Inte bara för alla de säkerhetsmän och bombhundar som gick genom hennes kök och lyfte på locken. Utan också för gösen som höll på att bränna inne i ugnen.
Röken bolmade, brandlarmet gick och säkerhetspoliserna rusade ut i köket, om
inte med dragna pistoler så näst intill.
Då kände Birgitta Lundh kallsvetten komma. Ute i stora matsalen satt de tolv
gästerna och undrade vad som hände i landshövdingens kök. Det var inga gäster vilka som helst. Statsminister Göran Persson satt mitt på ena långsidan, flankerad av Israels utrikesminister Shimon Peres och palestinska rådets talman Abu Ala. Mitt emot dem satt Sveriges utrikesminister Anna Lindh. De övriga åtta kom från svenska UD och från de israeliska och palestinska
delegationerna.
Landshövding Mats Svegfors var värd men fick inte vara med. Han hade bara fått servera välkomstdrinken i Stora salongen där Erik XIV tittade på alla med
sorgsen blick.
Allt började i måndags. Birgitta Lundh, som varit husfru på Slottet sedan i
vintras, var trött. Hon hade en ögoninflammation på gång och ville helst vila.
Men på kvällen väntade en middag i rikssalen för 108 internationella gäster
till den socialdemokratiska partikongressen.
Just då ringde husets herre, Mats Svegfors.
- Han sa att han visste att jag hade mycket att göra men undrade om jag ändå
inte kunde orka med en liten lunch på torsdag. Ring och beställ mat, du behöver
inte laga själv, sa han.
Birgitta Lundh fick inte veta vilka som skulle komma. Det var hemligt, sade
landshövdingen.
- Jag fick bara veta att jag varken skulle servera skaldjur eller fläskkött.
Mat som inte är tillåten i vare sig judisk eller islamisk tradition. Birgitta Lundh bad Hässlö värdshus ordna fram en meny med en vegetarisk förrätt och fisk som huvudrätt. Sedan ägnade hon sig åt måndagens middag, lyckligt ovetande om allt som skulle hända.
Tisdagen blev ganska lugn. Husfrun på Slottet diskade och städade efter kongressmiddagen. Sakta men säkert började det dock gå upp för henne vad som väntade. Hon fick veta att hon skulle servera Shimon Peres och Abu Ala, två nyckelpersoner i det som förhoppningsvis än en gång ska kunna kallas fredsprocessen i Mellanöstern.
Hon fick veta att statsministern och utrikesministern skulle komma och att Säpo
skulle höra av sig.
I onsdags brakade det loss.
- Jag tror dom ringde 30-40 gånger från utrikesdepartementet och från Säpo. Dom frågade om allt, sedan kom det väl en 20-25 personer hit och gick igenom alla rum och tittade på allt.
Poliser och livvakter trängdes i slottsköket. De öppnade dörrar, tittade med
långa speglar ovanpå alla skåp. I tidningarna kunde man läsa att Shimon Peres hade en fredsplan med sig och att det "skulle kunna hända något". Birgitta Lundh skickade upp menyn till UD för godkännande. Hon tyckte den såg riktigt bra ut. Stekta kantareller på rostade briocher (osötade vetekakor) som förrätt, marulk med kronärtskockor och ratatouillesås (hackade auberginer, squash, tomater och litet annat mojs) som huvudrätt.
Sent på onsdagen ringde UD.
- Marulk går inte, israeler äter inte fisk utan fjäll, sa dom.
Beskedet kom i elfte timmen. Birgitta Lundh ringde till Hässlö värdshus igen
och bad dem byta fisk.
- Jag vet inte hur dom gjorde men dom fick fram en fin mälargös.
Torsdagen kom. Matsedeln trycktes upp. Öl kyldes till förrätten. Några flaskor
italienskt rödvin, Casal di Serra 2000, plockades fram och Birgitta Lundh tog
med sig de strån med frysta smultron som hon och hennes dotter Kim plockade ute i Lilla Åsby i Rytterne i somras. Hon lejde in Margit Larsson och storasyster Gunilla Malmqvist som serveringshjälp.
