Elliott kom upp ur källaren med en låda diabilder häromdan. ”Vad är det här, farfar?” Det var bilder från Egypten 1976. Bara trettiofyra år sen… ”Det finns hajar i Nilen”, sa fyraåringen. ”Var du i Tutankamons grav?” Ja, vi var i Kungarnas dal, på andra sidan Nilen från Luxor sett. Och vi var i Karnaktemplet. Jag bläddrade bland diabilderna och hittade henne. Tjugosex år gammal. Vi var ännu inte gifta, och vi kunde nog inte ana att vi skulle leva ett liv tillsammans.
Parisflyget lämnade Arlanda utan problem iu dag. Jag körde hem med tom bil. Några timmars arbete, sen dags att packa för Gotland och färden till en av de få platser i landet där Internet är lika svårt att hitta som namnet på en ny socialdemokratisk partiledare. Österberg och Nuder sägs vara dagens lågoddsare. Sven-Erik var med mig i Kina en gång för några år sen. Han var minister då, och tog en sväng med en lånad cykeltaxi. Och Pär är väl fortfarande ordförande i Månhusets vänner? Han var det förra året i alla fall, och sa att han skulle göra vad han kunde för att få upp Micke Genbergs röda stuga på månen.
I min bok Minnen av en stad (som ännu finns att köpa) har jag en bild av David Eriksson som visar gamla busstationen på Munkgatan. Det är en fin bild, en av de bättre i boken. Nu har jag fått en bild på samma busstation av Ingvar Selin och den är inte dum den heller.
Ingvar har en annan fin bild. Den är tagen inne i väntsalen, där hans pappa Carl Selin sitter och tar igen sig, mot en bakgrund av reklam, bland annat för Mjölkbaren – troligen den som låg bredvid biografen Saga på Stora gatan. På affischen sägs det att ingen behöver betala dricks på den baren. Bilden från väntsalen är tagen på 1930-talet och Ingvar Selin tror att det är hans mamma Märta som hållit i kameran. Märta jobbade hos fotografen Wijgård.
Hej.
Jag minns busstationen, apparaten som står till vänster
om ingången, utifrån sett är en personvåg. Plattan man skulle stå på skyms av något paket eller vad det är.
Jag var nog i småskoleåldern när jag fick 10 öre av min far,
ställde mig på vågen och stoppade in tioöringen, ut kom
en ”biljett” med min vikt angiven på, spännande.
Hade varit roligt att haft ”biljetten” kvar.
MVH/ Bengt