Åkte till Surahammar för att prata om en politisk debatt jag ska leda där på onsdag. Förundrades än en gång över det märkliga kommunhuset, där fullmäktigesalen står på sina pelare i en bassäng. Blå styrhytten, som huset kallas i folkmun. Byggt tidigt femtiotal, läckte in vatten från taket tidigare i år.
Bänkade mig i fullmäktigesalen klockan 18, när jag ändå var där. Fullmäktige skulle ju ha möte. Tror jag var den ende åhöraren, förutom VLT:s Peter Jaslin och ett par extra ersättare. Det demokratiska spelet var över på 15 minuter. Det var inte rekord. ”En gång klarade vi det på sju minuter, då hade vi ändå en tyst minut”, sa s-riksdagsmannen Olle Thorell, som också sitter i fullmäktige.
En fråga vållade en kort, kort debatt: Folkpartiet hade motionerat om att barn till arbetslösa och föräldralediga skulle få utökad tid till 20 timmar i förskolan, ett krav som även de rödgröna driver på andra håll. De styrande socialdemokraterna i Sura ville bara gå med på en utökning för barn till arbetslösa, ett ja till hälften alltså. Den ståndpunkten backades upp av en vänsterpartist, som gick emot kravet på utökad tid på dagis för barn till föräldralediga med argumentet att barn också behöver vara hos sina föräldrar… just det argument som bland annat kristdemokrater vurmar för.
I dag publicerades ännu en Frågor om förr i VLT, om den unge engelsmannen Weatherburn som skulle installera bromsar på tågen i Västerås, men som blev förkyld och dog och begravdes under ett stort gravmonument på Östra kyrkogården. På en platta finns ett citat av Tennyson, som fick en måhända något kryptisk översättning. Så här ska det vara, enligt Börje och Susan Hansson:
Ack, att få röra en bortgången hand / och lyssna till ljudet av en röst som har tystnat.
Graven på Östra kyrkogården
Helst inte en dag utan en bild från gamla Västerås. Här kommer ett knäpp från Torggatan, eller Sigmatorget som platsen senare kom att kallas, från femtiotalet.