Allt var klart för lunch.
Klockan kvart över elva kom Abu Ala till Aros Congress Center. Han lotsades upp
för trapporna till Göran Perssons kongresshögkvarter. En timma senare kom Shimon Peres och de gick tillsammans in i kongressalen. Där stod den Gamle, Sten Andersson, och delade utvälkomstkramar. Han har träffat Peres och Ala massor av gånger. Men till lunchen på Slottet var Sten Andersson inte bjuden.
Talen inför kongressen blev långa och känsloladdade. Men innehöll inga nyheter.
Åsikterna gick vitt isär, men Ala och Peres kramade om varandra och fick långa
applåder av kongressen.
- De har olika åsikter men kommer väldigt bra överens, det känns märkligt att
se hur avspända de är tillsammans, sade Göran Persson till journalisterna.
Därför var det viktigt att de skulle få träffas på Västerås slott "i en för
mänskligheten avgörande fråga". Strax efter klockan ett kunde Birgitta Lundh se hur de svarta limousinerna körde in på borggården. Det hade börjat snöa igen. Blåsig blötsnö. Vasaparken var vit, Svartån fortfarande mörk och öppen.
Uppe på översta våningen tog Mats Svegfors emot med smultrondrinken.
Placeringskorten var instuckna i en sådan där ställning av läder som alltid
stod i fint folks hallar i trettiotalsfilmerna. Gästerna satte sig, ljusen var tända. En utvald skara fotografer släpptes in i matsalen för att föreviga det historiska tillfället undertre minuter. Sedan stängdes dörrarna och kantarellerna serverades. Några säkerhetsvakter placerades i ett inre rum, med diskret utsikt över matsalen.
- Vi pratade om förutsättningarna för att komma i gång med organiserade samtal
och förhandlingar, berättade Göran Persson efteråt.
Inne i köket stod gösen på slutgrillning i ugnen. Birgitta Lundh tyckte att
läget var under kontroll. Då brakade allt löst på en gång.
- Jag vet inte vad som hände, men något måste ha gått sönder i ugnen.
Rök vällde ut, köket osade svart. Brandlarmet ylade. Säkerhetsvakterna kom
rusande. Larmet i taket slets ner. Fönster öppnades på vid gavel ut mot det
novembergrå. Ugnen lugnade ned sig. Säkerhetsvakterna också. Men gösen var långt ifrån klar. Det var då kallsvetten bröt fram i Birgitta Lundhs panna.
- Vi kunde bara stoppa in allt i ugnen igen och köra i gång på nytt och hoppas
att det skulle gå bra.
Det gjorde det.
Gösen blev genomvarm och bjöds med sufflé av mandelpotatis och parmesanost.
Peres frågade Margit Larsson vad det var hon serverade.
- Vad heter mandelpotatis på engelska?
Hon klämde till med något om "almond potatoes" och Peres lät sig nöja.
Efter någon timme gick Göran Persson och hans svenska följe. Birgitta Lundh
visade in Shimon Peres och Abu Ala i Lilla salongen, med den gustavianska
soffan och utsikt bort mot Aseatornet. De fick kaffe och cigarrer och lämnades ensamma. Livvakter och delegationstjänstemän satte sig i de modernare Carl Malmsten-sofforna utanför, i Stora salongen.
Samtalet mellan de två gamla vännerna som var fiender varade bara en kvart.
Kanske tjugo minuter. Sedan gav sig Abu Ala av för att träffa Birgitta Dahl på
ett hotell i Västerås. Ala är ju talman i det palestinska rådet, Birgitta Dahl
i den svenska riksdagen. Shimon Peres åkte till Hässlö för att flyga hem.
Världen var lika orolig som förut, ett större krig hotar fortfarande i
Mellanöstern. Men två av de viktigaste förhandlarna hade i alla fall träffats.
Det kan ha varit början på något nytt.
En lätt doft av cigarr låg fortfarande i Lilla salongen när Birgitta Lundh
började diska.
ANDERS LIF