Invigningstal Bokens dag

Västerås teater 17 oktober 2006 

Jag tog fram en bok ur en kartong i källaren häromdan. En bok från femtiotalet, en av Wahlströms ungdomsböcker, en sån där liten bok med grön rygg, Mysteriet med silverkulan heter den.

Jag kom på mig själv med att smeka boken över den gröna ryggen. Minnena kom tillbaka, lukterna, till och med smakerna.

Minnena av de första läsupplevelserna, hur allt annat försvann bakom bokstäverna, orden och meningarna.

Lukten av det litet styva bruna pappret, lukten kartongen i pärmarna.

Jag mindes smaken också, jo, den smakade, den smakade mjölk och cornflakes, med socker. Mycket socker, som ingen såg när jag hällde på tallriken eftersom jag var ensam när jag kom hem från skolan och satte mig vid köksbordet för att LÄSA.

Och jag minns känslan av tomhet när boken var slut. När bara pärmens sista sida var kvar, med den trista förteckningen över alla andra ungdomsböcker som Wahlströms gav ut.

Vi har alla våra minnen av våra första böcker. Vi törs inte läsa om dom i dag, av rädsla för att förtrollningen ska brytas.

Jag vågar för allt i världen inte läsa om vare sig Tvillingdetektiverna av Sivar Ahlrud eller Femböckerna av Enid Blyton med alla hennes utflykter med pickles och marmelad i det engelska landskapet där bovarna och grottorna var lika talrika som liken i Morden i Midsomer.

Så en dag upptäckte jag att jag kunde läsa dom vuxnas böcker också. Vilken insikt! Jag läste allt i vår enda bokhylla hemma, en märklig blandning av Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf, Maria Lang och Det bästas bokval...

... innan jag en dag insåg att det gick för sig att låna hem böcker också...

Ååh, dessa underbara svenska bibliotek ... som ännu inte avgiftsbelagts...

Jag ska inte trötta er med historien om mitt fortsatta läsande ... jag står bara här för att inviga denna dag, denna festdag, denna Bokens dag.

Låt mig i stället få avsluta, nej, låt mig få börja denna Bokens dag med att läsa en dikt av Tomas Tranströmer.

När språket sviker mig går jag till Tranströmer för att se vad han gör med orden, i hans dikter finns magin, i hans dikter anas det stora okända under det till synes vardagliga.

Hans livsverk ryms i en enda pocketupplaga.

Låt mig få läsa en dikt om kärleken, en dikt ur Tomas Tranströmers diktsamling Det vilda torget som heter Eldklotter.

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till

Bara när jag älskade med dig.

Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar

- glimtvis kan man följa dess väg

i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken och livlös

Men kroppen gick raka vägen till dig.

Natthimlen råmade.

Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

./.