Ni som vill se gamla bilder från Västerås får vänta. Nu vankas det naturbilder i stället. Bara naturbilder, för mitt eget höga nöjes skull. En vecka på norra Gotland sätter sina spår…
Först tvingas jag konstatera att varken havsörn eller kungsörn tittade ned på mig de här soliga dagarna i maj. Men alla de andra var där, dom som håller till längs den steniga stranden och i tångvikarna. Strandskatorna, rödbenorna, ejdrarna, skrakarna, gässen, svanarna, gravänderna, viggarna och hela surven av måsar och tärnor. Tranorna ropar på myren på andra sidan vägen, hussvalorna häckar som vanligt under taknocken och nyheten för året är herr och fru halsbandsflugsnappare som boat in sig på en regel inne i vedbon. Jag har bara sett den blivande pappan, men de fyra små äggen tyder på att mannan finns i närheten. Nu ska de få lugn och ro några veckor, eftersom vi återvänt till fastlandet.
Här inne bor halsbandsflugsnapparna.
Gäss i viken med tången. Grågäss eller sädgäss? Kan aldrig lära mig.
Två tranor, som jag först trodde var hägrar.
Nere på Sudret på södra ön har de vitkindade gässen hittat åkrar där de kan rasta i tusental. Jag har aldrig sett så många vitkindade gäss på en gång. Det där med ”vitkindade” gör dom litet finare än dom vanliga simpla kanadagäss som bajsar ner våra badstränder.
Fotograf närmar sig! Dags för uppbrott.
Vitkindande gäss. Vadan och varthän?
En rödbena motionerar vingarna.
Nu ids jag inte gå till fågelboken för att kolla, men visst är det väl en stenskvätta?
Fjärilarna tittar så sakta fram ur sina puppor och vecklar ut sina sommarfågelvingar. Här är en av de mest oansenliga, men ändå så vacker. Vet inte vad den heter heller, måste skämmas. Lika illa är det med den lilla skogsblomman som kommer först av de följande två bilderna. Namnet ”vial” dyker upp nånstans. När jag hinner, och får lust, ska jag kolla i böckerna. För mig är det inte så nödvändigt. Det räcker gott med att njuta av de delikata färgerna och formerna.
Långt före orkidéernas tid.
Sommarfågel.
Slånet på heden får avsluta.
