridner från 1947.

Jag får avsluta bloggandet inför påsken med att visa ännu ett par av de härliga fotografier från fyrtiotalet, signerade Arvid Ridner, som jag gick igenom på Stadsarkivet för ett par veckor sedan. Trevlig helg!

Ovan Oxbacken. Gröna kiosken skymtar till höger. Foto: Arvid Ridner.

 

Torghandel på fyrtiotalet. Foto: Arvid Ridner.

 

Musik i Folkets park, med teatern i bakgrunden. Foto: Arvid Ridner.

Läs hela inlägget »

Cyklade stora rundan förbi Gäddeholm häromdan. Kallt. Grågäss i mängder på Trådarängarna. Har efter många år äntligen lärt mig ett knep för att se skillnad på grågäss och sädgäss. Tänk på en morot! Moroten är röd. Och har ett rrrrr i namnet. Grågåsen har röd näbb och har ett rrrrr i namnet. Borde minnas detta nu… eller var det tvärtom? Limstabäcken flöt brun och hemlighetsfull mot Hässlösundet. Tyckte mig se att par av de sällsynta Limstakrokodilerna inne bland pilträden. De bligade tyst mot mig.

Limstabäcken med krokodilerna.

 

Hemma på grannens tomt blommar den tidiga busken som vanligt med sina gula klockor. Varje år likadant. Tidig blomning. Slutet av mars, början av april, en månad innan den riktiga blomningen. Jag tror jag frågat det förut, men jag gör det igen. Mitt minne är som en tvål doppad i olivolja, allt rinner av. Vad är det för buske?

Tidig guling.

 

Håkan Gelin i Borlänge har skickat en bild från uppväxttiden i Västerås mot slutet av femtiotalet. Han skriver: ”Vi bildade ett eget fotbollslag när vi bodde på Gideonsbergsgatan. Laget hette SK Hammaren och spelade på olika planer i Västerås. Vi tränade i Gideonsberg på den lilla grusplanen. Är nu asfalterad. Jag tror vi hade sjumannalag. Jag minns han som dömde matcherna saknade armar men det gick lika bra ändå. Jag har inget namn men det vet säkert någon annan. För att få matchtröjor sålde vi lottringar och sedan köpte vi en uppsättning helgula tröjor och vita byxor på Idrottsmagasinet. Några som var med i laget var riktigt duktiga. Lite kuriosa var att Kjell Alinge som då bodde på Gideonsberg var med i B-laget och spelade back han var ingen tekniker direkt så han gick under namnet ”Lien” då, Han blev ju framgångsrik på radion så han hade andra talanger.”

SK Hammaren på Gideonsberg. Foto: Håkan Gehlins samling.

Håkan Gehlin kommer bara ihåg namnen på några på bilden. ”Kjell Eriksson var duktig, målvakten hetta Alf Villén och så hade vi en liten ytter som hette Sven Allan Aldemyr.” Bilden är tagen på den lilla planen i Gidensberg. Jag var också med i ett kvartersgäng ovanför Oxbacken. Vi kallade oss Örnens SK. Mycket möjligt att vi mötte SK Hammaren i VSK:s gängfotboll.
Fredrik Nordberg vill se gamla bilder på Erik Hahrs radhus vid ångkraftverket på Björnövägen. Här är en, från åren runt 1920. Kolla vägen som gick mycket närmare husen än i dag.

Radhusen vid gamla ångkraftverket, cirka 1920. Foto: Vattenfall.

 

Läs hela inlägget »

Tidig morgon. Kallt. Nordan fick brevlådan att huka i häcken. Men det var behagligt jämfört den där morgonen utanför den lilla renvaktarstugan på Pielasätten i Sarek för snart 30 år sen. Jag minns att allt var vitt och att jag gjorde vad jag kunde för att intala mig att ”det här var ju ett äventyr”. Jag var extra stolt över mina röda skopåsar.

Morgon på Pielaslätten, april 1973.

 

Kraftvärmeverket kör både biobränslen och kol för att hålla kylan stången. Röken stiger oskyldigt vit mot den blåmörka himlen. Om ett par år ska europeiska sopor värma Västerås. Kan nog bli en bra affär, till en början. Men rymmer inte projektet en märklig paradox? Om andra länder förbättrar sin återvinning minskar det avfall som kan eldas. Ska vi hoppas på att dom inte blir mer miljömedvetna?

Rök i nordanvind. Snart ska soporna ryka.

 

Första artikeln om Arvid Ridner publicerades i dag i VLT-serien Frågor om förr. Ridner var kamrer på Handelsbanken och skicklig amatörfotograf. Han kom till Västerås 1938 och gick sedan runt med sin kamera och dokumenterade staden. Bildsamlingen donerades till Västerås stad åtta år innan Ridner dog 1980. Jag har visat flera av hans bilder tidigare här på bloggen. Här kommer ett par till, som inte publicerades i VLT.

Husbygge på fyrtiotalet. Kan det vara Aseastaden? Foto: Arvid Ridner.

 

Några pojkar i Återvändsgränd bakom teatern. Foto: Arvid Ridner.

 

Det lär bli ett avsnitt till i VLT med Arvid Ridners fina bilder från fyrtiotalet. Jag är klar med texten och ska snart trycka på en knapp. Teknikens under.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers