Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Så var det över

Strax före fem i dag insåg hon att hon kommit till vägs ände.
Kanske skulle hon aldrig knuffats ut på den.
Nu hade Mona Sahlin inget val.
Är det läge för mannen från Färna…?
Vi får väl se

Vägs ände

Gråheten har dragit iväg. Himlen är blå. Snart promenad.
Tänker på Mona Sahlin. Det sägs att hon inte förmådde förnya partiet.
Men det var ju det hon gjorde!
Hon satte igång den kanske största förändringen i partiets historia. Det rödgröna samarbetet.
Det misslyckades.
Hon hamnade i en återvändsgränd.
Det finns ingen väg ut.
Jag förstår inte vad hon väntar på.

Fyrtiotalisterna minns varmbadhuset nere på Trädgårdsgatan, vid Vasaparken, där Stadshuset ligger i dag. Men ingen i dag minns förstås det lilla varmbadhus som fanns innan dess. När badhuset på Trädgårdsgatan, med sitt tegeltorn, byggdes 1910 ersatte det ett litet anspråkslöst badhus på Munkgatan 7. Det var en enkel envåningsbyggnad som byggts av ett privat varmbadhusaktiebolag 1878. Där fanns karbad, ångskåp, varmluftsskåp, duschar, en liten bassäng, ”halvbad” och ”sittbad” och en finsk bastu.

Jag har länge undrat hur det där badhuset såg ut. Det finns en tavla nånstans, men något foto har jag inte sett. Nu har jag hittat ett fotografi, som låter oss ana det gamla varmbadhuset bakom ett staket på Munkgatan. Bilden finns i den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet och har påskriften ”Gamla badhuset på Munkgatan 1928″. Huset stod alltså kvar ett par decennier efter det att nya varmbadhuset hade byggts. Kanske hade det en annan användning. Här är hursomhelst bilden.

Bakom staketet på Munkgatan låg Västerås äldsta varmbadhus. Fotot är från 1928 och finns i den Sjöbergska samlingen i Västerås stadsarkiv.

Nu tar jag en paus några dar och försöker åka ner till Gotland. På torsdag nästa vecka ska jag visa bilder och prata om Minnen av en stad i Stadsbibliotekets hörsal. Vi ses då!

Ännu en bild…

Lång dag. Snöskottning. Tre timmars köande för däckbyte. Träffade trevliga människor. Alla hjälpte till att knuffa på köande bilar med hopplösa sommardäck. Lyssnade på Axel Sundströms föredrag om Västerås i gamla uoff-mässen på regementets Viksäng. Körde till Forsby. Möte om Carlsbröderna. Fyra nya medlemmar på väg in. Jag säger inget mer. Ishalka hem. Pratade om Tranströmer som fyller 80 i vår. Hyllas bland annat med ny bok av Staffan Bergsten.

I Stadshuset har de rödgröna och den borgerliga oppositionen haft överläggningat om budgeten i ett par dar. Allt för att lotsa pengapaketet förbi SD-vågmästarna. Nu är de överens, sägs det. De rödgröna höjer inte skatten och de borgerliga har gått med på att inte sabba några avgörande frågor. Luddigheten kan bli en dygd, men det stora bråket ser ut att utebli på budgetmötet nu i november.

Utan någon som helst anledning visar jag nu ett vykort från Nygård i Västerås. Nygårdsgatan?

Nygård. Vykort.

Jag kan bläddra länge i VLT:s gamla julnummer, och jag gillar Gunnars Pers suggestiva omslag. Jag visade ett för några veckor sen. Här kommer ett annat fint omslag, från 1930.

VLT:s julnummer 1930. Teckning Gunnar pers.

Snö med flugfälla

Jag var inte ensam om att ha missat det där med vinterdäck. Kön till däckfirman var flera timmar lång. Halkade runt på sommardäck. Oansvarigt. Men vi tog oss ner till Kyrkbacksgården för att lyssna på författaren Fredrik Sjöberg, ännu ett arranagemang av Västerås humanistiska förbund. Ett lysande föredrag, av en lysande författare. Läs Flugfällan, om ni inte redan gjort det.

Vi var mellan 30 och 40 som trotsade snöstormen för att lyssna till Fredrik Sjöberg (längstfram).

