Han måste ha sett oss när vi stannade i vägkanten. ”Letar ni efter något?” frågade han artigt genom det nervevade fönstret på sin röda Renault. ”Château d’Yquem”, svarade jag. Slottet med världens dyraste söta vita vin. ”Det tar inte emot besökare”, sa han och vred händerna som när man drar till ett burklock. ”Kom till mig i stället!”

Mannen i den röda bilen var några år över 70. Vithårig, vänlig. Han sa att han bara ska göra ett ärende på 20 minuter. Vi kunde köra till hans hus så länge.

– Min vingård heter Château Raymon-Lafon. Inte så märkvärdigt som det låter. Nästan alla hus i den här trakten kallas slott.

Châteaux betyder slott.

Utan slott, inga slottsviner.

Vi var i Sauternes. Distriktet med de söta vita vinerna, söder om Bordeaux i Frankrike. Vi hade sett namnet Château d’Yquem på kartan. Platsen för världens mest berömda och dyraste söta vita vin.

Flaskorna kostar uppåt 5 000 kronor på Systembolaget. Samlare betalar hundratusentals kronor för äldre årgångar.

Vi hade svängt av stora vägen för att titta på den fina världen. Små gröna skyltar med vita pilar pekade ut vinslotten. Det var Château hit och Château dit, men ingen skylt till det finaste slottet av dem alla.

Vi körde långsamt och letade, mellan räta rader av lågt beskurna gröna vinstockar. Sauternes berömda söta vin kommer från två druvsorter: Sémillon och Sauvignon.

Druvorna skördas inte som andra druvor. De får hänga kvar och ”ädelmögla” långt in på höstkanten. Druvorna angrips av en svamp och plockas inte förrän de ser riktigt anfrätta ut. Då är de sötskrumpliga, nästan jästa.

Druvorna skördas för hand, en efter en. Rötan angriper olika och plockarna får gå över vingårdarna flera gånger. Ibland upp till tolv gånger per säsong. Ju fler selektiva plockningar, desto exklusivare vin.

Allra dyrast är alltså Château d’Yquem. Klassat som nummer ett sedan 1855.

”Ni kan ta en bild av slottet om ni kör ner på den där vägen”, sa mannen i den röda bilen.

Greven Lur Saluces bor fortfarande kvar i slottet, med anor från 1600-talet, trots vingården såldes efter en bitter släktfejd för några år sedan. Dagens ägare är en grupp med intressen i stora firmor som Vitton, Moët, Hennesy och Arnould.

Att försöka ta sig in var lönlöst. En föranmäld kung eller premiärminister skulle möjligen ha haft en chans.

En traktor brummade någonstans i vinfältet. En rödbrun tornfalk ryttlade. Det var varmt.

Vi tog en bild och följde sedan skylten till Château Raymond-Lafont. Bara en smal väg skiljde från Châteatu d’Yquems förnäma ägor. Mannen i den röda bilen hade hunnit hem och vinkade in oss.

Hans hus skäms inte för sig. Det är ett litet slott. Omkring 150 år gammalt. Sten och marmor. Gjutjärnsstaket med pampiga portaler. En påfågel släpar sina fjäderbehag i gruset, en vit och en svart svan speglar sig i en bassäng i trädgårdens skugga.

Vi förstår ganska snart att monsieur Pierre Meslier inte är någon vanlig vinbonde.

Han visar oss druvsorterna. Mest Sémillion. Tynger en druvklase i handen. Berättar om allt arbete som läggs ner på de 16 hektaren. Stockarna beskärs och plockas för hand.

När druvorna skördas har de en sockerhalt på 360 till 380 gram per liter. Varje år fylls 20 000 buteljer med det söta gulvita vinet.

Vi bjuds på ett glas inne i huset. Flaskan som hämtas från kylrummet är immig. Men vinet ska inte drickas så kallt. Pierre Meslier värmer glaset i handen, som vore det en konjakskupa.

– En Sauternes ska drickas så varm som möjligt och fortfarande kännas kall, säger han. Om vinet är under 10 grader kan man lika gärna dricka coca-cola.

Pierre Meslier vet. Han har varit teknisk direktör och vinmakare på ett stort vinslott i 27 år. Var då, frågar vi.

– På Château d’Yquem, säger han och pekar på det stora grannslottet.

Som om det vore den naturligaste saken i världen.

Han slutade 1989 för att fortsätta på egen hand. Kunskaperna hade han. Jorden var densamma. Slottet hade han köpt 15 år tidigare.

Liksom i förbifarten låter han oss se en meny från Nobelfesten i Stockholm 2000 där hans vin fanns med som dessertvin till vaniljglassen och blåbärssorbeten.

Det var det året kinesen Gao Xingjian fick litteraturpriset. Hur många minns honom? Undrar om han minns det söta dessertvinet?

– Jag tycker inte om att mitt vin kallas för dessertvin, säger Pierre Meslier.

Hans vin är mer än ett dessertvin. En god Château Raymond-Lafon kan drickas som apèritif, säger han. Eller till gåslever och stekt kyckling. Eller till kalv, fisk med gräddsås och till ostron.

– Ja, och så till Roquefort-ost, förstås.

Monsiuer Meslier håller en liten utläggning om smakernas kamp. Sött mot starkt.

– Om ni har en Sauternes som inte kan matcha en Roquefort så finns det bara en sak att göra: byt Sauternes, säger han och vi inser att vi är och kommer att förbli amatörer.

Vi bläddrar i en pärm och ser att vinet från Château Raymon-Lafon valdes även till 2004 års Nobelfest. Då köptes 180 helflaskor av 1998 års årgång till hjortron- och mandeldesserten. Elfride Jelinek visste inte vad hon gick miste om.

Vi vet att vi inte behöver köpa något. Men efter en visning och provsmakning är det svårt att låta bli. Vi inser att vi måste köpa en flaska.

Pierre Meslier visar oss sin prislista. Kanske hade han hoppats på att få sälja en låda. Jämfört med det högfärdiga slottet på andra sidan vägen är det billigt.

Men för oss är priserna mer än vad vi är vana med. Mycket mer.

Vi köper två små flaskor för 250 kronor styck. En ska vi ge bort, en ska vi spara tills VSK blir svenska mästare i fotboll. En Sauternes från Raymond-Lafon tål ju att lagra i 100 år, om så krävs.

När vi kommer hem ser vi att samma halvflaska Raymond-Lafon går att köpa för 234 kronor i en av Systembolagets butiker i Stockholm. Sexton kronor billigare!

Bara så ni vet.

ANDERS LIF

Ny lågprislinje till Bordeaux

Vinodlingar sägs vara som vackrast på hösten. Inte minst i sydfranska Bordeaux, där det ena vindistriktet avlöser det andra på ömse sidor om floden Garonne. Där finns kända distrikt som Médoc, Saint-Émilion, Graves, Sauternes och Barsac. Många av vingårdarna och vinslotten har öppet för provsmakning.

En av många webbsajter om Bordeauxviner är http://www.bordeaux.com .

Sterling Airways i samarbete med Flynordic har i år öppnat en ny lågprislinje mellan Arlanda och Bordeaux. Under sommaren har en tur och retur kostat under 2 000 kronor.

En bra fyrdörrars hyrbil kostar litet drygt 2 000 kronor för en vecka.