Paus i eftervalet. Eftertankens kranka blekhet. Hur kunde det ske? Hur kunde över 300 000 svenskar rösta på SD? Besvikelse, okunskap, utanförskap, rädsla? Finns mycket att fundera över. Jag har märkt en tendens att hänga ut Sverigedemokrater som dumma töntar. Man letar filmklipp som ska visa vilka urbota idioter de är, de där som röstade på det där partiet. Jag tror det är fel väg att gå. Lyteskomik är aldrig bra. Låt oss använda argument i stället, låt oss fortsätta att förklara varför Sverige måste fortsätta att vara ett öppet land.
Jag åkte på Sjöhagsvägen i dag. På jakt efter platsen där Hökens näste låg. Det regnade. Jag saktade in, vevade ner rutan och fotograferade. Tror det var här. Återkommer i saken.
Ett hörn med ett svunnet danshak, nu uppställningsplats.
Byggnadsnämnden tar ingen eftervalspaus utan sammanträder på torsdag. Till min glädje ser jag att de som funderar på nya namn på skolor har tagit sitt förnuft till fånga. Wenströmska skolan skulle ju försvinna, inte bara som enhetlig skola, utan också som övergripande namn för de skolhus som ska rymma nya ”småskolor”. Jonas Wenström skulle försvinna, var det meningen. Nu har namnet tagits tillbaka. Skolområdet ska heta Wenströmska. Rätt och slätt. Bra.
Samtidigt byter man namn på Sörängens idrottsplats vid skolan (ett namn som aldrig använts) till Wenströmska idrottsplatsen. Apropå namn, titta på den här bilden. Har ni hört det namnet förut? Huset ligger faktiskt kvar i Västerås.
Dalslund 1928. Foto: Sune Sundquists samling.
Lyssnade på Claes-Bertil Ytterberg på biblioteket i kväll. Han pratade om Karlfeldts andlighet. Lät kanske inte så upphetsande, men ex-bispen frammanade bilden av en pilsk poet med starka erotiska drifter, en poet som hade lusten och känslan av skuld som drivkrafter. Onekligen intressant. Kanske måste läsa Karlfeldt litet bättre. ”Skrapa på en moralist och du hittar en snuskhummer”, som Ytterberg sa, utan att för den skull syfta på Karlfeldt.
Ordföranden i Karlfeldtsamfundet.
