Bollnäs borde ha vunnit SM-finalen. Målet i slutminuterna var inte offside. Lätt för oss av avgöra med hjälp av teve-bilderna. Svårt för den stackars linjedomaren Tobias Lindberg från Ransta som blåste. Jag tror han grämer sig länge över missen. Å andra sidan kunde ju Saik ha satt en straff strax innan. En bra final var det, hursomhelst. En av de bättre bandymatcher jag sett.
Vi promenerade halvannan timme i solen på Mälarens is. Gick runt Östra Holmen på Plogar-Nisses fina banor. Han borde bli Årets västeråsare. Utan konkurrens. Hela vintern har Nils-Erik Hjelmer plogat banor från Lillåudden och Öster Mälarstrand, ut mot Östra och Björnön. På eget initiativ, helt ideellt. Nu vandrar västeråsarna där, eller åker skridskor eller till och med cyklar. I tusental. Jag har snart levt ett helt liv i den här staden, utan att någon kommunal beslutsfattare kommit på idén att ploga banor åt oss, med undantag för slingan i Hässlösundet. Varför? Plogar-Nissens banor är mer värda än tusen kommunala friskvårdsprogram.
Aron Olnafors med flera tvivlar på att min barndoms kiosk verkligen låg där den låg, på Köpingsvägen mitt emot Vegagrillen. Här är en bild till, om det kan övertyga någon. Fast Vegagrillen var förstås Essomack på den tiden.
Inne på gården snett bakom kiosken låg en mangelbod, dit jag följde med mamma och mormor i tidgt femtiotal Det var en mullrande och farlig stenmangel. Lakanen luktade alltid så gott efteråt. Jag tror att det här är mangelboden.
Till slut, en vy mot väster med Köpingsvägen till vänster och Repslagargatan till höger.
Nu är jag fullständigt övertygad om att kiosken verkligen har funnits. Jag känner igen ESSO-staketet. Anledningen till att jag inte minns den är förmodligen att jag hade närmare till Curt i ”Gröna kiosken” vid Mariabergsplan.
Härliga bilder. Hade helt glömt bort hur det såg ut före Oxbackens Centrum. Det var vackrare förr!
Kul att se infarten till Västmannagatan där jag ofta vandrade på väg till min bästa vän Jan. Kommer också så väl ihåg bensinstationen och – såsom Aron – dess staket. Men kiosken har jag inget minne av, men förklaras väl av att Gröna kiosken, Tobaks-Lasse och Pressbyråkiosken vid ån, låg mer komfortabelt för oss cityboende.
När vi ändå hakat oss fast vid kiosker så minns jag också den på Stohagsvägen. Jag vill minnas att den var av samma stuk som den Anders nu har på foto!
Jag har i minna gömmor hittat ett foto på Berthas Frukt & Grönt (som kanske mer var känt för sitt godis). Ska sända fotot till Anders, men kommer ni ihåg var denna butik låg?
Som vanligt väcks minnen till liv. Mangelboden kommer jag också ihåg. Dit fick jag följa mamma och farmor. Om jag inte missminner mig var det en mangel, som man fick dra för han med ett stort hjul. Stämmer det?
Apropå bilden med Köpingsvägen och Stora Gatans övergång till Repslagargatan så syns på bilden den triangulära gräsmattan som skilde dem åt. Mitt för den låg huset Stora Gatan 90, där min farmor och farfar bodde en trappa upp. De hade balkong, och under den fanns en rad av svalbon. När jag var liten grabb satt jag ofta på gräsmattan och såg de idoga svalorna mata sina unga.
Har för övrigt ett klipp från VLT med rubriken: ”Nu jämnas den gamla fastigheten med marken.” Tyvärr har jag inte hela artikeln och vet ej heller från när klippet är.
Jovisst var det samma stuk på den kiosken som låg på Stohagsvägen som var min ”hovleverantör” de första 11 åren i mitt liv, låg alldeles intill Ragvalls backe, vem var Ragvall förresten????
Ragvald är ett kvinnonamn. Kvarteren omkring heter Ragnild, Rakel, Rut och det är troligen därför backen fick heta Ragvald.
Biskop Ragvald II var minsann inte kvinna, ej heller Ragvald Ingesson, son till kung Inge den äldre!
För att inte tala om Herr Ragvald Pik!!
Vet inte var jag fick det där med kvinnonamn ifrån. Ragnhild kanske…