Jag har återvänt från ön, och undrar vem som nu ska titta på fjärilarna på ängen bakom huset. Kommer den här lilla berggräsfjärilen nånsin mer att beskådas av ett mänskligt öga innan den flyger vidare till sin himmel?
I morgon, lördag, ordnar Jonas Färnlöf ännu ett musikaliskt evenemang i det som en gång var hans pappas trädgård på Apalby. I Lasses kvarter. Garanterat spännande. Inte blir det mindre spännande av att Jonas med hjälp av några kompisar baxade ut tio blå bänkar från ett kallförråd på Lövudden i dag. De gjorde det med kommunens goda minne. Bänkarna stod tidigare i frilufsteatern i Folkets park, som monterades ned bit för bit när de nya husen skulle byggas i parken 2005. Nedmonteringen var en kompromiss, eftersom länsstyrelsen ville stoppa en rivning. Teatern skulle kunna byggas upp igen, sa man. Men åren har gått och ingen tycks bry sig om virkeshögen på Lövudden. ”Jag lånar bänkarna till Lasses kvarter”, sa Jonas Färnlöf. På dem har generationer västeråsare suttit och lyssnat på musik och teater. Louis Armstrong har spelat framför dem, Paul Anka har sjungit och Jonas är säker på att pappa Lasse spelade där också.
Jag har förgäves letat efter den där kiosken på Köpingsvägen, mitt emot Handelsbanken. Snart ger jag mig. Men under letandet dyker det upp allehanda bilder på Köpingsvägen. Det är ju alltid kul.
Så har jag hittat ett par bilder till från Vasaparken. Ingen från serveringen, men en från musikpaviljongen. Den bilden är från VLT:s dvd om femtiotalet. Köp den, förutom berättelserna och filmerna finns det också en bildbank på skivan.
Första idén var att bara ordna en liten resa för dom som ville kolla på bilder från gamla Västerås, baserat på mina skriverier, bilder och blogg. Sen har det växt. Ni lär få höra mer om båten. Nu är tanken att vi ska ha ett helt fartyg för oss själva. Bilder, utställningar, musik, stilla prat, dans, god mat och dryck, bra artister. Pugh är redan nostalgi, västeråsaren som blivit gotlänning och som jag fotograferade på den där numera berömda musikfesten på Djäkneberget 1973.
Nu ska jag ta en sista promenad längs stranden innan det är dags att packa. I går cyklade jag till heden vid Hau för att fotografera fältsippor (tror jag) och Sankt Pers nycklar. Jag vet var jag har min höft och mitt knä. Ändå gick jag ner på knä för att få bättre bildvinkel… och blev kvar därnere i vitmossan. Jag kom inte upp! Nu, gott folk, är det dags att göra något år dessa förbenade krämpor. Till slut kröp jag till en stubbe, fick stöd och reste mig mot den knallblå himlen där en buskskvätta bekymrat tittade på mig från toppen av en oxel.
När jag blir stor ska jag lära mig vad alla tärnor heter. De här, till exempel. Vet bara att de är smäckra och eleganta flygare. Men vilken sort? Silvertärnor?
Senaste bloggen avhandlade bland annat Vasaparken med serveringen. Jag har en äldre bild på en servering i parken. Undrar om den låg på samma ställe? Var låg förresten serveringen med sandlådan? När jag ändå håller på skickar jag med ännu ett par av vykorten från Rolf Södermans fina samling.
Har semester sedan några dar. Solen lyfter Gotland över havet. Syrenerna väntar på att förlösas. De första orkidérna blickar troskyldiga mot oss. En havsörn kontrollerar tillgången på kaniner vid gamla kalkbrottet. Men vad är det för blomma, som möter oss i tallskogen bakom huset?
Avrundar med en bild från Arvid Ridners kamera. Fyrtiotal. Servering. Utgår från att det är i Vasaparken, men helt säker är jag inte.
Körde till Fläckebo häromdan för att hämta en pdf till en liten bok jag skrivit om en resebyrå som fyller 90 år. Stannade till vid den nedlagda macken i Sätrabrunn. Det är sådana där bensinstationer som hamnar i böcker med titeln K-märkt. Mackar med minnen av Roy och Roger eller vad de nu hette som en gång hade en mack ihop. Man kan fortfarande ana doften av olja och bensin. Men om jag ska vara ärlig doftade det mest kogödsel från åkrarna intill.
I dag publicerades del två av Carl Hennings färgbilder från tidigt fyrtiotal i serien Frågor om förr i VLT. Jag har fått fler bilder, än de som publicerats, från sonsonen Lars Henning. Titta på den här, till exempel. En flicka i rött i Vasaparken med en stor tegelkolloss i bakgrunden.
Huset bakom är förstås gamla varmbadhuset vid Trädgårdsgatan, en gata som inte längre finns, men som gick från Fiskartorget bort mot Kopparbergsvägen. Varmbadhuset revs för femtio år sedan.
Här är ett annat hus som inte längre finns kvar, huset med Hotell Fenix längst ner på Stora gatan mot Kopparbergsvägen. Huset där Ringbaren låg står däremot kvar och är en del av Gallerian. Jag kan inte se vilket nummer bussen har som svänger vänster in på Kopparbergsvägen. Men en sak äruppenbar: bilden är tagen före 1967.
Låt oss ta en till, när vi ändå håller på. Många minns Systrarna Ericssons hembageri, när det låg i det numera rivna huset i Hantverkargatans fond mot Sturegatan. Här är den västra ingången till Gallerian i dag.
Till sist, jag slog av teven i kväll efter en ful tackling mot sargen i kvartsfinalen mellan AIK och Luleå. Hemmaspelaren for med huvudet före in i sargen och bars ut med befarade nackskador. Kanske gick det bra, jag vet inte. Jag slog som sagt av när kommentatorn Arto Blomsten försvarade tacklingen mot ryggen med att ”om man kan skydda sig med att vända ryggen mot en motståndare börjar det likna bandy”, eller nåt i den vägen. Om man inte får smälla in en kille i sargen med huvudet före så blir det lika mesigt som i bandy. Jag föredrar bandy.
Stillheten gör Hovdestalund till en av stans vackraste platser. Men så här års är långt ifrån alla gångvägar plogade. Jag undrar hur de gör när de sitter där på kyrkogårdsförvaltningen och bestämmer hur plogarna ska gå. Jag tror att planeringen får styra över de verkliga resurserna. Mycket snöpuls blev det.
Jag frågade om en byggbild häromdan. Flera svarade rätt direkt. Bilden visade byggjobbare på en av våningarna i Mimerkomplexet längs Karlsgatan på 1910-talet. Så här ser den häftiga bilden ut i sin helhet. Jag har fått låna den av Jan-Åke Alkeblad, som är den som kan mest om Aseas utbyggnad. Han har grävt i innersta gömmorna av Aseas gamla arkiv.
Ottarkontoret byggdes senare. Från tornet har man fin utsikt över stan. Den här bilden togs från Aseatornet i slutet av 1950-talet. Gamla stationen till vänster, Lilla Westmannia till höger där Konserthuset står i dag. Och om ni följer Trädgårdsgatan västerut ser ni att varmbadhuset fortfarande står kvar nedanför det nyss uppförda Stadshuset.
Apropå järnvägsstationen: nu minns väl hur den såg ut?