Så avgick då Håkan Juholt, som jag trodde. Med något av äran i behåll, hemma i sitt Oskarshamn. Det var säkert flera ledande socialdemokrater här hemma i Västmanland som drog en lättnadens suck. Deras situation hade blivit svår om Juholt kämpat vidare. Det är ju inte var dag som ett partidistrikt kräver sin partiledares avgång i ett pressmeddelande…
Jag trodde Sven-Erik Österberg skulle ta över tillfälligt, det var förstås ingen bra gissning eftersom partisekreteraren går in med automatik. Nu blir det VU:s och partistyrelsens sak att bestämma vad som ska hända. Undrar om det är någon som har det klart för sig? Och när ska socialdemokraterna kunna driva politik igen?
Jag drömde mig tillbaka till en bild från 1939, när köerna ringlade över Stora torget den 1 maj i väntan på avmarschen bort mot mötet i Folkets park.
Å andra sidan är det ingen tid att drömma sig tillbaka till. Många av dåtidens orättvisor är borta, mycket tack vare den socialdemokratiska politiken. Nu måste partiet hitta en modern plattform som inte de nya moderaterna redan ockuperat. Det blir inte lätt.
Så en bildgåta. Ett plank, en trädgård med björkar, en gatukorsning med två cyklister och ett par fotgängare, en gatlampa och en anslagstavla. Mitt i Västerås åren runt 1930. Men var, kära vänner? Var?