Från mitt fönster i Peking kunde jag titta ner på ett soprum. Där slängde personalen ut svarta sopsäckar, och där satt en man på huk och sorterade. Han letade plastflaskor och han lade undan annan användbar plast. Han satt där timme efter timme. En fattig mans sopsortering.
Ett par kilometer bort låg Pekings enorma stadsmuseum med en arkitektur som inte är av denna världen.
Jag är på hemväg, till mina gamla bilder. Här är en, uppladdad från en mellanlandning i Paris. Ett beskuret foto från SBKs samling i Stadsarkivet.
Kommentera