 

Har letat bilder från danserna i A-salen i Folkets hus på Smedjegatan. Hittar inga. Någon måste väl ha bilder på danser i A-salen? När jag letade, med tillstånd, i arbetarekommunens arkiv hittade jag en annan bild som också säger en del om historien kring Folkets hus och park. Året är 1939 och Folkets park gör reklam för den stora parkfesten på en banderoll över korsningen Stora gatan – Kopparbergsvägen. Polisen står i hörnet, Hotell Fenix till vänster, Odeon litet längre ner på vänster sida. Bilarna är säkert tyidstypiska.

Reklam för Folkets park 1939. Foto: Arkiv Västmanland.

Glass på Munkgatan 1932

Karl-Fredrik Karlsson, 87, bor på Karlsgatan. Var annars? Han läste om Vasaborgen på Munkgatan i dagens VLT, i serien Frågor om förr. ”Restaurangen var kvar 1932, det minns jag, för då åt jag glass där.”

Klart man minns sånt. Glass 1932 var ovanligt, dom gjorde den säkert i köket på Vasarestauranten. Karl-Fredrik var 9 år och han minns inte vad han åt annars den där dagen, när hans fabror bjöd på födelsedagskalas nere i Vasaborgen. Men han minns glassen. Och det spunna sockret!

- Sockret var grönt! Jag fick gå ut i köket och se när de vispade  till det i en uppfälld kartong med en visp av björkris. Dom doppade riset i en karott med sockerlösning och vispade det i kartongen

I artikeln berättade jag om Vasaborgen som byggdes 1902, när Munkgatan ännu var Lillån. Restaurangen fanns ännu på tjugotalet, skrev jag och frågade läsarna om någon visste slutdatumet. På femtiotalet var restaurangen borta, och ersatt av ett Systembolag. På övre våningen huserade Aseas atomkraftstekniker.

Vasaborgen i slutet av sextiotalet.

Karl-Fredrik Karlsson bodde på Hantverkargatan 4 det året när han åt glass för första gången. Huset låg där porten är från Sigmatorget ner mot Stora gatan i dag. Han bodde med sin mamma på andra våningen. På nedre planet låg Möllers Kafé och Möllers biljard på var sin sida om entrétrappan.

”Vi gick mest kökstrappan från gården som hörde till Hygrells järnhandel. Ovanför oss bodde Kalle Engdahl som var en ledande politiker i stan. Han var kommunist men blev socialdemokrat på gamla dar.”

Jag har letat förgäves efter en bild på det där huset på Hantverkargatan. Nån som vet? Så här såg det ut på gården, snett mot Sigfrid Holms speceributik, med den öppna porten ut mot Stora gatan. Hygrells låg till vänster.

Bakgård mellan Stora gatan och Hantverkargatan. Foto: Curt Johansons samling.

Här är förresten en bild från Västerkvarn i går. Dom sålde täcken där, bland trattarna eller vad det är från kvarnens tid.

Under krogen.

 

Ska snöa i morron. Bra. Då slipper jag kratta de sista löven.

Vi städade hela förmiddan och tyckte vi var förtjänta av en utflykt. Var äter man söndagslunch i Västerås? Hittade inget bra ställe, åkte västerut. Värdshusen i Kolbäck och i Västerkvarn levde. Mycket folk, bra stämning. I Västerkvarn spelade man till och med dragspel. Litet längre ner mot Strömsholm flöt Kolbäcksån lugn och stilla som en utandning.

Kolbäcksån i november.

Vid forsarna bakom Strömsholms slott flög strömstaren mellan stenar och forsnackar på jakt efter mystiska små vattendjur. Det är den enda tättingen som kan dyka och simma. På vägen hem bromsade jag vid en buske. Var det en varfågel? Den fög innan jag hann titta ordentligt.

Slottet.

Under promenaden snubblade vi över en skylt i gruset. Ibland undrar man över tillvarons mysterier.

Riktning mot ett friskare liv.

Officershuset intresserar. Kanske skulle skriva om huset i Frågor om förr. Här en bild som togs från Tenngjutargården nere på Kopparbergsvägen (ungefär där Växhuset ligger) bort mot Officershuset och Stora gatan runt 1910. Än fanns det plats att bygga på…

Lilla och stora Officershuset i bakgrunden. Foto: Länsmuseet.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers