anderslif.se

Datorn har haft semester. Får nog vila ett tag till. Nu börjar ju den riktiga sommaren. Den mogna tiden, med varma mörka kvällar. Så var det i går. Augusti manades fram från tidens obevekliga maskineri. Ekens blad är klibbiga och djupt gröna, mystiska flygfän jagar under gatlampan, soptunnorna luktar rötmånad och yngre vänner suckar över att semestern är slut och att den långa vardagen börjar. Alla kan ju inte vara pensionärer, som den här mannen på bilden under. Han stod på sin brygga på Laggarudden norr om Ludvika i fredags kväll och blickade ut över sjön Vässman och halvmånen som snart ska fyllas för kräftornas skull.

Sommaren börjar.

Vi var i Ludvika för att delta i den årliga loppistävlingen. Fyra familjer kämpar ädelt om vilka som säljer mest. Vi släpade än en gång upp banankartonger med böcker och allehanda prylar. Plus två backar med LP-skivor. Jag blundande och sålde allt från Dylan och Springsteen till George Lewis och Charlie Parker. Fem och tio kronor, ibland tjugo. Vinylnördarna stod på kö. Vi vann hela tävlingen, men det känns litet tomt. Vem spelar nu den lätt raspiga Blowin’ in the wind från tidigt sextiotal?

Idel ädel loppiskamp.

På väg upp till Ludvika stannade vi i Söderbärke för att låta oss bjudas på kaffe i ett timrat hus med utsikt över den vackra sjön Barken. Där sommarbor Kenneth Holmstedt med hustru Lena och en uppsjö av barn och barnbarn. Kenneth var melankolisk. Fredagen var hans sista semesterdag i arbetslivet. Han blir pensionär i april nästa år när han lämnar jobbet som stadsdirektör i Uppsala. Kenneth var en gång chef för Proaros och senare stadsdirektör i Västerås innan han flyttade, först till jobbet som regiondirektör i Skåne och sedan till tjänsten i Uppsala, där han tvingades heja på Sirius och Almtuna i stället för på VSK och VIK. Han har hela tiden bott kvar i Västerås och i dag gick pendlarbilen på sin invanda rutt till Östra Aros, på samma sätt som hans robotklippare diskret tuffade fram över den sluttande gräsmattan på Älgnäsudden.

Kenneth, Lena och barnbarnet Kalle.

Söderbärke, inte långt från Västerås men ändå långt borta.

Förra helgen var barn och barnbarn samlade. ”Som på julafton”, som sexåringen sa. Treåringen som kom hem från Afrika ville kasta snöboll och se tomten pulsa fram i trädgården med en lykta från Rusta i handen. Han fick höra Glassbilen i stället, nog så exotiskt. Och jag tog ännu en av dessa bilder som i framtiden kommer att ligga på en hårddisk i ett källarförråd eller på en vind och som ingen riktigt vet vad man ska göra med.

Julimiddag.

Nu när tiden mognar närmar sig också höstpremiären av Frågor om förr. Lokalnostalgin har fått en skjuts av oanade mått. VLT har kompletterat mina Frågor om förr med en nostalgisajt och på Facebook finns en ständigt växande grupp som kommenterar rubriken ”Du vet att du är från Västerås om du…”

Jag ska försöka fortsätta min variant, får se hur länge det bär. Till något av de första avsnitten hoppas jag få iho en text om den store och bastante hamnsjåare som kallades Östersjön. Är det någon som minns honom? Tills dess får vi avnjuta ett gammalt fint vykort från Mälaren som Hans Wennerström skickat från sin exil nere på Västkusten.

Sommar på Mälaren. Foto: Hans Wennerströms samling.

Jag skrev om Stora gatans historia på försommaren. Då ringde Lennart Jansson och berättade om den raksalong som hans pappa drev på Stora gatan. Lennart minns hur många som kom för att låta raka sig på söndagsmornarna. Det gällde att vara fin till kyrkan eller till Arosvallen. På trettiotalet kostade en rakning femton öre. Jag tror att raksalongen låg i det här huset, granne med Hygrells järnhandel, ungefär där apoteket Hjorten ligger idag.

Raksalongen på Stora gatan. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.

När jag letade efter den här bilden hittade jag förstås flera andra. Ungefär som när man plockar en kantarell och ser en annan lysa gul några meter bort. Det ena leder till det andra. Problemet är att man kan få ont i ryggen. Här är en av de andra bilderna jag plockade i korgen. Ni känner vä igen Keijers metallfabrik som en gång låg på krönet av Norra Ringvägen, som Kyrkbackens norra utpost mot Blåsbo?

Keijsers. I dag parkering. Foto: SBK-arkivet, Stadsarkivet.