Kul med seglingsguldet i dag, även om tevekommentatorerna inte fattade vad som hände. Nu har vi medaljer i sporter jag bara bryr mig om vart fjärde år. Double trap. Triathlon. Fälttävlan. Segling.
Tio minuter kvar till hundrametersfinalen…
Hinner skriva litet om den årliga kammarmusiken i kalkladan i Bläse för några dar sedan. Som vanligt fanns ett par ex-västeråsare på scenen. Jag skrev om dem för några år sedan. Nu var de tillbaka i Bläse, med ännu mera rutin och kunskaper i bagaget: den unge Henrik Måwe, 31 i år, och den äldre Mikael Samuelson, 60. Henrik är frilansande konsertpianist efter sin utbildning i Helsingfors och Stockholm med Staffan Scheja som mentor. Mikael, som med åren blir allt mer lik sin far Bror Samuelson, har skaffat sig en unik position i det svenska musiklivet. I Bläse överraskade han med att sjunga egna tonsättningar av dikter skrivna av de walesiska poeterna Dylan Thomas och R.S. Thomas. Intresset för Wales grundlades under resor med pappa och Mariakören. Här kommer några bilder från kvällen i Bläse.
Det har varit varma och fina dagar här på ön. Gamla blommor ersätts av nya och fjärilarna upphör aldrig att fascinera. Fåglarna är tysta, men de finns där och i dag flög en örn över vårt middagsbord. Här kommer litet naturlyrik, kan inte avhålla mig.
… nu kommer hundrameterslöparna in. Jag tror på Bolt. Bara det inte blir Gatlin…
Jag har inte så många gamla Västeråsbilder med mig. Men här är ett par. Först en elegant studie av hamnkvarteret på femtio- eller sextiotalet. Sedan en klassik bild från lokstallarna nedanför fängelset och Stallhagen.
… nu är det dags i London… Bolt!!! Usain Bolt. 9,63. Magnifikt. Tack för det. Måtte du aldrig bli ertappad med dopningsfusk.
Mitt senaste blogginlägg vållade inga särskilda reaktioner. För min surhet, alltså. Däremot satte de gamla bilderna igång ett intensivt kommentarsflöde om stans numera glömda mjölkaffärer. Där finns en nostalgisk potential, bland mjölkkrukor och lådor med färska frallor, som hos tant Karin i butiken längst ner på Jakobsbergsgatan, mitt emot Repslagargatan.
Jag skriver detta när Skavlan pratar med Jonathan Franzen. Varför läser jag inte skönlitteratur längre? Är det för att jag hellre läser om medeltida helgeandshus i Västmanland eller bläddrar i en telefonkatalog från 1939 för att se var mjölkaffärerna låg? Hur är jag funtad? Jag har bara en handfull gamla bilder med mig till ön, så jag kör några stycken utan inre samband. Det gör nog inget. Kommentatorerna brukar hitta egna ingångarr.