Det har varit full fart ett tag. Först två timmar på scenen i Gallerian förra lördan, så tre föredrag med bilder på VLT under kulturnatten, följt av en föreläsning på Pensionärsuniversitet i måndags och en minivariant på Rotary i dag. Nya gamla bilder lockar publik. Kul.
En bild från PU i måndags. Över 200 lyssnade.
Dokumentärfilm på Elektra i dag. Searching for Sugarman, den fina historien om sångaren Rodriguez som utan att veta om det blev mäkta populär i Sydafrika, samtidigt som hans skivor floppade i USA. Rörande, finstämt av den svenske filmaren Malik Bendjelloul.
Neddragningarna inom den svenska pressen är trista. Ju färre journalister, desto mindre tid för research. Och för problematiseringar. Jag är utless på snabbjobb där man hittar ett eller ett par offer, människor som till synes är utsatta för maktens okänsliga beslut. Visst, jag respekterar viljan att ta de smås parti mot de starkare. Men verkligheten är som regel mer mångfacetterad än vad som framställs. Det finns alltid en andra sida. Till och med myndigheter kan faktiskt ha rätt. Fokuseringen på enskilda fall, i akt och mening att komma nära människor, saknar ofta allmängiltighet. Närhet till några blir fjärmande för de många andra. Med detta sagt övergår jag till en bild från Arosvallen, förmodligen fotograferad av EW Krassing på trettiotalet. Jag har ingen aning om vad det är för orkester, men stilig är den. Mycket folk är det också.
Musikkår på Arosvallen.
Jag visade en bild på en studentkortege utanför Epa häromdan. Ännu har ingen hört av sig med bilder på Epa. Det kanske inte finns några. I den Sjöbergska samlingen i Stadsarkivet finns många studentbilder, som bokhandeln tog för att sälja. När jag tittar på dem fascineras jag av butiksskyltarna. Jag försöker lista ut var bilderna är tagna. Ofta känner man igen husen, men så plötsligt blir det stopp. Här är en bild som ser ut att vara från fyrtiotalet. Var låg Sigge Ericsons specerier med sin varuautomat? Jag tjuvkikar i en telefonkatalog från 1939. Där står det att handlaren Sigge Ericson bodde på Stora gatan 58. Jag antar att butiken låg där också. Nummer 58, det är väl där Parkhuset ligger i dag?
Studentkortege. Foto: Sjöbergska samlingen, Stadsarkivet.
Det regnar, mörker. Usch.
”Musikkår på Arosvallen”. Flaggorna: Svensk, finsk? + ?
Men folk satt väl på löparbanorna 1958, VM-matcherna?! (Juggo?)
”Neddragningarna inom den svenska pressen är trista. Ju färre journalister ….. Närhet till några blir fjärmande för de många andra.”
– MYCKET BRA formulerat. Det ”allmännyttiga” förflackas när reklamen drar vidare i sin jakt på profit – nyttigheten står där med lång näsa, bedragen. Men vi får ju nya möjligheter att (t ex HÄR) bedriva ”opinion”.
”Fragment, fragment … ” sjöng Thorstein Bergman för många år sen.
Befinner sig inte studentkortegen strax utanför bilfirman Yngve Svensson? Till höger ser man ”inbuktningen” framför den, och dessutom vill jag minnas att Sigge Eriksson affär låg just där.
Jag tittar länge på bilden med studenten som dras i kärran. Det står Tapisseriaffär. Vad jag kan minnas har jag aldrig sett en sådan. Lite efterforskning visar att de handlar om gobelänger, dvs handvävda tapeter.
Jodå, sett har man ju gjort … men var?
Dock fanns PATISSERIE i en gränd mot Narvavägen, mitt emot Franska ambassaden. De levererade utsökta fantasterier – men ej för att ”belägga” väggarna utan fastmer för gommens beläggande – bakverk alltså
Sysslade Anna A med manufaktur? – skylten svårtydd. Vad som tydligt är; är att ”gossarna”, till skillnad mot flickorna, icke går i takt! Helan re’n? Och ännu tydligare: Att riktigt rent blir det först med TOMTESKUR ! (Sigge’s) Många praktiserade Sigge’s finess; vid stängningsdags svängdes automaten fram i portnischen.