Svärsonen Adrien måste flyga tillbaka till Afrika i dag för att fullgöra det projekt han leder i Tanzania. Det blev ett litet sorgligt farväl, inte minst för honom eftersom han lämnar sin hustru med Erik, 3, och nyfödda Emma här i stan. Men det är snart jul, då tindrar alla barnaögon igen och då kommer tomten som vanligt stultande i trädgårdens snö, om hans höft hunnit återhämta sig…
Adrien och Emma.
Jag skrev om dansbanan i Panko i Frågor om förr i dag. Dansbanan som inte hade det bästa rykte och som stängdes efter en tragisk olycka i början av 1940-talet. När jag letade uppgifter om dansbanan (ingenting finns i arkiven) hamnade jag hemma hos Gunilla Holmberg, som drev Panko bilskrot tillsammans med sin man Stig i många år. Det var hennes morfar Algot Danielsson som såg till att dansbanan byggdes på 1920-talet. Algot var fjärdingsman och tyckte att ungdomen i Irsta behövde en dansbana. Jag fick låna en bild på Algot men den fick inte plats i artikeln. Men så här såg han ut, mannen som byggde dansbanan i Panko.
Algot Danielsson. Del av oljemålning hos Gunilla Holmberg.
Gunilla Holmberg bor kvar i skogsbrynet bakom det som en gång var bilskrot. Jag visste inte att det fanns ett så fint hus där. Makarna Holmberg ritade det mer eller mindre på egen hand när de byggde huset på sextiotalet. Jag häpnade när jag kom in i vardagsrummet. Bakom en öppning i väggen fanns ännu ett rum, och vilket rum sen!
Gunilla Holmbergs inomhuspool i Panko.
I artikeln nämndes att Nisse Sallys var ett populärt dansband som lockade busslaster från både Västerås och Enköping. Gunilla Sällström ringde och berättade hon var dotter till Nisse Sally, som egentligen hette Sahlkvist och som var son till skolvaktmästaren Sahlkvist på Djäknebergsskolan, han som hade en järnkrok i stället för ena handen. Nisse växte upp i den vita vaktmästarbostaden som ännu står kvar vid infarten till skolans gård. Nisse tog över faderns jobb som skolvaktmästare. Gunilla föddes i det vita huset för 70 år sedan. Nu har hon börjat samla tidningsklipp och minnen av den dragspelande fadern som var så populär. Det finns anledning att återkomma till honom. Tills dess måste jag bara visa ett kort som Ernst Blom tog av en pojke på vaktmästarbostadens trappa på tjugotalet… och när jag läser i registret så står det att pojken heter Nils och var son till skolvaktmästaren. Se där, världen är liten.
Nisse Sally utanför vaktmästarbostaden vid Djäknebergsskolan på 1920-talet. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.
Efter det en liten bildgåta. En pappa med pojke på styret. Några samtalande män. Byggjobbare. En fasad. Var och när?
Ett storbygge på gång. Del av en Ernst Blom-bild, Länsmuseet.
”Ett storbygge på gång.” – Finns bara ett sådant …
Och bara en sådan 1/4-ingsman; vilken soppsil och vilka otroligt vänlig ögon (på en fiskal därtill) – man förstår det där med dansbanan.
Något för dagens poliser att dra lärdom av! Offe skulle ha gillat honom liksom han gillade ”den där Persson” (Leif G W kör igång tisd. – mörkret flyr!).
Storbygge!
Undrar om det inte är Arvidverkstaden som byggdes tidigt 40-talet?
På fotografiet på vaktmästarbostaden syns huvbudbyggnaden i bakgrunden. Det fanns också en fristående gymnastikbyggnad, som vi ”Skepparbackare” ibland fick besöka, då vi inte hade en egen på Skepparbackskolan. Men en gång i veckan fick vi gå till Djäknebergsskolan och ha träslöjd. Den lokalen fanns nämligen i ett källarutrymme under gymnastiksalen.
Nja, byggnaden är Himmelriket på andra sidan Kristinabacken. Gymnastiksalen är Montessoriskola nu. Min sonson Elliott går i förskoleklass där.
http://www.anderslif.se
Bilden på vaktmästarbostaden förefaller vara felvänd. Lite senare på sextiotalet bodde i vaktmästarbostaden en vaktmästare vid namn Vongheer (Roland tror jag förnamnet var). Han var lite bekväm av sig,
vill jag minnas. Bl a tog han mopeden från bostaden och de 40 metrarna till arbetsplatsen. Han gick under smeknamnet ”Slitman”.
Nej, Aron, jag tror den är rättvänd. Vi ser Himmelriket i bakgrunden på andra sidan Kristinabacken. Eftermiddagssolen kommer från backens krön.
Förlåt, Anders, jag ”var ute och seglade”. Skolan måste väl ligga snett bakom, eller hur?
Aron och Bengt, jag tar tillbaka mina självsäkra påståenden om att bilden inte är felvänd. Det är den. Jag lurade mig av Himmelriket som jag trodde låg längs Krisitinagatan i bakgrunden. Den del av Himmelriket vi ser ligger längs Lidmansvägen. Kolla in nästa blogg…
Bilden med Nisse Sally visar inte Himmelriket utan motsatsen
Helvetet som ligger granne med det varandra.
Rolf, du har så rätt, så rätt. Hur ska jag nu komma ur den här knipan? Jag har fattat galet från början. Jag lade ut en korrigering av bilden i det nya inlägget. Nu har jag ändrat i texten i det inlägget så att Helvetet tagit kommandot över Himmelriket. Vad blir nästa?
Storbygge:
Muren, fönsterna och pelarnas form säger oss att det är västra gaveln på ASEAs Arvidverkstad som byggs. Till höger i bild vid gathörnet börjar Pilgatan. Åt vänster går Östra Ringvägen.
Vi (dvs fotografen) står utanför huset Stora gatan 2A och under våra fötter brusar Persbobäcken i sin kulvert.
Bingo!