Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Ni minns Kokpunkten, förstås. Och min åsikt att det nya avtalet med Peab innebär så stora förändringar, jämfört med det fem år gamla första avtalet, att det krävs ett nytt politiskt beslut. Ni minns att jag hävdade att flera av poängerna med det första avtalet hade sopats under matten (motionsdelen minskad, kopplingen till upprustningen av gamla ångkraftverket puts väck, separat bolag för Science Center utan tidskrav med mera). Ni minns också ledande politikers avståndstagande: ”Nej, nej, här behövs inget nytt beslut, det nya avtalet är bara en förädling av det gamla!”

Peab och projektet skulle icke utsättas för risken av ett överklagande. Framförallt skulle ingen medborgare ges chansen att pröva lagligheten. Det är ju förmodligen ett brott mot lagen om offentlig avhandling att köpa badtjänster på detta sätt. Och vilket bolag vill gå miste om ett kommunalt löfte om en halv miljard kronor av skattebetalarnas pengar.

Nåväl. Det där minns ni.

I morgon är det byggnadsnämnd. Och då finns Kokpunkten med som ”informationsärende”, litet i skymundan så där. Tydligen tycker ansvariga tjänstemän på stadsbyggnadskontoret att det nya avtalet innebär så stora förändringar att det behövs ett nytt byggnadslov! Se där. Nu handlar det inte längre om en smärre ”förädling”, nej nu kan det krävas ett nytt byggnadslov. Och därmed chans för intresserade medborgare att lägga sig i processen. Det är väl inte vad Peab önskar sig, kanske, och det ska bli intressant att se hur politikerna agerar i morgon. Med eller utan civilkurage?

I väntan på detta får ni njuta av kallbadhuset i Borgholm, som ser ut som vårt gamla kallbadhus gjorde, rakt ut från Elbakajen, innan det brann upp för drygt sextio år sen.

Kallbadhuset i Borgholm.

 

Jag letar uppgifter om fotografen Axel Rydin, som tog några av de allra första bilderna i Västerås på 1860-talet. Jag har fått stor hjälp av Jouni Tervalampi, tack för det. Men jag saknar ännu en bild på Axel. Några av hans bilder finns dock bevarade i Länsmuseets arkiv. Titta på den här fina bilden från Stora torget, med stor sannolikhet från 1860-talet. Inga telefontrådar, inga elledningar, förmodligen bara oljelampor, inget gasljus. Några skolpojkar, två kvinnor, ett par hästskjutsar på Köpmangatan. Småstadens stillhet.

Stora torget, 1860-tal. Foto: Axel Rydin, Länsmuseets arkiv.

Röda kvarn

Skrev om biografen Röda Kvarn i VLT i dag, i serien Frågor om förr. Läge för nostalgiska rysningar för fyrtiotalister. Elvis, John Wayne, nedsuttna fällstolar, sunkigt men genuint. Röda Kvarn låg i hörnet Stora gatan och Sturegatan, ett hörn som i dag är överbyggt av Punkt. Snett över gatan låg Saga som var litet finare. Grand på Kopparbergsvägen var finast.

Om Röda Kvarn legat i Paris hade den hetat Moulin Rouge.

 

Var med barnbarnen på flygmuseet på Hässlö i går. Välskött. Riktigt trevligt. Härlig miljö för en treåring och en femåring, som nyfiket undersökte allt som gick att undersöka. ”Det här planet måste vara vääääldigt gammalt, minst tjugo år”, sa femåringen och tittade på en Vampire eller om det var en Flygande tunna från femtiotalet. Jag, som egentligen inte är ett dugg intresserad av flygplan, kunde glänsa med spännande berättelser om hur piloter skjuts upp i luften av raketstolar och sånt där.

Flygande museum.

 

Fick en fin gammal flygbild från Jan-Åke Alkeblad för ett par veckor sedan. Arosvallen från norr, med den slitna B-planen. Rosenhills handelsträdgård överst till vänster.

Arosvallen. 40-tal?

 

Och titta här, en Fiatverkstad nere vid lokstallarna, mellan järnvägen och Mälaren. Här går väl Sjöhagsvägen i dag.

Fiatverkstad. Foto: SBK-bilder i stadsarkivet.

 

Vida utblickar

Strax söder om Borgholm på Öland ligger Vida museum. Fin utsikt. Luftiga salar. Fina utställningar. Inte bara glaskonstnärerna Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien. Där finns mycket annat också. Vi var där för några veckor sedan. Här är några bilder.

En av Maria Miesenbergers figurer kryper i stora salen på Vida.

