Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Var dansar de?

Egon Sidelöv har hittat ännu en bild bland sin mammas papper. Den visar barn i ring utanför något som Egon tror är en skola i Västerås. Men vilken? ”Jag kan tidsbestämma bilden till 1920 eftersom mamma är med och hon var tio år när bilden togs”, skriver han. Men var i Västerås.

Var i Västerås 1920?

 

Jag är inte så säker på att det är en skola. Det kan vara en sommarkoloni. Frösåker? Aseas koloni i Lisjö? Det är säkert någon läsare som vet.

Ibland längtar jag…

… tillbaka till tiden som kommunalreporter. Nu blir det spännande i fullmäktige i Västerås. Tre oberäkneliga Sverigedemokrater kan få hela församlingen att kantra, om de inte tar kål på varandra med polisanmälningar och annat listigt. Det kommer att hända mycket i höst, sa en inititerad person i Stadshuset i dag. Nya broar kan slås, nya tillfälliga allianser kan bildas.

Och VSK kan gå upp i superettan i fotboll. På måndag gäller det.  På hemmaplan. Hade gärna varit där, men jag sitter på ett plan till Kina då. Landar i Peking tisdag morgon med en reslysten grupp. Dom anar inte hur trötta dom egentligen är.

Får svårt att slita mig från bloggen. Varje dag kommer nya bilder, nya mejl, nya kommentarer. Kerstin Wadsten är en trogen läsare av det lokalhistoriska materialet. Hon har växt upp i Västerås. Nu bor hon i Toronto i Kanada. Titta på den här fina tavlan som hon målade hemma i sin barndoms kvarter en gång. På tavlan står årtalet 1956.

En innergård där Gallerian ligger i dag.

 

Så här skriver Kerstin:  ”I den gröna byggnaden fanns Systrarna Erikssons bageri. I tegelbyggnaden bakom låg Lindberg och Hellbergs tygaffär. De gula byggnaderna, liksom vår lägenhet, tillhörde Västra Aros Tryckeri AB. Med undantag av VAs byggnad mot Kopparbergsvägen täcks nu området av Gallerian.  På gården till vänster (söder) om bilden var baksidan av mjölkbaren på Stora Gatan – därifrån hördes beställningar av ‘en tunna pannkakor’ med mera. Har aldrig sett ett foto av dessa innegårdar.”

Det har inte jag heller. Foton av innergårdar i Västerås är sällsynta. Men vem, de finns nog, nånstans. Som den här. Innergården bakom Sigfrid Holms speceriaffär, mellan Stora gatan och Hantverkargatan.

Bakom Sigfrid Holms. Bilkännare kan säkert säga om det är femtiotal eller sextiotal.

Pratade med Glenn på Tunbytorp om lagerhållningen av boken, sålde in den hos Anders på Akademibokhandeln, bestämde upplägget med VLT-kortet med Rebecca, lobbade hos redaktörer på VLT och Västerås Tidning, åt ärtsoppa och pannkakor, körde …, köpte… nej nu orkar ni inte längre, inte jag heller. Låång dag avslutades med långt sammanträde med styrelsen för Västerås humanistiska förbund här hemma. Blir nog ett bra program i vår också. Sven Hirdman och Anneli Jordahl, bland andra.

Trodde jag kunde glänsa med ett ex av Mario Vargas Llosa, men där den olästa boken stått var det ett hål. Minns att vi gallrade den för ett tag sen…

Egon Sidelöv bor i Kungsängen, men är född västeråsare. Han har skickat mig en spännande bild från Stora gatan och skriver så här: ”Bilden kan vara från sekelskiftet. Jag besökte Västerås i tisdags och gjorde en sväng uppåt Oxbacken som inte går att känna igen. Ingen Skandiabiograf längre och ingen Hollywood herrekipering på andra sidan gatan.”

Stora gatan 1910-1915.

 

Boken är klar

En pall med färdigtryckta Minnen av en stad levererades i dag. Lagras på Tunbytorp. Åkte dit och skar upp första kartongen, och där låg den. Bok nummer elva. Mjuka pärmar för att få ner priset, jag betalar ju tryckningen själv. Snygg layout, fint tryck, bra bilder.

Pall med nya böcker.

Jag har visat en del av bilderna tidigare. Här är en som inte fick plats. Den togs av Anshelm Svartz strax före år 1900. Han stod nere på Stenläggargatan (Kopparbergsvägen) och riktade kameran upp mot Stora gatan.

Stora gatan västerut. Foto: Anshelm Svartz, Länsmuseets arkiv.

Mejla mig om ni vill köpa Minnen av en stad för 170 kr inkl moms. Jag skickar mot faktura och 50 kr i porto och frakt.

Nu är den klar.

