Skrev om Skepparbacksskolan i serien frågor om förr i VLT i dag. Västerås första folkskola, byggd 1870. Bygget föregicks av en strid i fullmäktige. Det fanns ett färdigt förslag att bygga folkskolan i två hus på gamla hospitalstomten längs Lillån (senare Munkgatan). Fasadritningen är vacker. Men tobaksfabrikören Sundin tyckte att det var bortkastade pengar. Staden borde sälja den centrala tomten vid Lillån till hugade spekulanter och i stället bygga billigare och bättre i sluttningen upp mot Mariaberget. För säkerhets skull skänkte Sundin marken till staden.

Fasadritningen till folkskolan (ett hus för pojkar, ett för flickor) vid Lillån.

Skepparbacksskolan finns kvar i mer eller mindre oförändrat skick i dag. Men de röda markiserna för fönstren är förstås senare tiders påfund.

Skeppatbacksskolan invigdes 1870.

När diskussionerna om skolan fördes på 1860-talet höll folkskoleeleverna till i den mörka medeltida hospitalskyrkan, med gaveln mot Svartån. Det lär finnas en tavla nånstans som visar hur det såg ut inne i kyrkan. Vore roligt att se den. Här syns kyrkan på en av de få bilder som finns från 1870-talet. Kyrkans ljusa gavel syns bakom herrarna på Fiskartorget. Där bakom, vid kyrkan, gick Lillån in till höger. Framför kyrkan syns också ett par av de äldre trähus som låg på hospitalstomten och som tidigare hade inrymt både sjukhus och fattighus.

Fiskartorget med hospitalskyrkan i bakgrunden, troligen 1870-tal.

Nog om dettta. Nästa projekt i utforskandet av Västerås historia gäller broar. Jag har fått en bild från Christian Hedberg som i 30 års tid undrat över ett brofundament i Svartån som han sett när han slagit ut från hål 9 på Västerås golfklubb. Hovdestalund ligger på andra sidan. Någon som har en idé om vad det kan vara för bro?

Mystiskt brofundament i Svartån. Foto: Christian Hedberg.

Måste visa en tavla igen. En fin och stor Elsa Celsing som sitter inne i Öhrmans konditori vid Stora torget. En ung kvinna läser ett brev med ett drömmande uttryck. Kuvertet ligger på golvet. Resten får vi fantisera om.

Elsa Celsing, Öhrmans konditori.

Så en fråga till. I bildgömmorna finns den här träkåken med vidhängande magasin med vällingklocka. Jag har ett svagt minne av ett liknande hus, men kan inte placera det. Det verkar ha använts av föreningar mot slutet av sin levnad. Eller finns det rentav kvar?

Var och vad? Foto: SBK, stadsarkivet.

Anne-Marie och jag, en sommardag 1950.

Vi drack kaffe efteråt i Mikaelikyrkan. Alla försökte vara glada, trots sorgen. På väg ut såg jag två målningar i kyrkan. Lokalhistoria. Först en akvarell av David Söderholm från Kyrkbacken, sedvanligt statisk men ändå fascinerande. Sedan en Elsa Celsing, där hon fångat ljus och ansikte på ett typiskt sätt, men där hon också slarvat. Händerna är inte alls bra målade.

Kyrkbacken, David Söderholm.

Fiolspelare, Elsa Celsing.

Har med mig minnen från ön. Hoppas kunna återvända om ett par veckor. Dagen innan vi åkte hem fick vårt lilla konstverk i trädgården nyfiket besök. En grå flugsnappare (för det är det väl?) slog sig ned på strandskatan i rostig plåt, tillskuren av Stefan Possner i Fårösund.

Den grå flugsnapparen och strandskatan.

Kan inte heller undanhålla er min turistbild framför alla, den stora rauken Langhammars på Fårö, med den vida, ödsliga stranden. Här spelade Ingmar Bergman in slutscenerna i Skammen. Här kan man drömma sig bort, i ett landskap som inte är något annat likt.

Langhammars, Fårö.

Här hemma är det mesta sig likt. Växligheten är enorm, det verkar ha regnat… Kungsängsgatan har inga hål, inte ett grävjobb så långt ögat när. Stort. Fotbollen harvar på i en bortglömd division, hockeyspelarna får dagliga rubriker fast de inte spelar och bandyn hoppas på en mittfältare.

Jag har fått mejl från Marlene Zufic. Hon är ordförande i föreningen Johanneslundsgården, som omfattar husen på Lovisebergsvägen 2 a,b,c, i korsningen Östra Ringvägen och Cityringen, mitt emot gamla brandstationen. Hur såg det ut där innan huset byggdes 1993, frågar Marlene. Jag har en bild från femtiotalet, tror jag, där man ser hur det tidigare huset på tomten håller på att rivas. Efter rivningen var det väl bara parkering ett par årtionden, eller?

Huset i hörnet Kopparbergsvägen – Östra Ringvägen rivs. Foto: SBK, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag flera bilder på bakgårdar i centrum, från femtio- eller sextiotalen. De upphör inte att fascinera. Utedass. Gamla bilar. Cyklar. En man i undertröja i ett fönster. Regnfukt.

Bakgård i Västerås. Foto: SBK, Stadsarkivet.