anderslif.se

Höft, knä och rygg krånglar. Jag ville jag vore fyrtio år yngre. Fast å andra sidan kanske det inte vore så kul. Då måste jag jobba, det slipper jag, nu när dagarna avlöser varandra som smultron på ett strå. Jag har tid att titta på naturen. Stort som smått. Först en bild på en hagtornsfjäril som mår gott på blåelden, trots att en fågel naggat ena vingen i kanten.

Naggad hagtornsfjäril på blåeld, Stenkusten, Gotland.

Så en bild som jag lade ut på Facebook häromdan. En mäktig havsörn bevakade Ojnareskogen mellan Bunge och Rute på Gotland. Under honom fanns tallskog, myrar och de två provbrott som Nordkalk tagit upp för den omdiskuterade kalkbrytning som nu slutligen godkänts av miljööverdomstolen.

Havsörn över Ojnareskogen.

Havsörnen är inte den enda som håller koll på Ojnareskogen. Ett tiotal miljöaktivister har slagit upp ett tältläger nere vid stora vägen mellan Visby och Fårösund. De säger att de ska göra vad de kan för att stoppa det nya kalkbrottet, om inte Högsta domstolen tar upp det sista halmstrået till överklagande. Det är inte bara den unika naturen som kan hotas, utan även grundvattnet och tillrinningen till den i dag så rena och obefläckade sjön Bästeträsk, öns största insjöm med vår hemliga badvik.

Fast beslutna att stoppa kalkbrottet i Bunge.

Hur ska detta sluta?

Bästeträsk.

Alla gillar inte miljöaktivisternas kamp. Det finns folk här som litar på myndigheternas kontroll och villkor och som gärna ser fortsatta jobb inom kalkindustrin. Häromnatten kastade några ägg och fisk på demonstranternas tält. Det kan bli en lång kamp. Snart kommer riksmedia farande.  Men inte än. De måste vila ett tag efter Almedalsveckan.

Vi förbereder hemfärd. Måste tillbaka till Västerås ett par veckor, av olika skäl. Vi väntar bland annat på hemvändare från Afrika. Och snart är det väl dags att fundera på nya avsnitt av Frågor om förr i den lokaltidning som kämpar i allt hårdare ekonomisk motvind. Återstår också att se om det fortfarande finns intresse för mina bloggbilder från gamla Västerås. I våras skrev jag en del om kiosker. Strax innan jag reste till ön visade jag ett par bilder från Monica Keenans farmors hus på Kopparbergsvägen, ungefär där Cykelringen ligger i dag. Hon frågade om någon minns den kiosk som farmorn hade nere vid vägen (Kopparbergsvägen hade en annan sträckning då, den gick närmare Krutkällarbacken). Monica har hittat en bild på kiosken.

Kiosken på Kopparbergsvägen. En av kvinnorna är Monica Keenans farmor Elin.

Louise-Marie Kjellin har skickat en bild från Folkets park 1956. Hon är sju år och står intill en stor grön pappersdrake.  Den stod där flera somrar. Varför då, undrar Louise-Marie. Någon som vet?

Den mystiska draken i Folkets park.