Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Vi gick till biblioteket i kväll för att lyssna till Marita Jonsson, hon som driver Körsbärsgården på Sudret och som nyligen skrivit en bok om Stravinsky och Venedig. Det var bitande kallt i blåsten utanför, kajorna hukade nånstans under kyrktornet. Tove facebookade från Calgary och sa att de hade minus 33 där.

Marita Jonsson berättade om Gotland. Vi drömde oss genast tillbaka till i somras, när vi cyklade på Sudret där ängarnas vallmo fullbordade havet.

Sommaräng på södra Gotland.

 

Uppe vid Ahr simmade ejdrarna mot det okända, bortom solnedgången.

Fyra månader innan den pinande blåsten.

 

Nog med sommarnostalgi. Nu får vi ta stormen som den kommer. För ett tag sen skrev jag om Karl-Fredrik Karlsson som åt glass på Vasarestaurangen 1932 och som bodde på Hantverkargatan 4, ovanpå Möllers kafé och biljardsalong. Jag hade inga bilder på huset. Det har jag nu. Huset låg där Sigmatorget slutar i söder i dag, intill porten ner mot Stora gatan.

Möllers Kafé och biljard på Hantverkargatan 4. Foto: Stadsarkivet.

 

Pratade med Sten Berglind i Stockholm. Han skriver om branden i Myggbo såg 1960 för tidningen Riksettan. Och om Pilgatan. Sten återkommer ständigt till Pilgatan och till Ängsgärdet. Han växte upp på Malmabergsgatan. I dag fick jag en bild som kanske visar det hus där han bodde, vid järnvägen. Där finns det bara björksly i dag.

Mellan järnvägen och Malmabergsgatan. Foto: Stadsarkivet.

Om maktens bord

På Åke Hillmans tid satt alltid kommunalråden vid ett runt bord längst in i Stadshusets restaurang. Det var en dold kod att ingen annan satt där. Det hände att nån utböling inte fattade vad det var för ett exklusivt bord, men husets tjänstemän insåg vad som förväntades av dem. Nu har det varit maktskifte, som bekant, och spänningen bland tjänstemännen var stor. Skulle Ulla Persson och hennes rödgröna bröder och systrar återta det gamla Hillmanska bordet? Till att börja med fick de finna sig att sitta litet utspritt, men i dag när jag hälsade på i den kommunala krogen hade kommunalråden återtagit sina urgamla och hävdvunna positioner. Vid samma runda bord, längst ner. Närmast det rullande diskbandet. Där satt de och lade upp taktiken för veckans budgetfullmäktige.

Maktens matbord.

Jag satte mig hos en annan politiker. Vi pratade om Proaros. Vi var överens om att det behövs förändringar. Särskilt på skolans område. Varför ska kommunen ha en extra överbyggnad med en ”beställarstab” när man ändå inte kan beställa undervisning av någon annan. Det är ju föräldrarna som beställer friskolor, inte kommunen genom upphandling. Å andra sidan får ju friskolorna del av den ersättning som baseras på den kommunala dubbla administrationen. Deras vinster ökar… Fast det där sista sa inte den jag åt med, det tänkte jag.

Korsängsskolan före Proaros tid.

Bo Eriksson frågar om Metallverken en gång begärde luftvärnsskydd för sina fabriker. Ja, det gjorde Metallverken, Asea och andra större industrianläggnar, liksom de statliga verken, i stan under andra världskriget. Industrierna hade sina egna driftsvärn, som jag antar var uppbackade av statliga medel. På det högsta pannhuset vid gamla ångkraftverket finns fortfarande tre murade lavetter för luftvärn på taket. De sattes upp under kalla kriget  och bestyckades med maskingevär omkring 1955.

Luftvärn monteras på ångkraftverket. Foto: Ångkraftverkets samling.

Luftvärn monteras på ångkraftverket omkring 1955. Foto: Kraftverkets samling

Jag fick rätt svar på bildfrågan i går. Se kommentarerna. Här kommer en ny luring.

En kvinna packar cykeln på en gata i Västerås. Det är troligen femtiotal.

