Skrev om Falkenbergska kvarnen i Frågor om förr i dag. Kvarnen ägdes av den grevliga släkten Falkenberg. Grevarna bodde aldrig här i stan, utan skötte kvarnen med arrendatorer. Kvarnen stängdes 1968 och såldes 1984 till Springfeldts reklambyrå. Jag har fått kommentarer till artikeln. Tomas Salzmann skriver: ”Vid denna tid jobbade jag och var delägare på reklmabyrån. Jag och en kollega cyklade på Skultunavägen mellan Önsta/Åshagen och Storagatan 53 där byrån då var belägen. Föteretaget växte och vi behövde nya lokaler. När vi cyklade förbi kvarnen tyckte kollegan att vi skulle köpa den. Jag nappade på förslaget och tog kontakt den dåvarande fastighetschefen Asker. Han tyckte förslaget var tokigt men varför inte, sa han. Vi fick köpa kvarnen. Av den gamla kvarnen kunde bara räddas den del av byggnaden som står mot Skultunavägen – delen mot ån var genomrutten och behövde rivas men bygdes upp med identisk extriör som originalet.”
Strax söder om kvarnen ligger den rödtimrade Kvarngården, byggd vid mitten av 1800-talet som bostad åt den arrenderande kvarnmästaren. En av arrendatorerna var konstnären Axel Wallerts far Frans August Pettersson 1845-1933, som Kristina Kolmodin Fransson skriver om i en kommentar på den här bloggen den 16 januari. En annan arrendator var bandystjärnan Pontus Widéns pappa. Och när kommunen tog över kvarnen och kvarngården bodde flera kommunala höjdare där, bland dem fastighetschefen Gunnar Asker och kulturchefen Kjell Olsson. Sedan början av nittiotalet är Kvarngården privatägd och bebos av Philip Philipson, en gång chef på Springfeldts, numera hotellägare i Sydfrankrike, med mera.
En dag ska jag börja en rejäl genomgång av den bildskatt som finns i Stadsarkivet och som består av de så kallade rivningsbilder som stadsbyggnadskontoret tog på femtiotalet och sextiotalet för att dokumentera det Västerås som försvann. Här är ännu ett par exempel.