Jag har den allra största beundran för Tomas Tranströmer. Därför var det med viss tvekan jag såg Den halvfärdiga himlen på Strindbergs återuppståndna Initma teater vid Norra Bantorget i går. En pjäs byggd på citat ur Tranströmers diktsamlingar. Metaforerna hängdes ut som julgransprydnader inne i den lilla renoverade salongen. Orden levde sitt eget liv. Men något sammanhang lyckades jag aldrig hitta, även om vissa diktrader är magiska. Jag vill behålla Tomas för mig själv, jag vill läsa honom enskilt, jag vill att han ska tala till mig. Mina associationer är inte de samma som Samuel Frölers. Men visst var de bra, de fyra skådespelarna. Inte minst Ulf Eklund, som har en superb tajming och diktion.
Samuel Fröler i Den halvfärdiga himlen. Foto: Stadsteatern.
Jag fortsätter att plocka med mina bilder från Tanzania. Vet inte riktigt hur jag ska hantera dem. Jag vill gärna skriva något om det märkliga maasai-folket, som envist fortsätter att leva sitt herdeliv i byar långt från andra stammar, insvepta i röda och blå kläder, gärna utrustade med traditionella spjut. Småpojkarna får ofta vandra lägs de dammiga vägarna med djuren, medan barn från andra stammar får till skolan.
Maasaipojke vaktar djuren.
Förskola i Mto wa Mbu, staden vid moskitfloden.
Erik går också i förskola, i Dar es Salaam.
Så över till minnena av Västerås. Per-Åke Ramqvist släktforskar och har skickat en bild på en träff för länge sedan. Han tror att bilden är tagen på Vallby friluftsmuseum, men han är inte säker. Om den är tagen på Vallby kan Per-Åke ha släktingar med på bilden? Är det någon av de kunniga bloggläsarna som känner igen sig?
Vallby eller...?
Ännu en bildgåta har influtit från vännen Jan-Åke Alkeblad. Han har delförstorat en bild som han grävt fram i Länsmuseets arkiv. De bilkunniga kan säkert dessutom ge ett tips om när bilden är tagen. Vilken gata det är kanske inte är så svårt, men man vet aldrig.
Var i Västerås? Och när? Foto: Länsmuseets samlingar.
