Jag träffade ABB:s Sverigechef Johan Söderström för ett par dar sen. Vi visste båda vad som skulle hända idag. Nyheten skulle till slut bli offentlig: ABB säljer Power Grids, med 2 800 anställda i Ludvika och 900 i Västerås, till japanska Hitachi.
Det är en av de största företagsaffärerna någonsin i Sverige. ABB får omkring 100 miljarder kronor när affären slutförs om halvtannat år. Det mesta går förstås till aktieägarna, bland dem riskkapitalisten Christer Gardell som tryckt på för en försäljning via sin fond Cevian. Wallenbergs Investor får också en försvarlig bit av miljardkakan.
Johan Söderström var en gång chef för ABB:s verksamhet i Ludvika, med tillverkning av transformatorer och utrustning för högspänningsöverföring. “Känns det inte litet sentimentalt”, frågade jag. “Jag tyckte det en gång”, svarade han. Men han tycker inte så längre. Tiderna förändras, tekniken förändras, allt går så snabbt, svarade han, ungefär.
I ett pressmeddelande från ABB:s koncernledning i Zürich heter det att “ABB genomför genomgripande åtgärder i syfte att fokusera, förenkla och leda digitala industrier för ett ökat värdeskapande till kunder och aktieägare.”
Koncernchefen Ulrich Spiesshofer, som en gång kämpade mot en avstyckning, verkade helt övertygad om värdet av affären i en direktsänd presskonferens i dag. En vd har ju bara två val: antingen stå upp för styrelsens beslut eller avgå.
Nu handlar inte bara om att sälja till Hitachi, påpekade han, nu handlar det också om att förändra affärsmodell och struktur inom det som blir kvar av ABB “utifrån kundernas behov”.
Kvar i Västerås blir de fyra områdena robotar, automation, motorer och elektrifiering. Det nya är att affärsområdena tar över alla kundkontakter och ska sköta sig själva. Modellen med en landsbaserad övergripande ledning, som ABB Sverige, kan komma att skalas ner. Till vad återstår att se.
Det är inte första gången Asea/ABB ändrar sina “matriser” för den interna organisationen. Låt oss hoppas att Västerås inte tappar sin betydelse för, och inflytande över koncernens verksamhet i Sverige.
Power Grids ska drivas vidare utan några omedelbara förändringar av personalstyrkan, heter det, och facket i Ludvika är försiktigt optimistiskt.
Jag kommer förstås att tänka på vad som hände för litet mer än hundra år sedan, när Asea i Västerås tog över konkurrenten Nya Förenade Elektriska AB i Ludvika 1916. Krigskonjunkturen var lysande och Aseachefen Sigfrid Edström letade expansionsmöjligheter. Han köpte Surahammars Bruk med sin elektroplåt, han köpte Liljeholmens Kabel, han köpte turbintillverkaren Stal i Finspång och han inledde hemliga förhandlingar med Grängesbergsbolaget som ägde Förenade Elektriska i Ludvika.
Marcus Wallenberg sr avrådde, på samma sätt som Wallenbergs Investor länge stretade emot en försäljning av Power Grids till Hitachi. Men Edström stod på sig och förhandlade klart med Gränges efter en “sömnlös natt”. Uppgörelsen kom som en överraskning i Ludvika och när chefen Herman Duse kom till kontoret sa han, med känsla för ordens dubbla betydelse: “Nu är vi sålda!”
Edström strukturerade om. Asea i Västerås tog hand om motorer och större maskiner medan all utrustning för kraftöverföring koncentrerades till Ludvika.
Herman Duse omplacerades och blev chef för Liljeholmens Kabel. Som tack för det som varit lät han blanda ihop en kagge punsch som han körde med lastbil upp till Sigfrid Edströms nytimrade sportstuga Trollbo i Grangärdes Hästberg norr om Ludvika.
Undrar om japaner gillar punsch?
Aseas köp av Ludvika måste ses som en framgång. Verksamheterna passade ihop som hand i handske, och har fortsatt att passa ihop även om ABB sålde av sin kraftgenerering för tjugo år sedan.
Investor fick ge med sig även inför affären med Hitachi och skriver nu i ett pressmeddelande: “Vi är övertygade om att förenkling och decentralisering, med en hög grad av delegerat ansvar, är nödvändigt för att ytterligare förbättra ABB:s utveckling.”
Att Investor får några miljarder i affären gör förstås beslutet mindre svårtuggat, men investmentbolaget försäkrar att man ska fortsätta sitt långsiktiga ägande i ABB.
Som gammal nostalgiker kan jag nu konstatera att det mesta av gamla Asea försvunnit sedan fusionen med Brown Boveri för trettio år sedan. Generatorerna är sålda till Alstom, tågen till Bombardier och kärnkraften till Westinghouse.
En tröst är att jobben är kvar i Västerås.
Och det är väl trots allt det som är viktigast.