Kurragömma. Maria Miesenberger från Svalöv.

Edvin Öhrströms glastjur; Öhrström har gjort glaskonst i Västerås stadshus,

Salen med Ulf Trotzig.

Ulf Trotzig. Tänk om man hade råd...

Har bytt bil. Fått en massa märkliga datafinesser som jag förmodligen inte hinner lära mig innan det är dags att byta igen. Undrar hur länge lukten av ny bil sitter i. Började förvandlingen med att köra sopor i bakluckan. Försökte dämpa lukten med Bruce Springsteen på hög volym. Har funderat på ny teve, eftersom den gamla inte visar hela bilden, trots allt knappande. Blir inte klok på det där med LED och LG och Plasma och ATG och allt vad det är. Åkte hem från Mediamarkt om möjligt ännu mer förbryllad. Då kom grannen och tryckte på en annan knapp och, vips, fungerar den gamla teven bra igen. Bra med grannar.

Jag visade en bild ur Hans Wennerströms samling tidigare i sommar. Bilderna togs av hans farfar Einar, som jobbade på Asea. Här kommer ett par till. Först en fin bild på VSK:s bandylag. tagen orosåret 1917. Står de uppställda nere vid Hyttan nånstans?

VSK 1917. Foto: Hans Wennerströms samling.

Sedan ett gäng gymnaster marscherande på Stora gatan 1929. De är på väg till en uppvisning på Västeråsutställningen på Viksäng.

Gymnaster på Stora gatan 1929. Foto: Hans Wennerströms samling.

Till slut, jag är mäkta imponerad över svaren på bildfrågan den 16 augusti. Kolla in kommentarerna så ser ni de kloka svaren.

Historien om en bakgård

Fräsch morgon. Fuktklar. Sensommar. Hemma igen. Livet vänder blad. Om det blir en pojke föreslår jag Fritz Rutger som namn, om det blir en flicka föreslår jag Siv eller möjligen Ulla-Britt. Såg fotboll på teve igår, tyvärr. Malmö var alldeles för taffliga i försvaret och blev utspelade, trots att kommentatorerna länge försökt få det till att matchen var ganska jämn.

På vägen hem i går stannade vi till i Mariefred, tillsammans med tyska och ryska turister. De gick till Gripsholms slott, vi till Grafikens hus för att titta på Lena Cronqvist och diverse annan grafik. Ännu en av sommarens konstupplevelser. Ladan i Mariefred är luftig och fin, Lena Cronquist alltid spännande. Nu till och med litet glad.

Tre av Lena Cronqvists skulpturer bland grafiken.

 

Sittande tango, Lena Cronqvist.

 

Höstens första Frågor om förr i måndags handlade om de fina bilder som stadsbyggnadskontoret tog i Västerås innan de stora rivningarna började på femtiotalet. En av bilderna visade en bakgård på Köpmangatan där Sigma skulle byggas 1962. En kvinna hämtade vatten från en pump, en ung man stod och tittade på något och en folkvagn var på väg att svänga in på gården. Bilden såg ut så här.

Bakgård Köpmangatan innan husen revs 1962. Foto: SBK-arkivet, stadsarkivet.

 

Anders Almén ringde. Han kunde berätta mer om bilden. Fönstren och bakdörren går in till delikatessaffären Lundbergs Eftr. Det är ägaren själv, Carl Almén, Anders pappa, som svänger in med bilden för att öppna butiken. ”Mannen som står där kan mycket väl vara en av dem som väntade på pappa för att få köpa en pilsner innan butiken öppnade. Pappa brukade ställa upp, det är väl preskriberat nu…”

Anders minns hur han som pojke hjälpte till att mala kaffe inne i butiken. Det var på fyrtiotalet, när pappa Carl bara var anställd och butiken ägdes av en annan. Men det fanns specerihandlartraditioner i släkten. ”Farfar Carl-Erik Almén hade en speceributik i Bomanska gården.”  I en annons från 1912 sägs att butiken har ”Goda varor och redlig betjäning”.

Eftersom Anders Almén saknar en bild på Lundbergs Eftr från Köpmangatan så har jag plockat fram ännu en rivningsbild. Butiken syns vid porten till vänster om den parkerade folkvagnen. Kan det vara samma bil som på bilden ovan?

Köpmangatan omkring 1960. Foto: SBK, stadsarkivet.