Riksdag och Birger Jarl

Hamnade framför teven när riksdan skulle öppna. Tänkte tillbaka på alla gånger jag häckat i riksdagshuset vid såna öppningar. Varje gång var det likadant. Först skulle man följa våra nya riksdagsledamöter, sen kolla in kungligheterna, hoppas få nån pikant nyhet och sist av allt försöka skriva nåt som kunde läsas. En gång, det måste ha varit 1983, råkade jag stå intill gamle kommunistledaren CH Hermansson i ett fönster på andra våningen i riksdagshuset. Han tittade ner mot en av de största folksamlingarna någonsin på Helgeandsholmen – hundra tusen demonstrerade mot löntagarfonderna, ditlockade av näringslivets organisationer. Curt Nicolin var en av männen bakom. Hermansson tittade eftertänksamt på demonstranterna, sen sa han: ”Är det det där som kallas för gatans parlament…?”

Tror jag fick med det i texten hem till VLT. Det fanns inga datorer på den tiden, varje dag var en googlefri dag.

Var och lyssnade på Dick Harrison i Kyrkbacksgården i kväll. Han talade om Birger Jarl. Det var vi i Humanistiska förbundet som arrangerade och över 100 personer kom. Harrison är en formidabel talare. Han höll i gång i över en timme, utan manus och med ett utspel som ibland drar åt det teatraliska men som aldrig är oengagerat.

Dick Harrison i ovanligt lugn pose.

 

På gång.

 

Slutsatsen.

 

Han jämförde Birger Jarl med Stalin. Båda skapade en stark centralmakt genom att hugga huvudena av sina fiender. Men Birger Jarl grundlade Stockholm, det gjorde inte Stalin.

Har skrivit en artikel om Karlslund, som kommer i VLT om ett par veckor. Den handlar bland annat om flickan som sitter i mitten på bänken i bilden här nedan. Hon heter Ann-Marie och är 90 år i dag. Bilden togs på Karlslunds fattiggård i mitten av 1920-talet. Några av fattighjonen syns vid husfasaden i bakgrunden. Ann-Maries pappa var maskinist på gården. I dag bor Ann-Marie på Karlslund igen, på det moderna servicehuset.

Karlslund 1920-talet. Detalj ur en bild av Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

I går visade jag en bild från Sigridsdal. I dag kan jag visa en flygbild från kvarteret kring gamla brandstationen, långt innan höghuset i Gude byggdes. Allégatan syns till höger, men Sigridsdal ligger utanför bild.

Vykort ur Michael Elinders samling.

Strutsar och Sigridsdal

Om SD skulle rösta med de rödgröna i riksdan får oppositionen tre mandats övervikt. Då finns det ett enkelt sätt att undvika risken att ”få stöd av SD”: låt Thomas Bodström stanna kvar i USA och skicka ut en vänsterpartist på toaletten (och undvik att kvitta nån av dem) – det räcker för att regeringen ska få igenom sitt förslag. SD-rösterna blir utan betydelse.  Effektiv strutspolitik.

Struts i Kolmården den 3 oktober.

Roger Haddad röstade för Per Westerberg som talman i dag. Det var hans första insats i riksdan. I morgon är han med vid öppningen. Jag tror jag var den förste som intervjuade Haddad när han startade sin lokalpolitiska karriär för tio år sen. Han kom med sin familj till Västerås som flykting från Libanon i mitten av 1980-talet. Han fick gå i Nybyggeskolan och i boken om Stadsbiblioteket, som jag skrev förra året, berättar han om hur bibliotektsfilialen på Hammarby blev en fristad för honom i en stökig skolvärld. För fyra år sedan blev Roger Haddad kommunalråd, i dag är han inkryssad riksdagsman. Det är bara att gratulera.

Roger Haddad 1986, när han gick i tredje klass. Bild ur boken Hela världen i ett hus, om Stadsbiblioteket i Västerås.

För ett par dar sen efterlyste Stig Slagbrand en bild på ett hus, där han bodde som barn, längs Norra Ringvägens södra sida, mellan gamla brandstationen och Allégatan. Huset kallades Sigridsdal.  Michael Elinder har sin vana trogen letat igenom vykort och delförstorat flygbilder. Och se vad han fått fram.

Det stora vita huset i bildens mitt kan vara Sigridsdal. Grönområdet är Östra kyrkogården.

Gåtfulla folket

Har varit i Kolmården två dagar för att fira en födelsedag. Barn och barnbarn på plats. Lejon, tigrar och delfiner i all ära, men det är barnen som har poesin inom sig. Som Olle Adolphson skrev:

Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

Alex 2,5.

 

Elliott 4,5.

 

Erik 1.

Slut med barn för den här gången. Nu över till de gamla bilderna. Jag har fått flera svar på frågor de tidigare dagarna, titta på kommmentarerna. Jag tackar för alla som intresserat sig. Nu kommer ett par bilder till. Först en man som promenerar en gata fram i Västerås. Jag tror att det är den gatstump som i dag heter Erik Hahrs gata, och som går längs Svartån ner till Fiskartorget. Sedan en bild längre norrut, på samma gatusträckning. Fast då heter gatan Köpmangatan. Båda bilderna borde vara från 1930-talet. Men jag är osäker.

På väg mot Officershuset. Foto: Sven-Olof Strömbergs samling.

Köpmangatan. Foto: Sven-Olof Strömbergs samling.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers