Måste byta dator, den gamla har blivit både skröplig och full. Vet inte riktigt hur man gör, ligger under skrivbordet och följer mystiska sladdar och hittar sedan länge bortglömda äpplen. Utanför fönstret försöker solen sega sig över trädtopparna, himlen är svagt rosa i öster, inte ens hararna hoppar över snön när det är minus 20. Planet från Paris lyfter snart och jag ska ta mig till Arlanda. Men först ska jag rensa undan bilder på datorns skrivbord. Vad sägs om den här julhälsningen från Jan-Åke Alkeblad:
Ottar en vinterdag på 1920-talet. Foto: Sjöbergs bokhandels samling i stadsarkivet.
Västerås konstmuseums nya chef avgår efter mindre än två år. Nya museet kan inte förverkliga visionerna. Politikerna vill mycket, men anslår inte pengar så det räcker, säger hon. Och har förmodligen rätt. Samtidigt måste man rätta mun efter matsäcken. Det är svårt om man vill ligga i framkant. Ibland duger bakkant också. Det var länge sen Konstmuseet samlade ihop en utställning med tavlor som visar stans utveckling. Västerås har gott om egna ”stadsmålare”, som inte hör till den konstnärliga eliten, men som säkert skulle locka folk till museet. Helmer Barklund, Arthur Enok Andersson, Rudolf Gagge, David Söderholm och andra. Tänk bara vilket drag det blev efter Martin Bomans tavlor på Ekströms häromåret. Och Einar Hillberg hänger på många väggar i stan. Den här hittade jag hos Bengt Foman för ett par veckor sen:
Vasagatans östra sida, mellan Smedjegatan och Hantverkargatan. Einar Hillberg.
Och här är en Arthur Enok som hänger hemma hos Sven Arne Rydell:
Ullspinneriet vid Skultunavägen. Arthur Enok Andersson.
David Söderholm är förresten en av mina favoriter. Här en tuschteckning på omslaget till en liten bok av honom som jag hittade en gång.
Omslagsbild av David Söderholm.
Nu har jag snart rensat skrivbordet. Avslutar med en liten bildgåta. Byggnadsarbetare stannar till och tittar på kameran. Det är 1910-tal i Västerås. Vad bygger de?
Storbygge på gång.