Jag var inbjuden till en tomtägarförening på Hammarby stadshage i kväll. En gång hette det Västra förstaden. Det kanske det heter fortfarande, förresten. Vi satt i Hammarbyskolan, jag visade litet bilder från gamla Västerås och vi pratade om arkiv och bloggar. De kanske startar en egen blogg i de där kvarteren som en gång var stans västligaste utpost.

Så kul kan man ha det i Hammarbyskolan en söndagkväll.

 

Som tack för att jag kom fick jag en fin 8 mm-film som Ernst Blom spelade in åt tomtägarföreningen 1935. Stumfilmen kompletterades 1994 med en stillbildsfilm (med scener från Bloms film) där Lennart Mårtensson berättade om hus och personer. Ett stycke lokalhistoria. Varför görs inget sånt i dag?

Lennart Mårtensson vet vilket gathörn det var. Ur Blom-filmen 1935.

 

ABB har kommit överens med länsmuseet om att museet ska ta över fotografier, negativ och glasplåtar från det gamla Asea-arkivet i Mimerkvarteret. Negativen och glasplåtarna ska förvaras klimatsäkert. Det är bra. Här döljs en lokalhistorisk bildskatt. Jan-Åke Alkeblad har dokumenterat delar av den i sin förträffliga dvd om Aseas historia, men det finns mycket kvar att gräva i. Här finns inte bara verkstadsbilder. Här finns annat också. Titta bara på den här bilden från 1912. En hästskjuts med drickabackar har stannat upp framför ett kafé på en av stadens gator. Känner ni igen er?

Gatubild från Västerås 1912. ABB-arkivet.

Trettiofyra år sen

Promenad på stan. Snöblaskrusk. Köpte leksaker till jul. Tog oss till Elektra och såg en fin italiensk eftermiddagsfilm, En italiensk familj  på gränsen till sammanbrott. Vi var väl tio i lilla salongen. Vaktmästaren Anders drog bort ridån för hand. Har fått ett par frågor om bilden i går på musikanterna på Stora torget 1976. Vilka var de? Mike Turner står till höger, sen tror jag att det är Björn Werngren till vänster och Benny From i mitten. Rätta mig om jag har fel. Jag hade en bild på publiken också, här kommer den. Någon har måhända lagt på sig nåt kilo under de 34 år som gått sedan knäppet.

Gatumusikantpublik Stora torget 1976.

 

Jag ska skriva om Svarta plan på Skallberget framöver. Tror att den anlades i slutet av 1950-talet, samtidigt med skolan. Här är en bild från Skallberget från 1954 eller 1955 som jag behöver hjälp med. Ett litet nöjesfält har kommit till Skallberget. Men var? Är det på det som senare skulle bli Svarta plan? Men vad är det i så fall för liten idrottsplats i bildens överkant. Det ser ut som om fotografen har stått uppe i vattentornet.

Skallberget vid mitten av 1950-talet. Foto: VLT.

Att berätta om det gamla

Lokalhistorisk nostalgi? Vad är det? Är det alla vi fyrtiotalister, den där proppen ni vet, som känner att tiden börjar bli kort och som inte kan förstå hur en stad bara kunde försvinna mitt framför ögonen på en. Att sälja min bok Minnen av en stad är bland det roligaste jag gjort på länge. Folk berättar och kommenterar. I går kväll var det fullt hus i Stadsbibliotekets hörsal när jag pratade i en timme. Ibland blev jag så där härligt avbruten: ”Jag gick och sålde Folkbladet inne på ölkaféet Mimer”… ”Jag har jobbat där, hos Edlings specerier”… ”Vad är det där för stort vitt hus?” Jag har en känsla av att jag bara skrapat på ytan av det stora intresset.

Snart dags att prata.

För ett tag sen hade vi en diskussion här på sidan om Kafé Tomten på Stora gatan, det historiska kafé dit protesterande värnpliktiga gick utan permission för att äta sig mätta under den oroliga våren 1917. Kaféet fanns kvar långt in på femtiotalet. Jag skrev att ingången var mot Stora gatan, andra hävdade att den låg om hörnet, mot Östra Ringvägen. Här kommer nu bildbeviset: Ingången låg på hörnet! Båda påståendena kan alltså stämma. Inte för att det spelar någon avgörande roll för vårt fortsatta liv, men det kan ju vara kul att veta.

