Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för oktober, 2012

Är kvar på ön i dag också. Har inte sett VLT, men om allt gått som det ska är min Frågor om förr om fängelset publicerad. Allt ryms inte i sån artikel. Jag hade gärna berättat mer personligt om när jag själv jobbade på Västeråskåken, som tjyvarna sa. Vi kallade dom tjyvar, dom kallade sig själva tjyvar, vi var plitar. Formellt kallades vi vårdare. På den tiden, åren strax före och efter 1970, var vi civilt klädda. Det skulle ge ett familjärt intryck. Vapen bar vi förstås inte. Inte ens batonger. Allt var snällt. Så var det bara snälla tjyvar som kom till Västeråskåken. Eller såna som en gång varit dumma men som nu bara hade nån månad kvar och som hade all anldning att vara snälla.

På nätterna var vi tre plitar på kåken, en i vakten och två inne på de två ”bottnarna”. Ibland smällde en flagga av metall ut från väggen vid en cell, ungefär som en körriktningspil på en gammal Volvo PV. Tjyven ville nåt. Vi skulle alltid vara två plitar som öppnade. Oftast handlade det om toabesök, även om de hade pottor på rummen.

En dag visade vi Easy Rider på kåken. Duken riggades på en av bottnarna. En tjyv skötte projektorn. Dom hade själva fått välja film. Anstaltsledningen måste godkänna, förstås. Tror inte dom insåg att det var en film där Peter Fonda och Jack Nicholson rökte på med jämna mellanrum. Tjyvarna jublade.

Jag har berättat om rymningen som jag avstyrde med hjälp en av tjyv. Den historien ska jag inte trötta er med igen, Den blir i och för sig bara bättre och bättre och hamnar väl i mina memoarer, Jag skulle kunna berätta om mina plitkompisar också, men avstår av någon slags diskretion. Annars vore Kongo-Jim värd ett kapitel. Han skrämde mer slag på yngre plitar än på tjyvarna, men jag utgår från att han var snäll innerst inne.

Järnvägsbron med lokstallarna och fängelset, i förra seklets början.

Jag var med på transporter ibland. Eller på bevakade permissioner när tjyven skulle besöka nån myndighet eller så. Då hade jag handbojor med mig. Tror aldrig att jag fattade hur dom skulle användas, men det kändes litet tufft. Som sheriffen i Vilda västern. Jag var blåögd och blev säkert lurad många gånger. Men jag tror också att de civila kläderna, blåögdheten och vänlighten spelade en roll. Det var inte oss tjyvarna var förbannade på, det var samhället. Det hände nog att de drabbades av självinsikt och anklagade sig själva också. Men sånt talade man inte om.

Min fabrbro var arbetsledare i mekaniska verkstaden. Han hade träskor och vann respekt på sitt naturliga sätt att vara. Ibland fick jag nån lustigt svarvad järnpryl som han tillverkat, kanske med hjälp av nån tjyv. Han brukade påminna mig om att hans verkstad låg på den plats där bödeln Dalman halshögg mångmördaren Nordlund i december 1900. Ljudet av hugget beskrevs i VLT som ”dovt”.

Tjyvarna hade bästa utsikten i stan, i alla fall dom som fått celler med fönster ut mot Mälaren. När raggarbilarna körde nedanför satt fångarna med benen ut mellan gallren och vinkade. Jag avslutar med en bild på en mekanisk verkstad som låg en bit bort, i kvarteret Sigurd. Gamla bilder skadar aldrig.

Västerås Mekaniska verkstad, som Asea övertog. Någon av byggnaderna finns kvar. Jag blir inte klok på vilken det är. Foto: ABB-samlingen, Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

Har åkt till Gotland ett par dar. Huset ska stängas för vintern, gräset klippas… om det inte vore för dom förbenade råttorna som än en gång käkat upp den där lilla gummitutan som man chokar med för att få igång motorn. Fick frakta åbäket till Cykel-Janne i Fårösund. Hans hustru lovade att han skulle fixa det till i morgon. Han vet hur man gör, han har övat på min gräsklippare ett par gånger tidigare. Innan vi åker hem ska jag försöka hänga upp maskinen i taket i boden. Men det skulle inte förvåna mig om dom hoppar också, dom där små jäklarna. Fick trösta mig med att blåelden fortfarande blommar här och där.

Blåeld i oktober.

 

Läste på nätet att diskussionerna om en skidtunnel därhemma har stoppats tills vidare. Klokt beslut. Ingen verkar ha riktig kläm på vad det kommer att kosta skattebetalarna framöver. Skidlobbyn och Fredrik Svensson får fundera ut något sätt att övertyga politikerna om att västeråsarna absolut måste ha en skidtunnel. Finns det verkligen ett opinionstryck för att kommunen ska hyra en skidtunnel (och sedan försöka hyra ut den i andra hand) i 17 år? De som förväntas komma utifrån får snart andra tunnlar att söka sig till i Stockholmsområdet.

 

Mellan himmel och hav, långt från skidtunnlar. Stenkusten, Gotland, i oktober.

 

Hälsade på i lägret vid Ojnareskogen i dag. Jag var där flera gånger i somras. Anade att aktionen mot Nordkalks stora brott skulle bli stor och uppmärksammad. Men att den skulle få så stort genomslag i riksmedia kunde jag inte drömma om. Demonstranterna har vunnit en delseger. Avverkningarna för kalkbrottet har stoppats, förhoppningsvis inte bara tillfälligt. Nu väntar alla på hur Högsta domstolen ska hantera ärendet. Aktivistlägret har blivit en mötesplats för hela bygden. Lantbrukare hjälper till med traktorer och vatten, folk kommer förbi, tälten har kompletterats med bodar på hjul. Det ordnas guidningar i skogen. En liten kärntrupp, flera av dem fältbiologer, är inställda på att bo kvar och övervaka skogen hela vintern om det så behövs.

 

Lägret vid Ojnareskogen. Numera riksbekant.

 

Ojnareskogen.

 

Har inte så många bilder från gamla Västerås med mig över till ön. Men när jag rotar runt på hårddisken hittar jag trots allt några. Jag måste ju leva upp till ryktet som lokalhistorisk nostalgiker. Först en bild från Smedjegatan mot öster (tror jag). Oklart när. Det finns säkert mycket att berätta om huset med det lilla tornet. Tror att det var kopierat efter Sundinska huset.

 

Smedjegatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

 

 

Och vad sägs om det här lilla godbiten? Ett vykort som visar färjan över Ängsösund.

 

”Färjan vid Engsösund”. Vykort ur Rolf Södermans samling.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Per T Ohlsson ringde.

Visst låter det litet fräckt och lagom nonchalant att säga ”Per T Ohlsson ringde”. Det är ju inte var dag man pratar med Sydsvenskans politiske krönikör, författaren Per T. Nu är han på gång med att skriva en bok om Sveriges politiska historia, på uppdrag av Historiska media. Den ska komma ut 2014. Ett avsnitt ska handla om orosåret 1917. Per T Ohlsson fick tips om min bok om det året, med undertiteln ”en berättelse om Sifrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen”. Nu har han läst den och ringde och frågade om jag förstod hur bra den var. ”Jag läste den från pärm till pärm”, sa han, och berömde sättet jag hade dramatiserat det dokumentära materialet utan att fara med osanning. Det var bara att tacka och ta emot. Synd att jag bara har enstaka ex kvar att sälja… kanske dags för ett nytryck. Sigfrid Edström börjat ju bli i ropet igen, nu när alla förståsigpåare vill prata om betydelsen av Saltsjöbadsavtalet. ”Och tänk så bra han samarbetade med Viktor Larsson för att ta undvika de revolutionära stämningarna”, sa Per T. Viktor Larsson var ju pragmatisk metallare och socialdemokrat, positivt inställd till samarbete med näringslivet. Precis som Stefan Löfvén…

Jag letade fram en bild på Sigfrid Edström på Fiskartorget i början av 1930-talet. Det är Barnens dag. Sigfrid konverserar några bekanta (någon som känner igen dem, förresten?). Ruth handlar pepparkakor. Livet i småstaden rullar på, medan Asea agerar på den stora internationella marknaden.

Sigfrid Edström på Fiskartorget. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.

Tog en bild med telefonen för en tid sedan. Rakt ut ur bilfönstret över en åker i Fjärdhundra. När jag tittade litet extra på den såg jag en toskansk borg därborta i träddungen. Tänk vad telefonerna har utvecklats.

Fjärdhundra, september.

Fick en annan bild, från Willy Brodkorb. Regnbågen landar i Kokpunkten i gamla Ångkraftverket. Willy vet vad jag tycker om det projektet och därför döpte han bilden till Skattkistan. Gannska fyndigt. Enligt sägnen ska man ju finna en skattkista där regnbågen slutar. Eller är det där den börjar?

Skattkistan. Bildkälla: Willy Brodkorb.

Bildgåtan i förra bloggen visade mycket riktigt Vasagatan, strax norr om korsningen med Smedjegatan. Brandkårens slangtorn skymtar till höger. Hinner inte med någon ny bildgåta. Väntar besök av vår dotters franska svärföräldrar. Ack, varför pratar jag så usel franska? I morgon Gotland. Ojnareskogen står fortfarande kvar. En bild från hamnen 1937, som avslutning, vet inte varför, men den är ganska fin.

Magasin byggs vid silon i gamla hamnen 1937. Ångkraftverket till höger. Foto: Länsmuseet.

Läs hela inlägget »

« Nyare inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 63 other followers