När Föreningsgatan var en levande stadsgata. På 1920-talet fanns sex små butiker på en kort sträcka längs Föreningsgatans västra sida. Bilden är tagen mot norr från Norra Ringvägen. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.

Bilden med telefonkiosken till höger är tagen på andra sidan Norra Ringvägen, långt innan cityringen så abrupt klippte av Norrmalms genomfartsgata från övriga staden. Föreningsgatan går alltså rakt upp i bilden, mot norr.

– Vi letade alltid efter tioöringar under telefonkiosken, minns Eivor Lindblom.

Huset till vänster i bilden, med nummer 1 på fasadens kortsida, inledde ett affärsstråk som hade få motsvarigheter även i en tid när det fanns gott om småbutiker i Västerås.

– Malms speceributik låg i källaren med ingång från gaveln. Där kunde man köpa billiga tuggummin för 2 öre. De innehöll bara socker.

Eivor Lindblom fortsätter att vandra i minnet, norrut på sin barndoms gata. Alla butikerna låg på den vänstra sidan, från stan sett.

Efter huset på Föreningsgatan 1 kom ett staket med några mindre hus inne på gården. Sedan kan man se på fotografiet att det hänger en kringla ut över trottoaren från nästa hus vid gatan.

– Det var Jansson & Sjögrens bröd- och mjölkaffär. De hade bageri och karamellfabrik nere på Smedjegatan. Janssons blev senare Jahns bageri och ännu senare Lundius. Och Sjögren gjorde de brända mandlar som Asea delade ut på sina bolagsstämmor.

Mjölken och grädden kom från mejeriet i stora plåtflaskor som ställdes ner i ett murat kar, fyllt med vatten och is. Tant Edla mätte upp mjölken med långskaftade mått.

– Där köpte vi också färska rågsiktskakor, limpor, frallor och sådana där smörbröd som inte längre finns. Smörbröden var bakade med mycket smör i degen och såg ut som stora frallor med en skåra i.

Några steg längre norrut, i samma hus, låg en kött- och charkuteriaffär där Olga Törnblom styckade kött på en köttkubb och malde köttfärs. Hon hade kylskåp med is i.

På husets bortre gavel låg Haepplings speceri- och diversehandel. ”Diverse” stod för sybehör, brevpapper, vykort med mera. Och spännande leksaker!

Inne på gården en Födovarufabrik, som det stod med svarta bokstäver på skylten ovanför dörren. Där bakades hälsokex.

På gården hade också Sjundedagsadventisterna sin kyrksal.

– Jag var avundsjuk på en lekkamrat som var sjundedagsadventist. Hon fick vara ledig på lördagarna och jag fick gå hem till henne med läxorna, minns Eivor Lindblom.

Efter huset med Haepplings kom Farmors backe ner mot Skultunavägen. På vintrarna var det en utmärkt kälkbacke, ner över den glest trafikerade Skultunavägen mot brinken vid Svartån.

I backen bodde en sömmerska som barnen kallade tant Olga Sömmerska för att skilja henne från tant Olga i köttbutiken.

Bortom Farmors backe låg två privata hus med trädgårdar, efter det följde huset med Konsum, eller Konsumtionsföreningen Svea som det hette på tjugotalet. Edvin Westman var föreståndare.

– Dit fick jag gå med en femöring inslagen i papper. På pappret stod det ”jäst för 5 öre”.

I ett hus bortanför Svea fanns en glansstrykerska som tog hand om pappornas skjortbröst, kragar och maschetter. I en villa bodde boktryckaren Frändberg och där Langenbergsgatan gick ner mot Skultunavägen fanns en liten affär med tobak och tidningar.

– Där bortom bodde tornväktaren Eriksson, han skötte klockringningen i Domkyrkan. Hans fru vävde mattor.

Sedan var det slut på affärer, efter det kom Aroslund och där bodde en annan sorts människor, ett finare folk med pojkar som gick på läroverket och som barnen på Föreningsgatan ibland ropade ”korumpor” åt för att retas.

En gata som klipptes av. När cityringen byggdes 1969 försvann möjligheten att fortsätta från Föreningsgatan över Norra Ringvägen ner mot centrum. Gatan blev en återvändsgata. Foto: Ernst Blom, Länsmuseets arkiv.