Ulf Anvin ringer från Chicago. Vi var skolkamrater på Jakobsbergsskolan en gång i en tid när det fortfarande fanns griffeltavlor. Ulf fick jobb på Metallverken och skickades över till Chicago 1988, ett par år efter det att Outokumpu tagit över. Han skulle stanna tre år men är fortfarande kvar. fast nu heter företaget Aurubis efter diverse övertaganden hit och dit. Ulf berättade att han utsetts till generalkonsul i den stad där det bor omkring hundratusen svenskar i första och andra generationen. Kul. En västeråsare som generalkonsul i Chicago. Passar ju bra nu när Björn Åblad låtit pensionera sig som konsul borta i Salt Lake City. Grattis, Ulf!
Ulf Anvin är en av dom som håller koll på min blogg för att få en regelbunden dos av nostalgiska bilder. Jag borde förstås ha letat fram några skolbilder, men har inte hunnit. Det får bli några vykort i stället, framplockade litet på måfå ur den samling jag fått inskannade av Rolf Söderman.
Borde kanske ha varit på Zinken i kväll. Om VSK vinner mot Hammarby blir det en riktig STORMATCH här i stan nästa lördag. VSK mot Sandviken med diverse jippon i hallen. Givet med storpublik. Och jag som är i Peking då…
Klippte mig hos Sune på Figaro i går. Alltid lika trevligt. Den här gången plockade han fram ett album med några mycket gamla foton från stan, bland annat en bild av den medeltida hospitalskyrkan som revs för att ge plats åt Stora Westmannia i slutet av 1880-talet. Det finns ytterst få bilder av den omtalade kyrkan, som många undrar hur den kunde rivas. Det var stans sista större medeltida byggnad, med undantag av Domkyrkan. Huset ligger till vänster på bilden, nedanför syns det timrade hospitalet och inloppet till Lillån. På andra sidan Svartån skymtar Wickholms kvarn, också det en viktig byggnad i lokalhistorien.
Jag har också fått två bilder från Stora gatan från trettiotalet. Först en bild på en buss på linjen ”Flygfältet – Johannisberg” utanför biografen Skandia vid Källgatan, så en bild på stans första Epa-varuhuset som låg ungefär där Ampère ligger i dag. Enhetsprisvaruhuset, där alla varor till en början kostade lika mycket, eller lika litet. I konfektaffären till vänster köpte jag bröstsocker på snöre på väg hem från matinéerna på femtiotalet.