Jag har alltid bott i Västerås, med undantag för några studieår i Uppsala. Jag har tyckt om Västerås, trots allt jag gnäller på. Kommunens hemsida, till exempel. Den byggdes om för några år sedan för en förskräcklig massa konsultmiljoner, eftersom staden inte ansåg sig ha kunskapen inom organisationen. Det blev inte bra. Hemsidan blev tung och konstig. Sökfunktionen var miserabel. Det var lättare att googla sig fram till olika kommunala funktioner än att söka på stadens hemsida. Nu har stadshusledningen insett att miljionerna var mer eller mindre bortkastade och gör ett nytt försök. En ny hemsida ska tas fram. Oklart för hur många miljoner.
Västeråsare på Stora torget i väntan på en parad, dock inte 1 maj. Långt före hemsidans tid, troligen tjugotal. Foto: Stadsarkivet.
Västerås är trots allt bra. På de flesta sätt. Men Uppsala är inte så dumt heller. Vi var där med två av barnbarnen i veckan. På Gustavianum finns inte bara Olof Rudbecks geniala anatomiska teater (med hemska foster, kranier och annat i ett av förrummen) utan också mumier från Nildalen och med en barnvänlig båtgrav från Valsgärde. Där kan barnen springa runt ovanpå glaset och se hur arkeologerna putsade fram fynd från en femtonhundra år gammal kultur. Gör något liknande i Västerås nu när Länsmuseet ska byggas ut. Barn måste kunna få röra sig i museer.
Att krypa på en tid före vikingarna.
I Uppsala domkyrka står förresten en kvinna bakom altaret och tittar mot det höga fönstret inne i Gustav Vasas gravkammare. Jag trodde först att det var en riktig människa, innan jag så småningom insåg att det var en vaxdocka, eller ett konstverk om man vill. Maria, av Anders Widoff. Efter allt detta åt vi mat inne i den trevliga saluhallen, som inte heller har sin like här i Västerås. Än så länge.
Anders Widoffs Maria i Uppsala domkyrka.
I veckan pratade jag och visade bilder i Mikaelikyrkan på Hammarbacksvägen. Ett fyrtiotal lyssnade, de flesta pensionärer. Frågorna var många efteråt. Alla kunde jag inte svara på. Anita Pahlin hade med sig en bild på ett hus där hennes morfar och mormor bodde. Det är huset närmast kameran på bilden. Fastigheten hette Backa 1 och enligt en gammal karta låg den i den övre delen av Bondebacken. Är det Bondebacken man ser slutta ner mot stan? Borde vara det, men jag kan inte påstå att jag känner igen mig.
Anita Pahlins bild av mormor och morfars hus. Bondebacken?
Eftermiddagskaffe med bilder i Mikaelikyrkan.
Jag skrev om ett hus på Köpmangatan i förra inlägget. Hittade en bild från Wennbergs hörna, längre ner på Köpmangatan. Fast bilden är tagen före 1927 när bokhandlaren Ivar Wennberg flyttade sin boklåda dit. Folklivet i den här hörnan är alltid lika intressant att titta på. Kolla hästskjutsen som svänger ut på Stora gatan.
Innan Wennbergs hörna blev Wennbergs hörna. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Härlig bild från Köpmangatan. Till höger ser man Victor Olssons cigarraffär. Utanför den stod jag på sommarloven i kö den 15:e i månaden för att köpa penninglott till min mors kafferepstanters lotteribolag!
Jag vet att jag ställt denna fråga till dig förut men jag gör ett försök till: Känner du eller någon annan initierad person på denna blogg till Berglunds skoaffär på Stora Gatan 24? Den fanns där 1930 och drevs av en badelundabördig skomakare vid namn Axel Berglund. Han dog 1934.
Bengt Wallén
Jag minns din fråga, Bengt, men jag vet ingenting om skohandlare Berglund. Men, som sagt, någon bloggläsare kanske vet.
Hej!
Jag hamnade här av en ren slump faktiskt och jag måste säga att bloggen är intressant!
Men det jag söker efter är information om Biograf Odéon som 1990 (om de uppgifter jag tagit del av är riktiga) blev Skrapan. Om du har information om detta som jag skulle kunna få ta del av så vore jag tacksam 
Odeon öppnades 1917. Hade plats för 700 personer. En stråkorkester på sju man. Biografen blev sämre med åren. Mot slutet var det en ganska risig biograf för matinéer och actionfilmer. Huset brann 1986. Men det gjorde inte så mycket eftersom kvarteret ändå skulle rivas för Skrapan.