anderslif.se

Jag tror butiken låg på Tegnérgatan, vi stannade till på en promenad i Stockholm i går. En antikvitetsaffär som höll på att slå igen. Vi gick in för att titta. Jag stannade till framför en stor oljemålning med ett fint ljus. Eftermiddagsstämning i Åre vid förra sekelskiftet. Konstnären hette Anton Genberg, farfar till Micke som bygger så röda stugor med vita knutar på de mest osannolika platser. Det var utförsäljning. Jag tittade nyfiket på priser: 120 000 kronor. Hundratjugotusen. Ok, den fick vara, vi har ju ändå så många tavlor.

Mikael Genbergs farfar Anton Genberg, motiv från Åre.

Jag var på landskapshumör under helgen. Millesgården har en utställning av franska impressionister som målade i Normandie. Där hittade jag den här. Jag gillar sånt, erkänner. Inget symbolik, ingen expressionism, bara stillsamma stämningar.

Karl Daubigny, På strandkanten vid Yport, 1873.

Millesgården är speciell, förresten. Vackert belägen på Lidingö med utsikt mot Värtahamnen och Siljas färjor. Carl Milles är värd en egen berättelse. Inte bara för att han var mannen bakom Rudbeckiusstatyn i Västerås, utan för hans märkliga karriär och understundom märkliga åsikter, med vurm för Tyskland på trettiotalet, till exempel. Något som han inte var ensam om. I den stora ateljen finns flera gipsförebilder till skulpturer. Här finns Hylas, pojken som hamnade på Stadshotellet i Västerås.

Guds hand ger värme. Milles med modern bakgrund.

Hylas i gips. Marmorvarianten från 1899 finns på Stadshotellet i Västerås.

Vi hann med Dramaten också, näst sista föreställningen av Stefan Larssons uppsättning av Fanny och Alexander. Klart sevärd. Fina skådespelare. Överraskande scenografi. Länge sen jag var på Dramaten. Borde gå hit oftare.

Näst sista föreställningen. Nu väntar spel i USA.

VM-finalen i bandy gick som jag befarade. Ryssarna hade lärt sig svenskarnas spel och inte visat allt de kunde under gruppspelet. De spelade precis så som experterna förutskickade att svenskarna skulle spela. Tätt bakåt, hålla i bollen, varierat kort och långt, runt på kanterna, många hörnor. Svenskarna kom ingen vart. Rättvis rysk seger.

Ett par bilder ur Lennart Mårtenssons samling, till slut. Från Stora torget. Den äldsta har han hämtat ur någon av de äldre samlíngarna här i stan. Nästa bild har han förmodligen tagit själv, kanske på sextiotalet. På skylten står det att Köpmangatan stängts av för trafik mellan torget och Stora gatan. Den tredje bilden visar några hästekipage på väg upp från Svartåns dalgång. Jag blir inte klok på om de rider öster eller väster om ån.

Stora torget, tidigt 1900-tal.

Stora torget. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

Ryttarkaravan. Foto: Lennart Mårtenssons samling.

I morgon, måndag, reser jag till Karlskoga. Där finns Aseas (ABB:s) historiska arkiv nuförtiden. Det var enklare när det låg i Mimerkvarteret. Men jag kanske hittar på nåt efter vägen.