Mot båten

Vemodig dag. Packar. En sista promenad ner till havet, två örnar seglar över skogen bortom Nackudden, gräsklippning, en sista cykeltur till badplatsen vid Bästeträsk, en stunds filosoferande på trappan till en stuga i fiskeläget. Vi har varit här sen början av juni. Stan känns avlägsen. En gul måne ler mot mig nu när jag skriver detta. Dags att packa datorn också. Tidig start i morgon, färjan går klockan sju. Västerås here we come.

De unga måsarna fortsätter att leka i vågorna även sedan vi åkt.

 

Jag har en bildgåta, jag vet att det finns dom som gillar det. Här är en gammal bild från Länsmuseet, tagen före 1900. Domkyrkan. Läroverket. Något som ser ut som en repslagarbana mitt i det som ännu inte var stad öster om kyrkan. Men vad är det för skugga? Vad är det för hus fotografen står på? Jag inser att det är den kanske svåraste frågan jag ställt. Men ni måste ju få fundera litet.

Den mystiska skuggan. Foto: Länsmuseet.

Tillbaka igen

Roligt att så många av er upptäckt att bloggen är på gång igen. I dag publicerades även höstens första Frågor om förr i VLT, som tyvärr inte kan läsas på nätet. Men vi kanske kan lösa det också så småningom.

Innan vi ger oss in på det kära ämnet Västeråsbilder några ord om sensommarlivet på Gotland. Ön avfolkas igen, snart är det bara tre, fyra personer kvar här på Ar där havet möter Bästeträsk och där solen fortsatt att lysa i dag, trots alla varningar om regn. Månen har varit magisk ett par kvällar. Så här såg den ut vid Fleringe 1200-talskyrka strax före klockan nio för ett par kvällar sedan.

Fleringe kyrka med prästgården.

Till och med en övergiven transformatorstation, eller vad det nu är, vid gamla kalkhamnen i Ar kan vara vacker när det skymmer.

Pastoral teknik.

Frågor om förr, var det. Artikeln i dag handlade om den stora samling med så kallade rivningsbilder som finns i Stadsarkivet. Ni som följer bloggen har sett många av bilderna här under det senaste året. Men för många av tidningens läsare var det säkert en nyhet att staden dokumenterades så noga innan de stora rivningarna började på 1950-talet. Här är ett par bilder som inte fick plats i dagens tidning,

Bakgård. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Gatuport. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

Ombokat

Skulle åkt hem i morgon, men vi har bokat om. Stannar ett par dar till. Missar bandyn på tisdag, när VSK möter Jenisej från Krasnojarsk, där Hasse Johansson spelade en gång. Men det får jag leva med. Bloggen får smyga igång från mitt skrivbord på Gotland. Jag kan inte skryta med havsutsikt, men tallar och blommande ljung duger gott. För ett par dar sen gjorde vi en sväng neråt Sudret på södra Gotland. Måste erkänna att det är vackert där nere också. Här är en bild tagen över ängarna mot öster, inte långt från Hoburgen, och en bild från stranden vid Hormhällar.

Sudret kallas ibland Sudermalm, men här var ingen stockholmare i sikte.

Revet mot oändligheten.

Vi har sett mycket konst i sommar. I Kännungs i Hellvi, som inte ligger långt från vårt viste på Ar, öppnade till exempel Magnus Karlsson en utställning i en renoverad lada. Magnus Karlsson var ung när han drog igång ett galleri i Västerås på åttiotalet. Jag trodde inte på det, men jag hade fel. Magnus flyttade till Stockholm och öppnade galleri där också. Jag trodde inte på det heller, men jag hade förstås fel. Nu har Galleri Magnus Karlsson haft öppet i tjugo år och klassas som ett av de förnämsta. Ladan i Hellvi går inte av för hackor den heller. Sommarens utställning under juli innehöll starka namn som Cecilia Edefalk, Beata Hansson, Jens Fänge och Bruno Knutman. Det är en märklig känsla av att stå och titta på en bild av Cecilia Edefalk mitt ute på en gotländsk åker och läsa prislappen med en diskret antydning om ett sexsiffrigt belopp.

Magnus Karlsson.

Cecilia Edefalk.

Hans Wennerström från Västra Frölunda skickade bilder till mig i somras. Det var bilder från Västerås som hans farfar Einar Wennerström tog en gång. Einar, som dog 1963, var ingenjör på Asea under sitt yrkesverksamma liv. Jag får anledning att återkomma till de bilderna, men vill gärna ge ett smakprov med en bild på barnmorskan Pila-Britta i sin T-Ford.

Pila-Britta. Legendarisk barnmorska. Foto: Hans Wennerströms samling.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers