Myt om industrihall punkteras

(Frågor om förr, texten införd i VLT 21 april 2007, här kompletterad med fler bilder)

Kom verkligen stålkonstruktionen i Metallverkens stora industrihall i Kopparlunden från Stockholmsutställningen 1897? Var den ett verk av den kände arkitekten Ferdinand Boberg? Eller är det en lokalhistorisk myt?

Frågorna kommer från Lars-Eric Johansson, som sysslar med industriminnes- och byggnadsvård i Västerås. Han ger själv svaret:

– Jag tror det är en myt att hallen kom från Stockholmsutställningen. Den hallen såldes till Borlänge och blev en del av Kvarnsvedens pappersbruk.

Lars-Eric Johansson stöder sig på uppgifter i en bok som gavs ut två år efter Stockholmsutställningen 1897. Där berättas att bara en av utställningens hallar hade stålskelett. Det var maskinhallen, ritad av Ferdinand Boberg och konstruerad av Frits Söderberg.

Ferdinand Bobergs berömda industrihall på Stockholmsutställningen 1897. Stålskelettet demonterades och såldes till Kvarnsveden, inte till Västerås. Foto: Stockholms stadsmuseum.

Det var den hallen som nybildade Nordiska Metallaktiebolaget i Västerås ville köpa efter utställningen. Budet var på 50 100 kronor, enligt det ofta citerade protokollet från den konstituerande bolagsstämman i Västerås 1897.

Den uppgiften har förmodligen grundlagt den myt som byggts upp i Västerås. VLT har flera gånger skrivit om ”Bobergs industrihall som byggdes upp igen i Västerås”, samma uppgift finns i en historik över stadens industribyggnader som länsstyrelsen gav ut 1993 och som återkom i den skrift om husen i Kopparlunden som gavs ut förra året.

Man inte ska kolla en bra historia, heter det. Men det är precis vad Lars-Eric Johansson har gjort.

Metallaktiebolagets bud på Bobergs hall var för lågt. Stora Kopparberg erbjöd 61 000 kronor och fick köpa stålskelettet, som monterades upp igen vid Kvarnsvedens pappersbruk. Än i dag kallas byggnaden däruppe för ”Boberghallen” och det diskuteras om att återställa den till ursprungligt skick.

Bobergshallen vid Kvarnssvedens pappersbruk. Foto: Bengt Spade 1992.

Metallaktiebolaget i Västerås, det som senare blev Svenska Metallverken, beställde i stället egna takstolar i järn från Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm, samma företag som levererat till Stockholmsutställningen.

Maskinhallen byggs i Västerås 1898. Foto: Tekniska museet.

Maskinhallen med valsverket vid Metallverket kring sekelskiftet 1900.

Förre landsarkivarien Sven Drakenberg skriver i sin bok om Västerås stads byggnadshistoria att maskinhallen, liksom övriga hus på Metallverkens område, ritades av byggmästaren Oscar Herrström från Stockholm. Stålkonstruktionen i stora hallen var ett verk av Per Axel Lindahl, som senare blev docent i byggnadsteknik vid Tekniska högskolan och som var konstruktör när Dramaten byggdes.

– Jämför man ritningarna med utställningshallen ser man att konstruktionen i Västerås blev helt annorlunda. Utställningens stålskelett var fristående med kraftiga ben. Metallverkens byggnad har bärande tegelväggar, säger Lars-Eric Johansson.

Taken är också olika.

Det hindrar inte att byggnaden i Kopparlunden är vacker och värd att bevara, menar han. Även om mycket av interiören försvunnit i den ombyggnad till kontor och butiker som nu genomförs.

Anders Lif

Stora maskinhallens södra fasad, som den ser ut i dag i Kopparlunden. Arkitekt var Oscar Herrström. Foto: Anders Lif.

Maskinhallen byggs om för butiker och kontor. Foto: Anders Lif.

Frågor om vår lokala historia kan mejlas till anders.lif@vlt.se . Ni kan också ringa till Birgitta Olson på VLT:s faktaredaktionen, telefon 021 – 19 92 15, eller skriva till VLT, Faktaredaktionen, Box 3, 721 03 Västerås.