På Åke Hillmans tid satt alltid kommunalråden vid ett runt bord längst in i Stadshusets restaurang. Det var en dold kod att ingen annan satt där. Det hände att nån utböling inte fattade vad det var för ett exklusivt bord, men husets tjänstemän insåg vad som förväntades av dem. Nu har det varit maktskifte, som bekant, och spänningen bland tjänstemännen var stor. Skulle Ulla Persson och hennes rödgröna bröder och systrar återta det gamla Hillmanska bordet? Till att börja med fick de finna sig att sitta litet utspritt, men i dag när jag hälsade på i den kommunala krogen hade kommunalråden återtagit sina urgamla och hävdvunna positioner. Vid samma runda bord, längst ner. Närmast det rullande diskbandet. Där satt de och lade upp taktiken för veckans budgetfullmäktige.
Jag satte mig hos en annan politiker. Vi pratade om Proaros. Vi var överens om att det behövs förändringar. Särskilt på skolans område. Varför ska kommunen ha en extra överbyggnad med en ”beställarstab” när man ändå inte kan beställa undervisning av någon annan. Det är ju föräldrarna som beställer friskolor, inte kommunen genom upphandling. Å andra sidan får ju friskolorna del av den ersättning som baseras på den kommunala dubbla administrationen. Deras vinster ökar… Fast det där sista sa inte den jag åt med, det tänkte jag.
Bo Eriksson frågar om Metallverken en gång begärde luftvärnsskydd för sina fabriker. Ja, det gjorde Metallverken, Asea och andra större industrianläggnar, liksom de statliga verken, i stan under andra världskriget. Industrierna hade sina egna driftsvärn, som jag antar var uppbackade av statliga medel. På det högsta pannhuset vid gamla ångkraftverket finns fortfarande tre murade lavetter för luftvärn på taket. De sattes upp under kalla kriget och bestyckades med maskingevär omkring 1955.
Jag fick rätt svar på bildfrågan i går. Se kommentarerna. Här kommer en ny luring.