Tomas Tranströmer kom tillbaka till Västerås igår. För första gången efter Nobelpriset. Jag tror inte det var många som såg när den världsberömde skalden rullades in i Domkyrkan av sin hustru Monica för att lyssna på orgelkonserten klockan tolv. Han satt där igen, där han upplevde så många orgelkonserter under sina mer än tre decennier i Västerås. Och där han skrev Kort paus i orgelkonserten:
Orgeln slutar att spela och det blir dödstyst i kyrkan
men bara ett par sekunder.
Så tränger det svaga brummandet igenom från
trafiken därute, den större orgeln.
Tillbaka i Domkyrkan.
Efter konserten begav sig Tomas Tranströmer till Stadshotellet, där åttiofem Carlsbröder väntade, uppklädda i frackar inför årshögtiden. Tomas blev medlem i Carlsbrödraförbundet 1981 och var trägen gäst vid årshögtiden innan yxhugget inifrån drabbade honom för tjugo år sedan. Nu blev han uppvaktad med en pampig sångarhyllning och med Haydn på flygeln exekverad av Gunnar Dalborg. Han fick också lyssna till ett roligt tal av Staffan Bergsten, som inte drog sig för att travestera Romanska bågar och stoppa in några Carlsbröder i texten och byta ut ”valv bakom valv” mot ”svalg bakom svalg”.
Tomas bland glada Carlsbröder.
Gunnar Dalborg, 2012 års Ordförandebroder i Carlsbröderna, talar till Tomas Tranströmer.
Örjan Thorsén bidrog med ett nytt porträtt till Carlsbrödrasamlingen.