Stora gatan västerut på femtiotalet, med Kafé Tomten i hörnhuset vid Östra Ringvägen till höger. Foto: Stadsarkivet.

Nu börjar sjuttiotalet bli historia också. Vi tittade på några diabilder från 1976 i kväll. Det är ju gubevars 34 år sen och alla var inte med på den tiden. Här är en bild från Stora torget, jag tycker det var i går, men det var det ju inte. Ni känner säkert igen musikerna.

Stora torget 1976.

 

Till och med åttiotalet, och ibland också nittiotalet, kan får nostalgisk patina. Man glömmer fort. Här en bild av många som Lars Larsson skickat till mig. Här ligger VLT:s nybygge i dag.

Kungsgatan innan VLT byggde sitt nya hus. Foto: Lars Larsson.

Nytt och gammalt

Jag vet inte vad det är. Men jag kan bli stående inför ett träd. Det symboliserar så mycket. Avlövat och enkelt, i väntan på kylan, eller spirande grönt. Vinterns kalla blick och sommarens varma liv. Låter banalt, och är väl det också.

Bungenäs, november.

 

Skrev om Sjöbergs gamla fina bokhandel på Stora gatan 31 i Frågor om förr i måndags. Kommer ihåg hur det var att kliva in i en gammal bokhandelsvärld, dit adjunkter och annat fint folk letade efter rara skrifter. Men jag tror inte att de ärevördiga diskarna var kvar på sextiotalet. Jag visade en interiör i tidningen, här kommer en till, men åt andra sidan av lokalen.

Sjöbergs bokhandel, bild från bokhandelns arkiv i Västerås stadsarkiv.

 

Och för dem som inte minns exteriören på Stora gatan, så kommer den här.

Sjöbergs bokhandel på Stora gatan 31, ungefär där Zetterlunds leksaker ligger i dag.

 

I går pratade jag om Minnen av en stad i en annan bokhandel, Akademibokhandeln i Sigma. Jag fick tio minuter innan Piratförlaget spelade upp sin show med Caroline af Ugglas, Malin Persson Giolito, Kristina Ohlsson och allas vår mysfarbror Mark Levengood. Han är hur trevlig och rolig som helst, men jag förstår inte varför han så ofta måste kokettera med sin sexuella läggning. Som om det spelade roll…

Allas vår mysfabror läser ur sin senaste bok.

 

I kväll klockan 19 är det dags igen. Då är ni välkomna till Stadsbibliotekets hörsal, där jag berättar och visar bilder från gamla Västerås. Då får jag en hel timme på mig. Likt en händelse som ser ut som en tanke säljer jag också Minnen av en stad till specialpris.

Har varit borta ett par dar. Promenerat på norra Gotland. Mycket rusk, men litet sol också. Hemma igen, försöker ta det lugnt.

Novemberpromenad mot hamnen i Ahr.

 

Har fått flera mejl och bilder från Claes Björkstedt. Hans farfarsfar ägde fastigheten på Stora torgets östra sida, mellan gamla brandstationen och Smedjegatan. Huset revs 1936 för att ge plats åt Konsums första varuhus. Claes berättar en fascinerande historia om huset. Uplands Enskilda bank hyrde in sig, och där fanns också en vinhandel, Blommé & Co, som farfarsfar Björkstedt hade intressen i. Är det någon som har någon bild på vinhandeln?  Huset såldes till kommunen 1919 och förmodligen var det efter det som bankens lokaler blev Gottfrid Johanssons konditori. Det var från det konditoriet som Salaligans ledare Thurneman ringde efter en taxi 1930. Chauffören mördades.

Det Björkstedtska huset på Stora torget strax innan rivningen 1930. Det var här inne Salaligans ledare ringde efter den taxi 1930 vars chaufför sedan mördades.

 

Claes Björkstedts farfarsfar ägde också fastigheter på torgets norra sida. Här är en bild tagen innan Stadshotellets byggdes 1907. Den när nordöstra delen av torget kallades Smörtorget, det var här bönderna sålde smör.

Smörtorget vid Stora torget.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers