Hallå därhemma! Har förstått att det regnat på er. Juni var ovanligt blöt här på ön också, men juli har varit i stort sett torr. Jag har försökt hålla mitt löfte att inte blogga. Gjorde ett avsteg när domen om Kokpunkten kom. Nu dags för nästa. Det beror på en bild i Gotlands Tidningar i dag, där Roland Salemark ståtar på förstasidan i full borgmästarmundering från 1300-talet. Roland sålde böcker på Wennbergs bokhandel i Sigma många år innan han flyttade till Visby och startade egen bokhandel för, ja vad är det nu, sju, åtta år sen. Minst. Nu har hans gotländska karriär krönts. Han har utsetts till årets borgmästare i den stundande Medeltidsveckan, en ära som såvitt jag vet bara tillfallit en västeråsare tidigare: förre Proaroschefen Bo Dahllöf, numera regionchef på Gotland.
Bergmanveckan var en av sommarens höjdpunkter. Jag jobbade som volontär några dagar. Rev biljetter, sålde kaffe och bullar, städade, ställde i ordning på scenen i Bygdegården efter seminarier, träffade en skrälldus trevliga människor. Pratade till exempel länge med Linus Tunström utan att fatta att det var Linus Tunström, han som är teaterchef i Uppsala och just nu sätter upp Fanny och Alexander. Som tack för våra insatser bjöds volontärerrna in till en filmvisning en sen kväll i Bergmans magiska biograf i ladan i Dämba. Stolen längst fram med fotpallen var förstås reserverad för den frånvarande mästaren, som brukade se film här varje dag klockan tre.
Många av våra cykelturer slutar vid Grostäde fiskeläge på Stenkusten mellan Ar och Bläse. Där är vi ensamma i världen. Jag har säkert fotograferat flera hundra bilder där. Här är en.
Ibland nås jag av meddelanden hemifrån. Som när vännen Jan-Åke Alkeblad hittat en ny bild under sitt trägna arbete med en arosiensiska lokalhistorien. Titta på den här bilden. Ser ni vad det är?
Ja, just det. Metallverkens arbetarbostäder på Sandgärdet. Den lilla muren framför husen är det enda som finns kvar i dag. Den står som ett nerklottrat minne i slänten ner mot E18. Fotografen Blom stod på Malmabergsgatan.
Sandgärdsmuren? – Jag ser den inte på bilden, varför den gode Blom torde varit där i ett tidigare skede.
”Sandgärde”? Det var väl lera/potatisåker för hela slanten, vilket syns i förgrunden – hitom bäcken som väl letade sig neråt sjön. Staketet bör väl ha hört till kiosktomten i hörnet Tegnérgatan/Malmabergsgatan. På min karta från 1921 så står det att den långsträckta tomten (70m?) hette Ingridsdal
Över den stora ”åkern” kunde vi ”diagonala” ner mot järnvägs-viadukten när vi skulle till staden. Längs järnvägen fanns då ett arbetarstråk (”Metallgatan”) från de nya bostäderna norr om Sandgärdet.
Minnen, minnen … hoppas dom snart ”tar in dig”
Bilden är så tidig att muren ännu inte finns, och kåken är ännu i gott skick. Det var den inte när vi bodde där 1969, tills det revs och vi deporterades till Vallby. Längs vägen, till höger i bild, hade under åren samlats ett präktigt led skrotbilar, mest bull-saabar i glada färger. Namnet Degelgatan (nedfarten till motorvägen) kände taxi inte till.
Jag började här skolan på andra sidan vägen, Korsängsskolan. Det var inte mycket modernare. Toaletterna i den sydligaste ändan hade en pissoarränna som en 7-åring träffade bara genom att luta sig bakåt.
Bilden är säkert tagen samma år som huset byggdes. Marken omkring saknar varje tillstymmelse till växtlighet och markytan stupar brant ner från grundmurarna. Dessutom slutar gavelingångarnas trappor i luften och långa plankbryggor har lagts ut för att man ska komma upp till trapporna.
Nästa åtgärd blir förstås att snarast köra dit stora mängder fyllmassor, och i den vevan byggdes säkert muren för att få en någorlunda plan nivå på gårdsplanen. Bilden togs alltså under den mycket korta tidsperioden mellan att huset var färdigbyggt och att muren byggdes, vilket gör bilden unik.
Nu hittade jag att de tre arbetarlängorna på Sandgärdet byggdes 1915-1916, så bilden lär vara tagen 1916.