Lokalhistorisk nostalgi? Vad är det? Är det alla vi fyrtiotalister, den där proppen ni vet, som känner att tiden börjar bli kort och som inte kan förstå hur en stad bara kunde försvinna mitt framför ögonen på en. Att sälja min bok Minnen av en stad är bland det roligaste jag gjort på länge. Folk berättar och kommenterar. I går kväll var det fullt hus i Stadsbibliotekets hörsal när jag pratade i en timme. Ibland blev jag så där härligt avbruten: ”Jag gick och sålde Folkbladet inne på ölkaféet Mimer”… ”Jag har jobbat där, hos Edlings specerier”… ”Vad är det där för stort vitt hus?” Jag har en känsla av att jag bara skrapat på ytan av det stora intresset.
Snart dags att prata.
För ett tag sen hade vi en diskussion här på sidan om Kafé Tomten på Stora gatan, det historiska kafé dit protesterande värnpliktiga gick utan permission för att äta sig mätta under den oroliga våren 1917. Kaféet fanns kvar långt in på femtiotalet. Jag skrev att ingången var mot Stora gatan, andra hävdade att den låg om hörnet, mot Östra Ringvägen. Här kommer nu bildbeviset: Ingången låg på hörnet! Båda påståendena kan alltså stämma. Inte för att det spelar någon avgörande roll för vårt fortsatta liv, men det kan ju vara kul att veta.
Stora gatan västerut på femtiotalet, med Kafé Tomten i hörnhuset vid Östra Ringvägen till höger. Foto: Stadsarkivet.
Nu börjar sjuttiotalet bli historia också. Vi tittade på några diabilder från 1976 i kväll. Det är ju gubevars 34 år sen och alla var inte med på den tiden. Här är en bild från Stora torget, jag tycker det var i går, men det var det ju inte. Ni känner säkert igen musikerna.
Stora torget 1976.
Till och med åttiotalet, och ibland också nittiotalet, kan får nostalgisk patina. Man glömmer fort. Här en bild av många som Lars Larsson skickat till mig. Här ligger VLT:s nybygge i dag.
Kungsgatan innan VLT byggde sitt nya hus. Foto: Lars Larsson.
