anderslif.se

Var på Erikslund i lördags. På eftermiddagen, dessutom. Fattar inte vad jag hade där att göra, just då. Bilköerna är enorma. Varje rondell, varje korsning är proppad. Hela trafiklösningen är feltänkt från början. Samtidigt visar det var handeln är som livligast. Jag var nere i city också, ett par timmar tidigare. Varuhusen och galleriorna är lugna och tysta, nästan sorgliga att se med sina tomma butikslokaler och ödsliga korridorer, som den här gången i Gallerian, från Stora gatan och in mot Systrarna Ericsson. Ingen enda butik på vänstersidan, en restaurang till höger.

Gallerian, långt från Erisklund.

Inne på museet på Karlsgatan 2 var det ganska bra med folk i lördags. Många lockades dit av en loppis i hörsalen. Jag köpte ett par vykort av konstnären Marcus Ivarsson. Bästerås, kallar han kortet. Ett suveränt svep över hemstaden. Undrar bara över en sak: storsjöodjuret?

Vykort av Marcus Ivarsson.

Inne i konstmuseet var det samma lugn och ro som i varuhusen. Bror Hjorths mahognyskulptur från 1950 stod ensam och undrade över var de konstintresserade var. Jag har ett speciellt förhållande till den där skulpturen, Två spelmän och en flicka. Den tillhör Västerås konstmuseum och stod i Stadshuset, i trappan upp till fullmäktigesalen, under alla år jag var kommunalreporter. De grovt tillyxade figurerna hälsade mig välkommen varje gång jag skulle in i salen för att referera vad herrar Hillman och Luttropp höll på med. Jag stannade aldrig till i stum beundran, Bror Hjorth har nog aldrig varit en av mina favoriter.

Bror Hjorth i Konstmuseet.

I morgon skriver jag om tullhusen som bevakade infarterna till staden. En tullstuga finns fortfarande kvar, på Gåsmyregatan. Text och bild finns i serien Frågor om förr i VLT. Jag skriver nya avsnitt för att ha på lager framöver. Nu stundar nämligen en ny tid för mig. I morgon blir det röntgen och samtal med en ortopedläkare, i övermorgon mera förberedelser. På tisdag i nästa vecka ska jag äntligen få en ny höftled. Jag är rädd. Operationer är aldrig roliga. Men det är så många som säger att det blivit så mycket bättre efteråt. Så det är bara att hoppas.

Än en gång kommer jag att dra ner på bloggandet. Synd på de gamla bilderna. Men de finns ju kvar. Här är en fin Blom-bild från tiotalet. Det är faktiskt Köpmangatan von oben, med telegrafhusets tak och torn i foden. Kolla in alla telefontrådarna på det hus som en gång var telegraf- och telefonstation till vänster i Köpmangatans mynning mot Stora torget. Det huset står kvar.

Köpmangatan. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Helt utan anledning tar vi sedan ett skutt femtio, kanske sextio år i tiden till Gulfmacken som en gång låg vid Röda torget. Kommer ni ihåg den?

Bensinmack vid Röda torget. Foto: SBK-bilderna, Stadsarkivet.

Och, till sist, ännu en av dessa bakgårdar som sakta försvann under sextiotalet. Jag har en intuitiv känsla av att den här gården låg bortåt Köpingsvägen nånstans, men jag kan ha fel.

Bakgård. Foto: SBK, Stadsarkivet.